Twilight [ ♥Linn♥ och Jessica Lawiise

"Stella. Jag vet redan att du skämtar! Så lägg ner.", säger Noemie. Jag svarar inte.
Det var ett misstag av mig att berätta det för henne.

En av dem får syn på mig. Han springer fram och tänker precis döda mig. Jag höjer händerna framför ansiktet och blundar.
"Gör det bara." säger jag tonlöst. "Döda mig."
Han stirrar skeptiskt på mig i några sekunder och vänder sen tillbaka till striden. Jag står förvånad kvar och förstår inget. Varför dödade han mig inte när han hade chansen?

Efter skolan så cyklade jag hem.
Jag vred nycklarna till låset och öppnade dörren.
"Stella!", ropade mamma från köket.
Jag gick till köket och mamma stod och lagade en lasagne.

Striden är över. Maria är död. Nova är död. Alla är döda och brända. Jag försöker springa men en av dem hinner ikapp mig och fäller mig till marken.
"Vänta Jasper!" ropar en tjej.

"Jag kommer inte orka äta upp den där.", säger jag.
"Det är därför jag och din pappa också ska äta idag.", svarar min mamma. Jag ler mot henne.
"Mamma jag måste säga en sak.", säger jag sedan.

"Vänta?" skriker Jasper. "Varför skulle vi vänta?"
"Hon kan ha info." säger någon.
Jag känner hur något smäller till mitt huvud rätt hårt.
"Vad heter du?!" fräser Jasper.
"Dana." viskar jag.

Hon lägger in lasagnen i ugnen.
Hon vänder sig om och tittar på mig.
"Det. Det finns en vampyr i vår klass.", säger jag och tittar bort.

"Jaha Dana, ge oss en bra anledning att inte döda dig." morrar Jasper.
Jag vet inte varför men plötsligt känner jag en våg av mod.
"Det finns ingen." säger jag uppgivet men lugnt. "Du har all anledning i världen att döda mig, så sätt igång."

"En kille?", frågar hon och ler.
"Ja. Men det spelar ingen roll! Och jag hör röster och skrik i mig.", säger och tittar på min mor.
Mamma hade förmågan att se anledningar till saker.
Hon tog min hand. Den var förståss kall.

Alla står tysta men ingen gör något.
"Jasper..." säger en av kvinnorna. "Ha kan inte död henne bara såhär."