Rose's Love

Tack så mycket allihopa!!
Och yea en ny läsare!! c:

Del 22:

Jag tvekade.
Var det jag gjorde dumt? Bra? Dåligt?
Jag blundade, och knackade på den stora svarta ekdörren.
Tre knackningar, sedan bet jag mig i läppen och trippade nervöst på tå.
Jag hörde någon gå där inne, och i nästa stund, stod Astoria i dörren och höjde på ena ögonbrynet.
Jag började svettas lite, och neg lite klumpigt. Jag vet faktiskt inte varför jag neg.
'H-hej. Ja-ag är R-Rose.'
Stammade jag fram, och sträckte fram handen. Astoria tog den, och gjorde en gest med armen som betydde 'kom in'.
Jag klev in i den stora hallen, som var fylld med porträtt med olika medlemmar av familjen Malfoy på. Den senaste tavlan som målats, var den på Draco Malfoy, i ungefär fyrtio års åldern. Alla verkade ha blivit målade vid den åldern. Det förklarade varför Scorpius inte var med. Scorpius.
Jag svalde en klump i halsen, och jag och Astoria gick vidare till ett mindre rum, med tre mjuka stolar i. Jag satte mig darrande ner på en, och Astoria sa:
'Vänta här.'
Hon gick ut ur rummet, och jag satt kvar, stel som en pinne.
Hämtade hon Scorpius? Eller Draco?
Astoria kom tillbaka efter en stund, och hon bärde på en silverbricka med två koppar på och ett fat med kakor.
Hon satte ner fatet på det lilla bordet, satte sig tillrätta i en av stolarna, och sa
'Berätta.'
'Va?'
'Ja, du kom väll hit av en anledning så sej.'
'Ja, juste.'
Jag tittade ner i marken. Var skulle jag börja.
'Jag... Jag hörde att du bråkade med... Draco.'
Astoria suckade men nickade.
'Att Draco inte kan förstå att du gör Scorpius lycklig.'
'Hur vet du att det är jag?'
'Snälla nån, Scorpius pratar om 'den fantastiska' Rose hela tiden, och har beskrivit dig från topp till tå.'
Hon log och smuttade på teet.
'Jahaja.... Ja, det var just det.'
Jag tittade Astoria i ögonen, och dom var inte kalla eller kyliga, utan varma och snälla. Man kunde lita på dom.
Jag berättade allt från början till slut.
Astoria lyssnade intresserat.
'Ja, jag ska nog kunna prata med Hermione Weasley, och så får hon prata med Ron. Och jag får väl få Draco att förstå också.'
Hon suckade lite lätt.
'Du måste nog gå nu. Draco kommer hem snart'
Jag tittade frågande på henne, men sedan kom jag på att hon inte pratat med Draco än.
Jag sa hejdå till Astoria, och hon log mot mig.
När jag flög tillbaka till Hogwarts, så flög inte bara kvasten, utan också mitt hjärta. Det flög lätt och fritt, inne i mig, och vingarna surrade 'hopp'

Jättebra!

BÄST!

Superbraaaa!

OMR JÄTTEBRAAAAAAAAAAAAA!♥ Hoooooppas Draco fattar hur bra Rose och Scorpius passar tillsammans!

Tack så himla mycket allihopa!
Jag blir så himla glad av alla era fina kommentarer!!!

Del 23:

'Det här är vår nya strategi.'
Charlie spatserade runt i det lilla tältet.
'Nästa match möter vi Hufflepuff. De är snälla på ytan, men när det kommer till quidditch, så är ingen snäll, förutom dom i sitt eget lag'
Jag suckade och tittade ut mot planen. Kan vi inte bara ut och spela?
'Rose?' Jag hoppade till.
'Är du med?'
Charlie tittade strängt mot mig, och jag nickade. Efter en låååång redovisning (som vi bara kom fram till att vi skulle göra typ exakt samma sak som förut)
så var vi äntligen redo att gå ut och träna!
Vi tog våra kvastar och gick ut på planen. Luften var kylig på ett skönt sätt, och det hade precis regnat och det duggade små droppar, men de kändes bara bra.

'Nu!'
Charlie släppte ut dunkarna och kvicken, och när han kastade upp klonken, så var spelet igång
Det tog knappt en sekund innan jag såg kvicken, lite annorlunda men jag klagade inte. Jag satte fart efter den, och den betedde sig väldigt konstigt.
Den väntade in mig, surrade runt på stället, och när jag precis skulle ta den, så flög den iväg igen. Nu var den påväg utanför planen, mot den förbjudna skogen! Jag flög beslutsamt efter, och när vi var precis över skogen, så dök den ner mot träden. Jag tvekade lite, men flög efter. Träden var täta, det var svårt att flyga in i skogen, jag hittade en öppning, men min tröja hade fastnat i en gren. Jag såg kvicken, den surrade runt precis nedanför mig. Jag ryckte i tröjan, och tillslut gick den av. Men jag ryckte i den så kraftigt att jag tappa greppet om kvasten, och föll ner till marken. När jag landade så kändes ena benet lite snett. Jag prövade att gå på det men det blev bara värre. Jag vände på huvudet, och då såg jag min kvast. Den hade gått av på mitten. Antagligen hade den gått sönder mot den stora stenen bredvid. Jag kravlade mig fram till kvasten.
Den verkade inte gå och laga. Jag hade inte med min trollstav på quidditch träningen, och jag var mitt i den förbjudna skogen med ett skadat ben, utan trollstav, och helt ensam.
Fast det där sista hade jag visst fel om.
'Rose.'

JÄTTEBRAAAAA!♥ Undrar vem som kommer.....

Tacki!! ♥

Del 24:

Jag skrek till. Någon var bakom mig, och jag vet inte vem. Det lugnade mig inte att den kunde mitt namn, det gjorde mig om möjligt ännu mer upprörd. Jag fumlade runt på marken (på grund av benet) och hjärnan fungerade inte.
Fly, fly, fly!!!
'Rose! Lugna dig!'
Jag tittade bakom mig, och såg Scorpius.
'Du!?' Jag tittade förvånat på Scorpius.
Sen knep jag ihop ögonen, det gjorde så ont i benet. Mitt "flyktförsök" hade bara gjort saken värre.
'Oj, vad har hänt?'
Jag förklarade om träningen, kvicken, trädet och kvasten.
Scorpius lyssnade noga.
Sen så sa han
'Det var jag som fixade kvicken.'
'Va!!???'
Jag gapade. Nu när jag var sansad igen, kom jag och tänkta på att det var ganska konstigt att Scorpius var i skogen, om han inte väntat på mig.
'Jag ville prata, men visste inte om du skulle vilja. Jag har betett mig så dumt.'
Scorpius tittade ner i marken.
'Och tanken skulle aldrig slå mig in att skada dig'
Jag tittade på mitt ben. Han hade inte gjort det med mening i alla fall, men det lindrade inte smärtan. Nu när jag tittade mer ordentligt på mig, såg jag att även högerarmen hade fått en djup rispa, och blodet hade smetats ut på mina kläder.
'Här.'
Scorpius tog av sig sin jacka, och lindade den runt armen, så att den skulle sluta blöda.
'Tack.' Sa jag hest.
Jag kände mig väldigt snurrig.
'Jo, varför jag fick dig att komma hit.'
Scorpius blev med ens allvarlig. Det tyckte jag inte om.
'Jag hörde att du kom hem till mig.'
Jag öppnade munnen automatiskt, som om jag skulle invända med något, men jag blev bara sittandes gapande.
'Mamma berättade för pappa.'
Jag svalde hårt.
'De skrek på varandra länge, tills de tillslut kom fram till en slutsats.'
Det var som hela världen var ett lotterispel. Skulle jag vinna stjärnvinsten, eller skulle jag förlora och slösat bort alla galleoner i onödan?
'Pappa tillåter oss att vara tillsammans.'

JÄTTEBRAAAAAAA!♥ Och äntligen Draco.....

Såååå Braaaaa