Roxy And The Boy; Another Love Story

Superbra!

Tack så mycket! ♥

Del 13:

Jag hälsade på Ush varje dag.
Vi gjorde inte så mycket, men bara sällskapet kändes bra.
Oftast hjälpte jag Ush att baka eller laga mat.

'Rox' jag tittade upp från maten, och såg Fred.
'Vad är det med dig nu förtiden?'
'Vad?'
'Du är ofta borta, och du är aldrig med dina kompisar. Pratade du inte med dom?'
'Jo' sa jag surt 'men det gick åt skogen. Den förbjudna skogen.'
'Gick det inte bra? Varför? Sa du något dåligt?'
'Nej' nu blev jag arg 'de var DOM som gjorde fel, INTE jag!!'
Sedan gick jag iväg från bordet.

Kunde jag bara inte få sköta mig själv? Jag är tretton, inte tre.
'Hej.'
Nu stod ingen mindre än Fredrik rakt framför mig.
'Hej Fredrik.'
'Vill du göra något i helgen?'
Jag hade fortfarande inte bestämt mig med Fredrik. Skulle jag fortsätta vara med honom?
Fast det skulle nog inte kunna rätta till något om jag inte var med honom.
'Gärna. Vad sägs om... Hogsmeade, Tre Kvastar?'
'Klockan fem?'
'Visst. Ses då!'
'Ses'
Han gick iväg, och jag stod kvar i korridoren.

Det kändes inte som att sväva på moln, som förra gången.
Men varför?

JÄTTEBRA!♥

JÄÄÄTEEEBRAAA!

Ojoj har inte kommenterat på ett tag, men super ändå!!!

Tacki allihopa!!♥♥

Del 14:

Jag gick sakta genom byn.
Solen sken svagt mellan trädens grenar, och löv i rött, gult och brunt prydde marken här och där.
Det var som en idyll.
En liten, mysig by, med löv i olika färger på marken.
Det var vackert.
Men mina vänskaps utsikter var inte lika vackert.
Inte vackert alls.

Fredrik stod inte utanför Tre Kvastar.
Vilket betyder att antingen kom jag först, eller så har han gått in.
Jag kikade in i skyltfönstret, men ingen Fredrik där.
Då kom jag först.
Jag lutade ryggen mot väggen, och väntade.

Fredrik.
Var allt hans fel? Var det Fredriks fel, att Viktor, Sofia och Eric vände sig mot mig?
Fast de hade ju [i]alltid[i] vetat att vi skulle bli ihop.
Alltid.
Fast det kanske aldrig skulle behövas nämnas? Det kanske kunde ha glömts bort?
Det kanske bara var Fredriks fel.

'Hej.'
Jag hoppade till, som om Fredrik skulle hört vad jag tänkt.
'Hej.'
Inget pirr. Inget svävande på moln.
'Ska vi gå in?'
'Mmm...'

Vi satte oss ner vid samma bord som förut.
Samma bord, som min vänskap förstördes.
Dumma bord.
Jag sparkade till ett stolsben.
'Två Honungsölar tack.'
Den långa, blonda tjejen nickade och försvann ut i baren.

Fredrik pratade på.
Men jag lyssnade inte.
Jag kunde inte fokusera, även om jag försökte.
Min hjärna var mycket mer intresserad av hur många bord det var, och hur många ben det skulle vara om det fanns tjugotvå bord...
'Roxanne?'
'Kalla mig Rox.' mumlade jag.
'Va?'
'Kalla mig Rox, jag är vanast med det'
Fredrik såg förbryllad ut, men sedan tog han ett djupt andetag, och sa:
'Rox, vill du bli Ihop med mig?'
Jag hajade till.
Var det det han pratat om?
Vad skulle jag säga?
Vad ville jag?
'Azzå...'
Vad skulle jag säga? Vad? Vad?
'Jag måste gå på toa.'
Jag ställde mig hastigt upp, och sprang mot toan.

I spegeln var inte Roxanne.
I spegeln var en förvirrad tjej med noll koll och inga vänner.
Vad skulle jag göra?
Jag borde nog gå tillbaka.

Men när jag kom tillbaka till bordet såg jag bara två tomma glas, en obetald nota, och två tomma stolar.

Helt fantastiskt kapitel! Bästa hittills!

JÄTTEBRA!♥

Haha tack så sjukt mycket!!!♥♥

Del 15:

Det här kanske låter konstigt, men nu när allt jag haft försvunnit,
känns det som att jag kan börja på nytt.

Idag pratade jag med en tjej som heter Nike vid bordet, och hon verkade super snäll.
Hon vill bli jagare i quidditch laget, som jag!
Vi tummade på att träna tillsammans.

'Passa bollen!'
'Jag kan väl inte passa heller!?'
Nike skrattade, hon hade ett sånt roligt skratt. Det lät som en gris.
Jag skrattade inte bättre själv, jag lät som en trasig motorsåg.

Vi spelade ganska bra båda två.
Ingen hade bollen i mer än tio sekunder, för vi tog den från varandra så enkelt.
'Dom e ju dumma i huvudet om de inte tar med oss i laget!'
Nike flinade, sedan skrattade hon.
'Eller hur'
'Ska vi gå och käka lunch?'
'Visst!'
Vi landade på marken, och gick mot slottet.

Det såg inte svart ut. Snarare ljust. Nike var schysst, och vi har samma intressen.
Detta blir en ny början, ett nytt kapitel.
Vem bryr sig om vad som hände förut, när det nya känns bättre?

JÄTTEBÄSTIGT!♥ Och hon där Nike verkar supershysst!