FF Av två författare

Jääättebra!

Kapitel 10

Märket pulserar på armen. Det känns nästan som att det lever. Med en oändlig stolthet hade jag låtit det tatueras in. Jag kände Lucius beundrande blickar i nacken. Jag vänder mig om innan vi går ut och kastar hatiska blickar på alla förutom Malfoy. Istället ler jag och blinkar lite diskret. Hela hans ansikte tycks lysas upp. Jag och Soa marscherar ut ur rummet. Det här har varit en spännande kväll med en dramatisk avslutning och både jag och Soa är trötta. Vi går ner till fängelse hålorna. Den vanliga välkomna kylan omfamnar mig och jag ler. Jag dubbel kollar så att ärmen är nerdragen ordentligt. Jag och Soa går upp isovsalarna och lägger oss i min säng. Vi börjar prata lågt om vanliga grejer som killar och smink. Tillslut bestämmer jag mig för att berätta för Soa vem jag är kär i.
- Ehmm. Soa?
- Ja?
- Ja-jag är kär i Alex tror jag, viskar jag snabbt och lågt.
- Du är vad?
Jag tittar på henne med en blick som säger: kom igen. Och hon fnissar till.

Kapitel 11.

- Okej. Bra val! Jag fnissar till igen.
Isabelle räckte ut tungan.
- Det lär i alla fall inte bli några problem för dig att få honom! Jag log mot henne. Jag kunde se framför mig hur förkrossade alla stackars killar skulle bli när dem insåg att Isabelle var upptagen. Då skulle jag antagligen få fler beundrare eller så skulle Isabelles fanclub försöka förstöra hennes förhållande med Alex.
Men när jag tänkte mer på saken blev jag lite bekymrad...
Vi hade alltid varit dem som aldrig gav med sig. Som aldrig besvarade någon kärlek. Men om Isabelle nu blev ihop med Alex... Skulle våran status sjunka då? Jag bet mig i läppen. Var Alex tillräckligt populär för att vi skulle kunna behålla vår status?
Jag sneglade på Isabelle. Var det Alex hon hade drömt om? Var det Alex som hade förändrat henne till en drömmande person?
Skulle det bara påverka Isabelles rank eller min också?
Jag vände mig oroligt i sängen och kollade ut genom fönstret. Månen lyste in i sovsalen. För andra gången i kväll hörde jag en varg yla.
Jag vände mig om igen och såg på Isabelle. Kunde jag vara beredd att förlora henne för min status?
Nej. Jag kunde inte överge Isabelle.
Jag... Fick försöka vända deras förhållande till det goda.....

Kapitel 12

Ibland tror jag att Soa tar lite mycket på sitt ansvar. Jag hade aldrig sagt att Alex och jag var ihop. Han kanske inte alls var kär i mig. Men när jag och Soa ligger i min säng och pratar känns allt underbart. Det känns som om vi är bekymmers fria.
- Godnatt, Isa, säger Soa och går till sin säng.
- Godnatt, mumlar jag sömnigt.
Det känns som om jag svävar på moln och mina drömmar är fyllda med mörker, härskare och högljudda skrik.

Nästa morgon vaknar jag av att några tredje års elever skriker. Jag blir genast på dåligt humör. Jag sminkar mig lite grann innan jag går ner för att skälla ut helvetes ungarna.
- Kan ni bara hålla käften någon jävla gång?!?! Skriker jag och de hoppar förskräckt bakåt.
Sen går jag och letar efter Soa. Jag går ner till stora salen och där sitter hon.
- Morron, säger jag
- God morgon!
Soa knuffar till killen bredvid sig så att jag får plats.
- Tror du att de skvallrar? Viskar jag frågande och tänker på igår kväll.
- Inte en chans, svarar Soa lungt.

Så bra! Alla fyra!

Tack♥

AWESOOOOOOOOOOOOOOOMEEEEEEEEE!

Skriver nästa efter skolan!

Yayy!

Jay! Vill läääääääsa!!!!!!!!!