Privat mellan Ripadal och Shadow of hope

Kisara såg på honom och vände sig nu helt om och drog upp sin fena helt ur vattnet och sa.
- Jag kunde inte låta mina före detta vänner döda en ren själ

Alex lutade på sitt huvud åt vänster i förvirran. Ren själ? Menade hon vad han trodde? Eller något annat?

Hon såg att han inte verkade förstå vad ho menade så hon sa lugnt.
- En ren själ är inte som en girig typ.
Och du var den enda som ville rädda oss från vattnet, även om vi inte behövs räddas.
Det gör bara en ren själ

Alex nickade och kollade upp på henne igen och log ett försiktigt leende
-Tack igen, jag är evigt tacksam för vad du gjorde, sa han medans han sänkte sitt huvud i tacksamhet.

Kisara nickade mot honom och sa.
- Ingen fara.....jag har aldrig gillat att äta mänskligt kött, jag lever hellre på fisk.
Dock blev jag utslängd från min flock för att ha räddat dig.
Men det är inget jag direkt lider av, de gillar inte mina ävetyr i alla fall.

"Jag är ledsen!" Sa han med sorg i sin röst. "Du skulle lämnat mig på skeppet för jag har bara skapat problem"

Hon såg på honom och sa.
- Nej, jag hade ändå tänkt lämna dem....du törst komma närmare.

Hon tog tag i sitt hår och lät det glida över på ryggen och tittade nyfiket på honom.
Hans själ verkade lika ren idag som den hade varit då hon räddat honom.

Alex nickade en gång fortfarande lite osäker men han ignorerade det. Han gick fram tills han kom till vattnet då satte han sig ner och kollade upp på henne där hon var i vattnet.

Kisare tog sig ner från den lilla stenen och ner i vattnet och tog sig närmare land och då hon hade bottnen mot magen så började hon sprattla lite med fenan för att ta sig högra upp.
Hon undrade hur det var att vara människa.
Men det kanske var mer utmanande än att leva i vattnet.
Hon visste att människor inte kunde leva i vattnet, om det inte gällde om sjöjungfrun kysste personen med kärlek.
Då var den enda gången människan kunde andas, se och prata under vattnets yta.

Alex blev förvånad när sjöjungfrun hoppade ner från stenen och simmade mot honom. När sjöjungfrun görjade sprattla för att komma uppåt så gick Alex i och satte sig bredvid henne. Nu nyffiken över varför hon simmat mot honom.