Magic Bounty (PRS)

Peter hade dragit upp masken då de först gått in i staden och även om det dragit till sig folks blickar så hade ingen känt igen honom. Då de gick ut på torget kryllade det av liv.
Musik och dofter från stånd fångades upp av hans sinnen och det piggade upp honom att se ett ställe så fullt av liv.
"Få se, vi behöver mat och en vattenflaska till. Sedan behöver vi en filt till", började han och rodnade lätt då han nämnde filten, "Vi behöver en ny tröja till dig och jag behöver något varmare. Finns det något annat du kan komma på att vi behöver?" undrade han och räknade pengarna han förvarade i byxfickan.

Anna kände sig både säker och samtidigt nervös i staden. Säker då det var så många och ingen nog skulle lägga märke till henne, nervös då det ändå var en ny stad för henne, och hon var tekniskt sätt kidnappad.
Då han började räkna upp vad de behövde stannade hon och såg på honom. "Jag kan inte komma på något" sa hon och skakade på huvudet. "Förutom mitt linne har jag ordentliga kläder, jag har inte frusit...". Hon såg sig om igen. "Kanske vi behöver köpa mer än bara en vattenflaska till, jag menar...Det är så varmt".

"Om det är billigt kan vi nog köpa en flaska till, annars får det räcka med två", muttrade Peter och stoppade tillbaka pengarna. Han satte handen över ögonen som skydd från solen och spanade över människornas huvuden.
"Jag ser ett stånd som säljer tyg av olika sorter. Om vi har tur säljer de kläder och filtar också", sade han och började bana väg genom folkhopen. Med hjälp av sina armbågar och vassa tunga lyckades de ta sig fram till det första ståndet. En gammal kvinna med väderbitet ansikte tittade upp på dem från en gungstol bakom ståndet. "Ursäkta damen. Säljer ni möjligtvis filtar? Eller kanske kläder?" frågade Peter artigt. Kvinnan synade dem med en ogillande min, tills Peter visade upp pengarna han hade.
Genast sken kvinnan upp och visade ett tandlöst leende. "Den här vägen", knarrade hon och visade dem in i ett förråd bakom henne. Det var trångt och svalt därinne, men fullt av kläder på galgar och filtar i högar.
"Välj ut en filt och en tröja, medan jag letar upp en mantel åt mig", sade Peter till Anna och försvann in i kläddjungeln.

Anna nickade till honom och följde sedan honom. Hon försökte hålla sig så nära honom som möjligt, annars skulle hon tappa bort honom i folkhavet. Men kanske det skulle vara en bra sak? Men han hade rätt, hon hade inga pengar och inget vatten, hon skulle inte klara sig där länge. Och om han hittade henne skulle han nog bli väldigt arg.
Då de kom fram till ståndet kikade hon på kvinnan från där hon stod bakom Peter. Hon såg ut som en tuff, men ändå snäll gammal gumma. Hon följde dem in till förrådet. Det var trångt där, men inga människor mer än gumman och Peter, så det var ganska skönt, och svalt. Hon nickade till Peter och hade snart hittat en bra tröja. Den var långärmad och lagom tjock, hon skulle kunna ha den utan att svettas för mycket. Hon hitttade sedan en filt som verkade bra och såg sig om efter hennes kidnappare. "Peter?" ropade hon ut lågt och försiktigt.

"Hmm...?" svarade Peter lågt där han stod i ett hörn av byggnaden och undersökte en mossgrön mantel i tunt tyg. "Har du hittat vad du letar efter?" sade en röst i hans öra och Peter ryckte till när han såg den gamla kvinnan stå bredvid honom. Han harklade sig. "Jo. Jag tar den här och det som den unga kvinnan där borta valde ut", svarade han och lade manteln över armen. "Utmärkt val. Det blir ett guldmynt och fem silvermynt", sade kvinnan och höll girigt fram handen. Peter stack ned handen i fickan och drog upp de sex mynten som han lade i hennes hand.
Hon nickade nöjt och gick ut. När hon var borta gick Peter fram till Anna. "Använd inte mitt riktiga namn här! Någon kan känna igen mig", väste han, men såg på henne med ett förtvivlat ansiktsuttryck för att inte skrämma henne.

Anna gick lite och snart så såg hon Peter. Hon såg hur han betalde den gamla gumman. Äntligen skulle hon kunna ha en ordentlig tröja i alla fall. Hon skulle just säga något till honom då han plötsligt väste åt henne. Även fast hans ansiktsuttryck var mjukare än hans röst såg hon skrämt upp på honom och nickade snabbt. "F-förlåt! Jag insåg inte!". Hon tryckte tröjan och filten hårt mot sig. . Hon ville ta på sig den innan de gick ut igen. Så hon gav honom filten och drog sedan på sig tröjan. "Vart ska vi nu?".

Peter svarade henne medan han lade ner filten i väskan.
"Jag såg ett stånd som sålde frukt några meter härifrån. Stånd-ägare tenderar att ställa upp liknande stånd på samma område, så vi lär förmodligen hitta andra sorters mat där också", sade han och tryckte ned manteln bredvid filten.
Han skyndade ut ur förrådet och nickade till kvinnan då han gick förbi henne och vidare ut i folkhavet igen.
Han ville inte tappa bort Anna så han vände sig hastigt om och tog hennes hand innan han fortsatte mot matstånden.

Anna nickade till honom. Hon hade börjat slappna av igen efter att han hade sagt till henne. Hon hade glömt bort att han var efterlysen. Men hon hade inte sett skymten av några poliser eller något under tiden de varit i staden, men han kunde ändå bli upptäckt.
Hon skulle just öka farten för att hänga med honom då han tog tag i hennes hand och drog med henne. Hon såg förvånat på honom men lyckades följa efter. Tillslut nådde de stånden och hon släppte hans hand. Det fanns verkligen mycket mat. Efter att ha levt på sandlökar ett tag såg allt väldigt apptiligt ut. Hon ville bara köpa allt men stod tyst och snällt bredvid honom. Hon hade inte pengarna och han var den som bestämde nu.

En full man stötte till Peter med ett hickande och tittade slemmigt på Anna, men gick vidare då han såg Peters uppsyn. Peter skakade uppgivet på huvudet och vände sig till skötaren av fruktståndet.
"Har du torkade frukter?" frågade han bryskt och den skäggiga mannen i ståndet höjde ett ögonbryn.
"Ja, vi har pengar", suckade Peter och mannen ryckte på axlarna. Han räckte fram en plastpåse med torkade aprikoser. "Det duger. Hur mycket?" frågade Peter.
"Fem silvermynt", svarade mannen med ett slugt leende. Peter blängde på honom och lutade sig närmare honom. "Ser jag ut som en idiot...?" viskade han hotfullt och lyfte på skjortan för att visa upp kniven.
Mannen svalde nervöst och log undergivet.
"Nej, nej, inte alls. J-jag sade bara fel, jag menade tre..." Peter lyfte ett ögonbryn. "Två!, Jag menade två silvermynt!" sade mannen högt och Peter betalade och gick vidare till nästa stånd. Mannen där hade sett Peters samtal vid fruktståndet och sålde honom en påse torkat kött för ett silvermynt och fem bronsmynt. "Det här borde räcka tills vi når bergen. Där finns fler bytesdjur och bär att äta", förklarade Peter för Anna när han lade ner påsarna i axelväskan. "Nu behöver vi bara en vattenflaska och sedan kan vi lämna den här hemska staden."

Anna ryckte till då mannen stötte till Peter. Hon var så nära att hon nästan blivit knuffad med. Hon såg sedan mannens blick på henne och tittade skrämt på Peter. Då mannen gick vidare suckade hon lättat ut och slappnade av. Åtminstone hade hon en mycket bättre tröja nu. Hon var anständigt klädd, till och med hennes hår var täckt med hjälp av hennes jacka.
Hon fortsatte att stå och se på folk då han förhandlade med männen i stånden. Hon hörde hans hot men vågade inte titta dit, ifall Peter gjorde något mer än bara hotade. Hon ville hålla sig utanför det så mycket som möjligt. Tillslut var de nästan klara och hon såg upp på honom. "Jag tyckte att jag såg ett stånd som sålde kärl, flaskor och olika sådana saker...". Hon tittade sig om igen och pekade tillslut på ett stånd. "Där borta!. Hon började gå dit men just då hon hade börjat komma ifrån Peter och in i folkmassan tog samma fulla man från innan tag i hennes arm och försökte dra iväg henne. Hon slet snabbt åt sig sin hand och stirrade på honom. "R-rör mig inte!".