För ditt liv

Hon åt upp sin potion och nickade.
"Jag accepterar erbjudandet." Hon såg upp på honom och lade huvudet på sned.
"Vad blir mitt jobb?" Hon lade ner skeden och tog sin bägare och drack lite av vinet och log mot honom.
"Så vad är min herres namn?" Hon svalde flera gånger och rödheten slutade inte att visa hur generad hon egentligen var och hon såg genast ner.

"Ah, jo. Clive här är gammal och kan behöva assistans med att servera mat, städa och hjälpa mig med vadhelst jag kan behöva", började Dean till Clives låga protester, "och en kvinna i huset skulle kunna... Hm, liva upp stället", avslutade han och kände hur han blev lite varm om kinderna.
"Mitt namn är Dean. Bara Dean. Och som du kanske redan hade gissat är det här min trogna tjänare Clive", sade han sedan och gjorde en gest mot den gamla mannen som ödmjukt bugade sig.

"Jag kan båda laga mat och städa. Men är det bara ni som är här? Huset är så stort och det är mycket att göra." Hon såg oroligt på dem och såg sig om.
"Många rum och alla är möblerade"

"Jag bor här ensam", svarade Dean snabbt och tittade ner på sin tomma tallrik. För ett ögonblick mindes han flammande röda flammor och han tycktes höra skrik och gnäggande.
Han slog näven i bordet samtidigt som han rycktes tillbaka till nuet.
"Nog om det. Clive visar dig tillbaka till ditt rum. Imorgon börjar du arbeta", sade han abrupt och svepte ut ur rummet utan att vänta på svar.

(förlåt jag visste inte att du hade svarat. det blev inte rött för mig))

Hon hade ätit upp och såg nu på sin mästare. Men när han slog handen i bordskivan så ryckte hon till, flög upp iren förskräckelse.
"Ja... tack" Hon neg djupt.
"Goddnatt sir..."

(Ingen fara)

Clive såg hur hans herre gick iväg och suckade lätt åt hans sociala okunnighet.
"Dåså, frun. Tillåt mig att visa vägen", sade han med en svag nick åt Felicia.

Dean satt i sitt rum och trummade med fingrarna mot skrivbordet. Varför hade han tänkt på den natten? Han som så ihärdigt hade försökt förtränga allt från sitt förra liv. Innan han blev en demon. Det hade säkerligen med Felicias ankomst att göra. Kanske gjorde han ett misstag med henne? Det var nog att Clive kände till hans sanna jag, han ville inte att hon också skulle få veta. Hur skulle hon reagera om hon fick veta att hennes herre var en demon?

"Åhh? Ska jag inte bo i köket? Är det så bra om jag bor i ett av de större rummen?" Hon gick bakom honom medan hon såg sig om.
"Varför är det bara du? Du måste väll vara trött varjedag när du ska sova.."

Clive sneglade på Felicia. "Ingen använder sovrummen, det är lika bra att du får ett", sade han och knäppte händerna bakom den krumma ryggen. "Herrn litar inte på någon annan än mig. Jag är personligen förvånad över att han anställde dig. Inget illa menat", tillade han. "Jag behöver egentligen inte sköta om så mycket. Halva slottet är avspärrat efter branden..."

"Branden?" Hon såg på honom.
"Har det brunnit här?" Hon gick upp för trappan medan hon såg sig om.
"Inget illa taget. "

Clive grimaserade lite. "Egentligen är jag inte tillåten att tala om det... Det brann för många år sedan och brände ner stallet, balsalen och två sovrum. Det är ganska långt härifrån så om du inte går ut på bakgården ser du det inte. Herrns familj sov i de sovrummen. De brann inne", avslutade han och sköt upp de små glasögonen högre upp på näsan.