The terrible monster

Ny läsare! Superduper bra. Önskar att jag kunde skriva som dig. * Bevakar *

Taaaaaack ♥



Naawww tack ♥ ♥

Åhhh det är såå bra!!
det gör verkligen inget att vi får vänta på kapitlerna ♥♥ ♥

Taaaaaack ♥ ♥

*bevakar* Thats otroligt mega azum!

Yeeeeeeeey tack! ♥

Förresten, om någon kommenterar kan jag lägga ut nästa kapitel redan idag! ♥

Komenterar, Komenterar, KOMENTERAR!!!

Tack så mycket HermioneHäst!!

Kapitel 4
"Jösses! Minerva, bär upp henne till madam Pomfrey. Hon kan säkert hjälpa. Säg åt madam Pomfrey att försöka hitta spår efter vad som har orsakat det här." Sa professor Dumbledore, djupt oroad.
"Javisst, professorn." Sa McGonagall och nickade på huvudet. Hon lyfte upp den lilla tjejen med blont, fluffigt hår och började gå mot sjukhusflygeln. En annan tredjeårselev som antagligen var vän med tjejen sprang efter McGonagall.
"Följ med här, allihopa." Sa Dumbledore till den stora skaran med elever som stod och kollade på när professor McGonagall försvann. Alla började genast följa med Dumbledore in i stora salen.
Elevhemsborden var nästan fyllda. När alla hade satt sig ner var borden fulla, förutom några platser, men professor Dumbledore började tala ändå.
"Som några av er redan vet, har det hänt en olycka här på Hogwarts." Salen fylldes av oroliga mummel och förvånade blickar. Jag märkte att David och en av hans rumskamrater inte var där. Det var också några från Gryffindor som saknades, och då menar jag William Jackson, Jason Gray och Brian Scott, de mest populära killarna i hela skolan. Alla gillade någon av dem, och William var verkligen en favorit bland tjejerna. Själv tyckte jag att han var en snobb. Och han tyckte att jag var en nörd. Såsom nästan alla tycker om Ravenclaware. Men för mig är det en ära att bli placerad i Ravenclaw, och när jag har mitt Ravenclaw-märke på har jag det med stolthet. Det är nog därför William går på mig mest.
Jag hörde fotsteg bakifrån och vände på huvudet. Där gick William, Jason och Brian. Killarna från Gryffindor. Strax efter dem kom David och Collin Moore, Davids rumskamrat. Det såg ut som om de hade blivit slagna i ansiktet eftersom de var helt röda. De hade också rivmärken över hela ansiktet, precis som den lilla tredjeårseleven.
"Amy..." Började jag. Hon hörde mig inte. "Amy!" Fräste jag och hon kollade på mig.
"Jag försöker faktiskt lyssna här, kan det vänta lite?" Sa hon irriterat.
"Nej, det kan det inte!" Sa jag och slog henne på armen. Hon gav mig mördar-blicken och återvände sedan till att lyssna på Dumbledore. "Men kolla bara bakom dig!" Fräste jag och slog henne på armen igen.
"Vad kan vara viktigare än det här?" Frågade hon och höjde på ena ögonbrynet. "Kom igen, berätta för mig då!" Sa hon, men tystnade när hon såg David och Collin. "Undra vad som har hänt!" Sa hon förskräckt.
"Jag tror att jag vet..."

----------------

Eftersom det förra kapitlet kom väääääldigt sent så tänkte jag att jag skulle lägga ut nästa kapitel nu som gottgörning. Hoppas att ni gillade det! ♥

Åh, förresten, jag har några frågor till er:
1. Vad tror ni hände med David och Collin?
2. Är det en bra längd på kapitlerna? Om det är för långt eller för kort, säg gärna till!
3. Ge mig gärna kritik så att jag kan bättra det!

Och tack för alla snälla kommentarer! ♥

1. Bråk???
2. Jag tycker det är en lagom längd.
3. Finns inget att bättra på, SUPER!

1. Hmm... Du får se!!
2. Okej!
3. Taaaaack! ♥