The Mortal Instruments roll för alla!

(jag lyckades inte komma på något sådant så i min panik så blev det typ blått hår XD men jag behöver komma på något bättre. jag har tänkt lite på att typ ha hund huggtänder eller nej det blir fel... jag vet inte vad tycker du?)

Adelé blev hungrigare ju längre hon gick. Mondänen gick fortfarande en bit framför henne. Hon försökte att ignorera det men blodslukten hjälpte inte till precis. Plötsligt kände hon smaken. Hennes huggtänder hade fällts ut utan att hon märkte det och stuckit hål på hennes underläpp. Hon torkade bort blodet från hakan och med snabbheten hos en vampyr rörde hon sig mot mondänen.
Snälla låt någon stoppa mig nu

Edit: Shadow of hope J.K. Lovegood Matilda weasley har ni glömt det här rollspelet :c

(nej jag har bara en väldigt häktig tid i skolan för tillfället)
(PPP här är rp)


Emy såg när vampyrens huggtänder fälldes ut och gick snabbt fram till henne och la sin arm runt hennes axlar så att folk runt om inte skulle börja undra. jag visste att det skulle finnas ett "downworlder" fik i närheten och kollade snabbt runt tills jag såg ungefär vart jag skulle gå. Jag började gå och 'drog med' vampyren för jag hade kvar min arm runt hennes axlar. När vi nästan var framme så kollade jag ner på henne lite fort innan jag kom fram dit jag skulle så släppte jag taget om henne försiktigt.Jag visade snabbt min magi för vakten så vi blev insläppta.

Nej, har haft VÄLDIGT mycket i skolan ;( men jag ska försöka skriva mer här, när jag kan, förhopningsvis snart

Emily tänkte börja laga mat men insåg snabbt att deras mjölk var slut. Hon suckade för sig själv och satte på sig jackan för att gå ut. Hon hörde ett högt skrik och började springa.


Kände att jag behövde komma in lite igen...

Sam skrek. Hans rum var så litet och plötsligt blev det för litet, alldeles för litet. Så i ren desperation hade han kastat sig ut genom det öppna fönstret, så som han hade brukat göra hemma när klaustrofobin kom smygande. Men hemma hade han bott på bottenvåningen. I det här institutet var det tre våningar upp, alldeles för högt till och med för en Skuggjägare. Nu satt han här på gräsmattan, vrålande av smärta över sin brutna fot.

Casper sprang fort ut när han hörde ett skrik från utanför. Han fick panik, vad hade hänt? var det en demon attack? Vampyrer? ... Varulvar? När han kom ut så såg han Sam där på gräsmattan och det var klart och tydligt att han var i smärta. "vad hände?" frågade han fort medans han tog fram sitt stele och sprang mot Sam. Han satte sig på huk bredvid honom och ritade försiktigt en Iratze på hans fot. Jag kollade efter det upp på honom för att se om han hade några andra skador.

Sam vände bort ansiktet när Casper kom och lyckades till och med reducera sitt skrik till ett svagt gnyende. Det var mörkt ute, det enda ljuset kom från några svaga lampor på framsidan. Han bönade och bad till den gud han visste inte fanns att Casper inte skulle se tårarna på hans kinder. Så fort Iratzen var klar reste han sig upp, men trillade genast ihop då hans brutna fot inte bar honom.

Casper var på väg att varna Sam innan han föll ihop. Men han lyckades halvt ställa sig upp och fånga honom lite halvt innan han nuddade marken. "Du måste vänta! Din fot är inte läkt än!" Sa han fort och kollade på Sam för att se så han inte skadat sig ännu mer. "Du måste vara mer försiktig" sa Casper och kollade på Sam oroligt.

Den här gången kunde Sam inte dölja sina tårar och svor högt, förbannade världen och allt den gjort mot honom tills det enda som fanns kvar inom honom var sorg.