To be a hero is not Easey (prs)

Leticia såg smset..
"Självklart får ni det " skrev Leticia som blev en aning överraskade över meddelandet.

" tack kommer snart med syskonen " skrev Decia. Hon satte på sig ryggsäcken hennes syskon såg på henne medans de satte på sig sina ryggsäckar.
" Vart ska vi?? " frågade hennes bror Juan
" Vi ska bo hos en vän ett tag " sa Decia lågt. Hon och hennes syskona smög ut ur huset och började gå mot musseet.
" Är din vän farlig? " frågade Teresa
" Nej hon är jättesnäll " sa Decia och log.

Leticia började att göra i ordning ett stort rum.
"de kommer att få dela rum men det borde nog gå bra" sa Leticia & såg mot Alosia

" Ja de delar rum hemma har besökt dom när föräldrarna inte är hemma " sa Alosia det var då hon vågade besöka Decia.

"okej de får iallafall ett av våra bästa lediga rum" sa Leticia med ett stort leende.

" Låter bra och tror inte de vill ha varsitt rum än " sa Alosia och log hon skulle iallafall inte våga ha eget rum med sånna föräldrar i huset.

Decia och hennes syskon kom fram till museet Theresa och Juan gömde sig lite bakom Decia.

Leticia blev klar med rummet.
"jag undrar när de är här?" frågade Leticia sig själv.

" vi är här " skrev Decia till Leticia hon var inte så ofta här så hon hade glömt vad vägen in till familjens egendom låg. Hon lyfte upp Theresa som höll armarna om hennes hals.
" Lugn det kommer gå bra " sa Decia lungt.

Leticia gick & öppnade dörren. Hon såg mot Decia & hennes syskon.
"Kom in jag har gjort i ordning ett rum till er" sa Leticia med ett vänligt leende.

" tack " sa Dacia och log hon gick in hennes bror följde efter henne och hon höll fortfarande i hennes syster. Thersesa studerade Leticia.