Nästan som magi

Superdunderduperbra!!!

Tack!

Varsågod!

När kommer nästa?

Förlåt för att jag inte har skrivit på sista tiden, det har varit ganska intensivt nu i skolstarten... . Men här kommer i alla fall nästa kapitel! Enjoy!

Kapitel 8, Claire: Första dagen på Hogwarts

Morgonen efter Hogwartsfesten vaknade Claire av att Aya ruskade henne. Hon gnydde litet innan hon kom på det. Hon var på Hogwarts! Hon var äntligen där, och dessutom hade hon fått en vän. Hon gick kvickt upp ur sängen och tog på sig knästrumpor, svarta skor, en grå kjol, en vit skjorta med en grå tröja med blå kanter över, en bronsblå slips och en lång, svart kappa med blått foder som räckte ned till vristerna. Aya hade på sig samma saker.
De andra två flickorna i rummet, Mandy Brocklehurst och Padma Patil, hade också på sig sina dräkter och de fyra gick tillsammans ned till stora salen för att äta frukost. I stora salen var det inte mycket folk än, det var många som fortfarande sov efter den föregående, långa kvällen. De fyra flickorna klagade inte, all mat var orörd när de skulle ta av alla rätter. Det fanns allt man kunde tänka sig och lite till att äta. Claire kände igen många av de underliga rätterna från herrgården där hemma, men hon såg att Aya såg skeptiskt på det mesta av maten. Claire förklarade för Aya vad allting var och vad hon själv tyckte om och inte. Claire var inte så hungrig efter middagen kvällen innan så hon tog bara en rostad macka med smör. Professor McGonagall gick runt vid borden och delade ut scheman till de som hade kommit. Claire och Aya började genast att kolla vilka lektioner de skulle ha tillsammans med Gryffindoreleverna, de var tyvärr inte många.
Efter frukosten vandrade Claire, Aya och Padma tillbaks till uppehållsrummet för att spela och lära Aya trollkarlsschack, Mandy ville säga något till professor McGonagall innan hon följde efter. När Claire hade vunnit en gång mot Padma så utmanade hon Aya i ett parti. Claire kände sig trygg i tillvaron, trollkarlsschack var något som hon var grym på. Men hon visste inte att Aya var en av de bästa i hennes ålder på schack i hela England. Det blev ett jättelångt parti, som Aya en lång stund senare vann. Claire var förvånad, men hon var ingen dålig förlorare.
Deras första lektion var trolldryckskonst med professor Snape, en lång man med gulaktigt skinn och svart, fett hår. Aya och Claires första reaktion var att han inte hade duschat på VÄLDIGT länge. De hade den första lektionen med Hufflepuffarna, Aya och Claire delade bord med två pojkar från Hufflepuff, Roger Inwick och Corny Ralemote. De var glada och trevliga, och när professor Snape någon gång tittade bort så skrattade de tillsammans. Tyvärr var inte Roger och Corny tillräckligt försiktiga, och det blev tio poängs avdrag från dem båda.
Resten av dagen var ganska normal, på trollkonsthistorian (det helt klart tråkigaste ämnet) satt Claire och sneglade drömmande bort mot Harry fem bänkrader bort. "Hur tycker du att första dagen har varit?" frågade Aya Claire när de några timmar senare, efter en fantastisk middag, satt i uppehållsrummet och tittade in i elden som sprakade muntert. "Jag tycker att den har varit fantastisk!" svarade Claire ivrigt. "Men nu är jag dödligt trött" sade hon sedan, och de två flickorna sprang upp till sitt rum för att ta igen efter den första dagen på Hogwarts.

Sååå braaa!!!

Jättebra!

Blev så sugen på att skriva ett kap. till! Vill gärna ha kritik för att kunna förbättra!

Kapitel 9, Aya: Arbicum Montruosa

När Aya vaknade andra dagen på Hogwarts mådde hon inte riktigt bra. Hon mådde illa och hade huvudvärk, och hon hörde oavbrutet ett konstigt tjutande i öronen, som att någon grät. Claire, Padma och Mandy var väldigt oroliga för henne, och när hon började kräkas så sprang Mandy med sitt rödblonda hår fladdrande efter sig till madame Pomfrey för att be om råd. Några minuter och fem uppstötningar senare kom madame Pomfrey upp för trapporna tillsammans med den oroliga Mandy. Claire förklarade i korthet morgonens händelser, och med hjälp av madame Pomfrey bar hon Aya till sjukhusflygeln. Aya hade en sjukligt gul färg i ansiktet nu, och försökte hon att tala så kom det bara ett hest väsande ut ur munnen. Madame Pomfrey tvingade henne att dricka någon ganska god, tuggummirosa dryck och Aya föll in i en drömlös sömn, helt omedveten om vad som hände runt omkring henne.
När Aya vaknade fem timmar senare hade hon helt glömt av var hon var. När hon satte sig upp i den vita sängen och såg sig omkring i det vita rummet var allting suddigt, men hon kom snart ihåg att hon var på Hogwarts. När hon såg sig om i rummet såg hon en högst ovanlig syn. I ena hörnet stod madame Pomfrey och pratade lågt med professor Mcgonagall, lille professor Flitwick och Dumbledore med sitt långa silverskägg och marinblå dräkt. På sängen brevid henne satt Claire, Padma och Mandy och pratade upphetsat med varandra. När de såg att Aya hade vaknat så sprang de fram och började krama henne och berätta i mun på varandra om vad som hade hänt. Aya kände att hennes huvudvärk blev starkare ju mer de pratade och var väldigt tacksam när madame Pomfrey schasade iväg dem från Ayas säng och gav Aya den största biten choklad hon sett i hela sitt liv. Madame Pomfrey log oroligt mot Aya och sade att om hon åt den skulle hon känna sig bättre. Aya fattade inte riktigt hur det hängde ihop men åt lydigt upp den. Professor Flitwick bad de tre flickorna att vänta i Ravenclaws uppehållsrum så länge.
Dumbledore satte sig vid fotändan av Ayas säng och började förklara det som flickorna hade sagt i mun på varandra. “Miss McRishelle, vi har tyvärr gjort en tråkig upptäckt om dig. Vissa prover har visat att du har den högst ovanliga sjukdomen Arbicum Montruosa som gör att du i början får huvudvärk, sedan uppstötningar och efter ett tag…” där slutade Dumbledore att tala, men Aya förstod vad han hade tänkt att säga. “Kommer jag att dö?” frågade Aya tyst. “Jag är rädd att det kan hända. Du kommer snart att känna dig som vanligt, men det här kommer att komma i attacker, och om du inte får vård inom en timma så är det tyvärr stor chans att du inte överlever.” sade Dumbledore stillsamt, “Vi kommer att hålla koll på dig så att det inte händer en olycka.”. Med de orden i tankarna lämnade Aya sjukhusflygeln.
När Aya kom tillbaka till Ravenclaws uppehållsrum var hon väldigt trött. Hon hade varit tvungen att ta en paus från lektionerna denna dagen, något som hon inte var allt för nöjd över, men hon visste att Dumbledore hade rätt i att hon skulle vila, det sades av många att han var den visaste trollkarlen i hela världen. I uppehållsrummet fick hon ett glatt mottagande från Claire och de andra, de var väldigt ledsna över att behöva lämna henne, men efter ett tag var de tvungna att skynda iväg till professor Quirrells lektion i försvar mot svartkonster. När Aya hade vinkat hejdå med ett sorgset leende på läpparna gick hon upp till sitt rum för att tänka. Hon undrade varför attackerna inte hade kommit förrän nu, de hade ju gått tio år utan att någonting hade hänt. Hon tittade på sitt armbandsur, klockan var ett. Mitt i sina tankar somnade Aya, och hon hade oroliga drömmar om gravar som viskade ‘Aya McRissshhhelle, Aya McRisssshhhelle’.

Jättebra!!! Stackars Aya...

Jättebra men (du sa att du ville ha kritik så) du kan ha lite mer mellan rum.Kanske kan du ha en ny rad när det är någon som pratar?