Sista chansen

Freja följde Ave med blicken men sa inget. Moral? Kanske det, men då hade hon förlorat mycket med. Hon sa bara att hon inte var på samma sida som dem. Dem som gjorde sådana brott hade hon inga problem med att mörda, aldrig det.
Men det var Aves blickar och tydliga inviter mot Odd som störde henne mest. Varför? Jo, för att hon var avundsjuk på blickarna Odd gav Ave och inte henne. Att hon på automatik parades samman med sin bror.
Men hon lät det ske och koncentrerade sig på att skala sin apelsin istället för att slippa se dem gå samman.

Frej såg en aningen roat på kvinnan framför sig och skrockade lätt. Det syntes tydligt att kvinnan gjorde inviter om annat och han tackade inte nej till sådant.
"Syns syrran, kan hända jag inte dyker upp på ett tag. Vi ska färga Julies hår." sa han med en blinkning åt dem båda och började sedan med Julie att gå ut ur köket.
Det var längesedan han hade varit i närheten av kvinnlig fägring. Samma problem som Freja hade han att paras samman med henne och på fängelset fanns det inga kvinnor på hans avdelning.
"Så, hur har du tänkt dig det hela? Var ska du ha slingorna?" sa han medans dem gick, för att tala om något annat.

Freja nickade åt dem och sa hej då. Ja, nu kunde hon inte precis återvända till deras rum heller. Det var då på fan. Men hon unnade dem alla det, alla visste väl vad man inte kunde göra på fängelsen. Det berodde ju på vilken läggning man hade med. Men envist fortsatte Freja att skala apelsinen och kastade en sista blick på Odd. Hon begärde bara en blick, inget mer. Bara att han eller någon skulle se henne som Freja och inte tvillingarna. Hon begärde förvisso mer än så och långt inne visste hon det med.

"Vilka rara små ynglingar, ni börjar tidigt ser man", Azalea's humor må vara ungefär lika torr som öken men hon tyckte det var roligt. Så, ja... hon är nöjd. Fast hon har andra bekymmer än unga människors privatliv, i fängelset var nästan inget sådant privat så det var bara att svälja det. Hennes problem var mycket värre.

Hennes förbannade kläder kliade.

Nu är det hennes fel på grund av hennes vägran att byta från sin tudelade fängelseoverall. Fast för att vara helt ärlig med sig själv så kliade den bara för att hon inte var speciellt punktlig med tvätt. Det var inte vakterna heller, men med tanke på att hon försökt färga om sin overall från orange till någon mindre ögon-dödande färg. VAD SOM HELST ANNARS HON HATAR ORANGE... usch. På grund av sitt rena hat åt det hon har på sig drar hon av sig tröj-delen av overallen. Trots att hon är i ett rum med andra människor. Hon har faktiskt en av fängelsets otroligt hemska bh:ar på sig under.
"Ses", säger Azalea innan hon lämnar rummet.

Odd såg med ett charmigt leende ner på Aves söta ansikte när hon lutade sig mot honom. Han motstod impulsen att lägga armarna om hennes, utan nöjde sig med att klä av henne med blicken. Han var helt klart intresserad av hennes förslag.
"Jaså du?" sa han lågt i hennes öra. Han log ett snett leende när hon vände sig om och tilltalade Freja, och han lyfte också blicken mot den blåhåriga kvinnan och gav henne en granskande blick. Hon verkade ha precis som Ave påpekade en viss moral och en styrka i sig. Men när Ave började gå därifrån kunde han inte låta bli att se efter henne. Hon var en fröjd för ögat.
Hans flin blev bredare när hon gav honom ett inte alls särskilt diskret invit. Han slängde ifrån sig äpplet i vasken och blinkade åt henne.
"Frestande erbjudande", sa han, "Jag ska definitivt tänka på det"
Det var inte mycket att tänka på egentligen, han skulle självklart ta erbjudandet. Men först behövde han en dusch. Det var uppenbart att de flesta att fixat till sig innan de gick ner till köket, men precis som Azelea hade han fortfarande sin fängelseoverall. Och den kändes allt mer obekväm. Plus att han säkert inte luktade nå vidare heller.
Odd såg roat på hur Julie flörtade med Frej och hur de tillsammans försvann ifrån köket. Sedan gav han Azelea en minst lika road blick när hon börjar klä av sig mitt i köket. De här människorna verkade inte ha några hämningar alls. Och han gillade det.
"Vi ses", sa han till Azelea när hon gick. Sedan var det bara han och Freja kvar i köket. Han hoppade upp på köksbänken och kavlade upp ärmarna på overallen. Han gav Freja en blick. Dock verkade som om hon försökte undvika att se på honom. Intressant. Han hade inte så bråttom iväg till duschen och sedan Ave. Han skulle först försöka få fram vad Frejas problem var.
"Så, Freja var det va?" säger han, och lägger sedan till med ett flin, "Eller föredrar du Smurfan?"

Julie log. Fängelset var skit ifall man sexuellt ville tillfredsställas. "Tja, gällande slingorna... Jag skulle vilja ha lite tjockare slingor vid topparna. Lite mer hår bakifrån än där det egentligen syns. Får färga hela håret någon annan gång", log hon. "Vi skulle egentligen kunna färga i mitt rum annars. Ifall din syster vill ha rummet", föreslog hon och drog ena handen genom håret. Hon älskade det korta, nyrakade håret. Små taggiga bebisstrån.
Hon mer eller mindre antog att de delade rum, ifall de inte gjorde det skulle det vara en trevlig överraskning.
Hon log medan hon gick med Frej men inom sig så planerade hon halvt om halvt flykten. Samtidigt som hon skrattade åt hela situationen. De skulle bryta sig ut från ett kameraövervakat hus men istället talade de om sex. Hon borde egentligen fly och sedan skaffa sig en ordentlig pojkvän, ett ordentligt liv tillsammans med Kat och José och sedan leva det förbaskade livet. Hon hade definitivt inte föreställt sig att det skulle bli så här när hon skrev på kontraktet.
Samtidigt insåg hon att hon verkligen var fast tills hon bröt sig ut. Vilket betydde inga känslor ifall Frej accepterade hennes erbjudande.
Tack och lov att Julie aldrig riktigt blivit kär tidigare. Hennes adrenalinkickar hade fått henne att känna sig levande och endorfiner kunde hon få på andra vis.

Freja såg först upp då han tilltalade henne, var hade alla tagit vägen? Hon hade totalt missat att alla försvunnit och varför hade inte Odd följt med Ave? Hade han inte hört vad hon sagt, det var så tydligt som något.
Nej Freja hade varken sett eller hört något. Hon hade varit djup koncentrerad på sin apelsin som nu helt saknade det vita som brukade sitta fast från skalet.
Kunde han inte bara gå så de slapp det här? Men ändå ville hon inte det inte. Nej, hon var inte hämningslös som de andra och hon var en mycket instängd person, särskilt då hon inte hade brodern med sig.
"Jo, Freja heter jag." svarar hon och ser sedan snett på honom då han tilltalade henne.
"Nja, inte Smurfan även om det är bättre än andra öknamn jag fått." ler hon snett och granskar honom. Att han ens kommit ihåg hennes namn gjorde henne överväldigad, det hade hon inte trott precis. Men hennes blick mörknar något och den återgår till apelsinen.
"Ave söker dig, om du nu missade det." sa hon lågt och vände sig från honom.

Frej nickade åt Julies förslag, även om han inte trodde att Freja skulle besöka honom ändå. Hon var försiktig om honom särskilt då han hade haft besök av damer.
"Låter bra det, vi hämtar färgen först." sa han och stannade framför deras dörr. Han öppnade den så hon kunde komma in om hon ville. Rummet var stort med en stor himmelsäng i vadera ändan, de hade varsitt badrum med. Han gick in i det ena och kom strax ut med en burk med blå färg.
"Så kan vi gå." flinade han till Julie och gick ut ur deras rum, nu var det hennes tur att visa vägen. Han skulle inte neka att han såg fram mot deras möte och vad det skulle leda till. Han som alla andra längtade till det inom fängelsets murar.

Azalea kunde inte stoppa sig själv från att stanna något steg bort från köket... och känna sig något stolt över att Smurfan var på något sätt accepterat. Det var något av en extremt bra bedrift enligt henne för Azalea har för avsikt att fortsätta med det. Undrar om hon har av de där blå lurviga huvtröjorna med ögon som blev moderna igen för cirka tio år sedan. Azalea hade roat upptäckt att de var baserade på en fiktiv figur som var mycket äldre än de så kallade "vintage" huvtröjorna var. Hon ångrar att hon inte köpt en när det var faktiskt inne. Det var faktiskt rätt sorgligt. Nu går Azalea till sitt rum, med tanke på att hon gärna skulle vilja dra faktiska kläder över kroppen.

[random comment inserts cos... that's what she's basically made of]

Ave började sakta vandra genom huset som verkligen var enormt. Hon fann inte bara en biosal, ett enormt matrum med i flygel i utan även ett rum med biljard men det var i inget av dem hon stannade. Det var inte förrän hon fann gymmet. Det var inte maskinerna eller boxningsgrejen som hängde ifrån taket som hon vanligt viss skulle gett ett slag eller två mest för att se ifall hon kunnat få den att svinga. Det var inte heller simbassängen som man såg genom en vägg av glas. Det var istället på andra sidan. Stången som stod en bit in bredvid en vägg med speglar längst med den.
Aves ögon spärrades upp något. Hon drog av sig skorna hon tagit på sig och lämnade dem utanför dörren och gick in. Det var länge sedan hon befunnit sig i något som ens liknade en dansstudio. Det var länge sedan hon övat balett någon annanstans än i fängelset men det här stället verkade vara skapat för henne.
Hon drog upp håret i en knut och satte fast den med en penna hon hittade liggandes tillsammans med beskrivningar till maskinerna. Det var allt annat än optimalt men det spelade ingen roll. Istället drog hon in ett andetag, placerade sig rätt och började dansa som om hon inte gjort annat.


[Jag kan inget om balett, just saying. ^^ ]

Odd ler roat åt Frejas något förvirrade blick när han tilltalar henne. Hans blick var fast på henne, tog in allt från hennes nyfärgade klarblå hår, till ögonen i samma färg, till den smala figuren, till den överdrivet noggrant skalade apelsinen i hennes händer. Han konstaterade för sig själv att hon var mycket svårare att läsa än de andra kvinnorna i huset. De förstod han sig på, mer eller mindre. Men det lilla han sett av Freja hittills hade varit sammankopplat med hennes bror. Han undrade var för sorts människa hon var utan brodern.
"Då säger vi Freja", säger han med ett leende. "Om jag inte hittar på något bättre", kan han inte låta bli att lägga till med ett mer illmarigt leende.
Han satte armarna mot knäna och lutade huvudet mot dem när hon nämnde Ave och vände sig om. Hon verkade nästan missnöjd. Hans leende blev bredare.
"Ave kan vänta", sa han utan att släppa Freja med blicken. "Jag tror dessutom att inbjudan inte nödvändigtvis betydde nu. Jag kan säkert ta upp den senare. Plus så pratar jag ju med dig nu"
Han la huvudet på sned och log. Det här var verkligen intressant. Han kände sig nyfiken på henne.

Julie ledde Frej till sitt rum, inte särskilt orolig över det hela. Hon hade inte fått en chans att göra det till hennes ännu. Men, den gigantiska sängen som kunde rymma fler än personer hon litade på var aningen larvig, men otroligt skön. Rummets väggar var ljusblåa förutom en svart fondvägg där kortsidan av sängen stod. Hon hade lite diverse saker i rummet. Kortlekar, en gigantisk tv, datorutrustning, ljus, bokhyllor fyllda med böcker hon förmodligen inte gillade, orkidéer vid fönstret hon förmodligen inte kunde öppna. Hon tyckte dock verkligen om den svarta mattan som var otroligt skön under bara fötter, även om hon hade skor på sig just nu.
"Tror du vi kommer hinna lära känna varandra innan vi bryter oss ut efter all lyx?" undrade hon. Hon visste att hennes mening hade en dubbelmening, men ärligt undrade hon bara ifall hon skulle hinna lära känna tvillingarna som individer, se efter hur irriterande Ave egentligen är, hur bitchig Azalea kunde vara, vilken knipa Odd skulle hamna i och allt det där. Även om det egentligen inte spelade någon roll undrade hon åtminstone. Hon tänkte bryta sig ut så fort som möjligt. Sedan skulle hon verkligen fly landet.
Sedan pekade badrummet. "Badrummet", log hon. Hon drog en hand genom håret, granskade hårstråna mellan sina fingrar och längtade tills det var blått... Hon hoppades åtminstone på en blå färg. Hon kanske behövde bleka håret först... men ärligt talat spelade ingen roll ifall det blev blått eller grönt. Hon ville bara ha något nytt i håret. Något som inte påminde om hur händer gripit tag i hennes hår i fängelset och gjort henne illa. Cellkamrater såsom vakter som fått för sig att hon startat bråk med andra fångar.

"Du skulle bara våga." muttrade Freja sen aningen roat om svar från sitt håll utan att ännu möta hans blick. Hon visste väl att han skulle det och mycket därtill. Här i huset var hon i underläge, likväl som i fängelset som hemma. Hemma hade hon dock alltid haft brodern och även om fadern varit jäklig mot dem hade de haft varandra. Hon och Frej hade levt livet på gatorna, med stölderna, med att överleva. Det var först då fadern upptäckt hon var kvinna och börjat utnyttja detta det började gå snett. Hon började undanhålla saker för brodern och när han fick reda på det åkte de båda in i fängelset för att ha mördat fadern.
Där i fängelset blev hon också utan brodern och de andra kvinnorna hade utnyttjat det. Att ta hennes mat var det mildaste de gjort och hon såg ut därefter. Men nu var hon här och hon hade brodern, hon kände sig hel igen även om han för närvarande inte var här.
Det var först då han sa att Ave kunde vänta för att han talade med henne hon förvånat mötte hans blick. Varför ville han ens det? Någonstans inom henne sa en röst åt henne att utnyttja situationen, men hon satt ändå som fast på stolen. Helvette att hon skulle bli såhär just nu.
"Ja, det var ju trevligt, om du finner mig intressant så." log Freja snett och började sakta klyfta apelsinen och började äta av den. Det kändes lugnande att göra något.
"Vill du ha?" frågade hon vänligt och räckte fram en klyfta åt honom. Hon ville vara lika på och framfusig som de andra kvinnorna, men hon kunde inte, det var som en spärr inom henne.

Frej såg sig om i rummet och nickade tyst.
"Snyggt." kommenterade han och lät blicken medvetet vila på sängen och sedan föras över till Julie. Detta kunde bli intressant, absolut.
Han gick med henne till badrummet och gissade att de fick ägna sig åt det först. Det var faktiskt därför de var här även om alla visste vad mer de skulle göra.
"Vill du bara färga med en gång? Inte säkert på att det blir blått då." ler han och drar sakta handen genom hennes hår. Det var fint då hon hade det sådär.