Gjorde det ont... [PRS]

[ Orkar inte skriva så långt. xD What the fuck är gubben i lådan? It sounded hilarious. ]

"Jag gillar vackra saker och ordet du söker är doftar, du har parfymerade kemikalier på dig", säger Merc leende. För honom är det inte kemikalier, med tanke på att kemikalier ska sticka en i näsan såpass att man skulle tro att det drog blod. Kemikalier ska bränna vid kontakt med kroppen. Så vilka kemikalier Naeva hävdar att hon har så föredrar Merc dem framför de han använt själv. Han har gjort kemiska vapen en gång i tiden, han ångrar det inte... inte så mycket som han kanske borde.

Merc sträcker ut handen mot henne för att hjälpa henne upp. "Egenbyggd, röststyrd... 99.95% säkerhet i åskväder på grund av teknologiska komponenter. Fast det ska inte vara åska i Venedig så det är ingen fara", säger Merc smidigt nog när han väntar på att hon ska ta hans hand eller kliva upp. Den flygande mattan ifråga ligger platt i luften och om man inte räknar det vaga blåsande ljudet runt den så är den ljudlös. Merc borde göra vapen igen, han är bra på det... fast han orkar inte med allt ansvar som hör till. Mattan hade fått instruktioner att åka så fort Naeva slagit sig ned så nog för att Merc kan stoppa den men den kommer åka av sig själv. Lyckligtvis.

[Det är så hon refererar till gud xD tror jag snodde det från Jack frost när han säger gubben i lådan till månen x) I think... Maybe wrong movie xD]

"Jag tar det som en komplimang", skrattar hon.
Naeva griper tag i hans hand med ett leende och så fort hon sätter sig ner så börjar den flyga.
"Venedig låter bra", säger hon och lutar sig mot honom. Wow. Hennes hår håller faktiskt. Hon skulle gärna ge den komplimangen till Cleo men Naeva kan inte se det ske inom en snar framtid. Eller någon överhuvudtaget för den delen.
"För att vara ärlig har jag aldrig rest på en teknologisk flygande matta tidigare. De magiska är inte det minsta stadiga kan jag tala om för dig. Jag är imponerad", avslutar hon. Han må vara en forskare men hon trodde faktiskt inte att han skulle dyka upp med en fullt fungerande flygande matta.
Och Naeva hade inte haft med fjärilarna i magen i sin beräkning heller. Att vara så här nära Merc... Det påverkar henne faktiskt. Vare sig hon vill det eller inte. Hon kan nätt och jämt känna av hans doft trots vindarna. Och hon kan inte påstå att hon inte tycker om den heller...
"Allvarligt. Var du tvungen att vara så söt?" muttrar hon, precis som hon sade tidigare till honom. Nu har orden dock en annan innebörd. Och inte exakt formulerade heller, men men.
Hon lutar sitt huvud mot hans axel med en suck. "Varför? Jag tycker faktiskt om dig. Det var inte meningen. Jag tror inte det var det himlen ville heller när de kastade ner mig." Hon ler aningen mer lekfullt och ser upp mot honom.

[ Could be, don't remember. xD ]

"Änglar och demoner använder sin magi till fel saker, tro mig", säger Merc nöjt, han älskar när hans udda uppfinningar blir uppskattade. Han är inte känd i helvetet på grund av sina uppfinningar, snarare för att han är "besatt" med änglar och människor. Usch, han hatar att vara "hemma". Helvetet är inte speciellt trevligt, självklart är det heller inte så illa som människorna tror. Merc kan vittna om att man inte brinner för resten av evigheten hela tiden utan stopp. Merc tycker bara inte om den mörka gäng-atmosfären hela tiden.
"Är jag söt?" Merc skrattar lågt och lägger sitt huvud mot hennes när hon lutar sig mot hans axel. "Inte vad jag skulle förväntat mig att en hängiven ängel som du skulle säga om mig", han har en sarkastisk ton i rösten även om uttalandet var genuint. Han höjer sin ena hand en aning och knäpper fingrarna och med det så har de hamnat närmare Italien. Merc har inte orken att resa flera, flera otaliga mil.

Naeva skrattar till. "Okej, kanske inte söt på utseendet, där är du definitivt snygg, men något sött i dig har nu." Hon skrattar till igen men lutar sig över kanten när hon ser Italien under sig.
"Åh. Jag har glömt hur mycket jag älskade landet", viskar hon och ser alla ljus under sig. Hon kan nästan höra skratten utanför pubarna, folk som kysser varandra och hur stjärnorna och ljuset avspeglas i vattenytan.
Det här är vad hon kallar kärleks stad. Paris kan inte mäta sig i det här. Paris är tråkigt och kan vara riktigt molnigt. Hon älskar Venedig till och med när det är molnigt. Venedig har en speciell plats i hennes hjärta. En av få platser på jorden hon inte har jättedåliga minnen av. Hon älskar den här staden.
"Merc?" Hon vänder på huvudet och ser på demonen hon finner alldeles för attraherande. "Vad vill du att vi ska göra?" Hon flirtar definitivt här. Hon är med på ungefär allt. Förutom skärselden och helvetet och allt det där som påminner henne om att hon och Merc egentligen inte borde umgås. Men annars så verkar det mesta funka för henne.

"Jag har ett guilty pleasure för brädspel som Candyland till exempel kanske det du lägger märke till", säger Merc och vänder blicken nedåt men knackar lätt på mattans yta. Resultatet blir genomskinlighet, han tycker om Venedig. Han skulle inte kunna lägga det som favoritstad dock, han har varit för länge på jorden för att ha en sådan. Det skulle vara för svårt... Merc har upplevt Venedig som tiggare och arbetarklass. Han har styrt gondolerna, sjungit sångerna på italienska och han skulle tro att en del lik han orsakat fortfarande kan ligga begravda under de vattenfyllda gatorna. Han har varit hotellchef också, det var stressigt och tråkigt. Hans grav kanske finns kvar häromkring också, han dog här för något sekel sedan. Iscensatt mord, naturligtvis, då kunde han dö utan större problem och dyka upp utan problem. Han har varit gravarbetare på sin egen begravning också. Merc hade "försvunnit ut till havs" och de hade ingen kropp att begrava. "Jag kan gå med på nästan vad än fröken har lust med, Venedig är en kulturell stad", svarar Merc och skjutsar över ansvaret för att välja. Merc kan gå med på nästan vad som helst, han skulle inte vilja åka till helvetet.

"Det där inte rättvist", muttrar hon och ser på gatorna under sig, rakt under sig. Hon tycker om osynligheten. Hon blir bara mer och mer imponerad av Merc desto mer hon lär sig om honom.
"Något fysiskt i sådana fall", säger hon bestämt. Hon älskar att använda sin kropp. Men om hade vetat att hon var tvungen att välja vad de väl skulle göra i staden hade hon valt Barcelona. Speciellt med all flamenco och andra danser.
"Vi kan dansa", säger hon och ser ner på sin egen klädnad. "Minus klänning och allt det där. Men det är skinnyjeans. Jag kan faktiskt röra mig i dem", säger hon fundersamt och vänder sig om så att hon sitter framför Merc istället för mot honom. Ansikte mot ansikte.
"Låter det bra? Sedan kanske vi kan äta något och sedan checka in på ett hotell?" Hon ler och njuter av vindarna och kvällsluften. Hon stannar upp i tankarna. "Okej... Jag vet inte ens om du vill sova på ett hotell... Men rumsservice är alltid trevligt. Italien har gott vin."

[Jag fortsätter skriva på engelska hela tiden... god damn it.]

"Du behöver ingen klänning för att dansa på klubb... som exempel", Merc klubbar inte speciellt mycket men det betyder inte att han inte gör det. Han lekte rik ungkarl i början av 2000 och då ägde han en egen klubb. Fritt inträde och gratis drinkar smakade aningen bättre när man kunnat säga: "Jag är ägaren" vid ingång. Nu tog Merc sig in på klubbar gratis med väl valda ord och drinkarna är praktiskt taget gratis om man har Mercs finansiella situation. "Jag kan tänka på många saker man kan göra på hotell om vi inte sover..." Merc flinar retsamt eftersom han lutat sig framåt mot henne och hennes ansikte är max någon centimeter bort. "Det hoppas jag du kan också", fortsätter han och undrar om han borde göra det han tänker på. Han borde inte, han vill göra det dock.
"Säg till den att landa annars kommer den fortsätta cirkla runt", säger Merc innan han hoppar av mattan och faller ned mot marken.

Fritt fall får Merc att minnas saker han borde glömt, saker som friheten från ansvar och minnen. Friheten att göra som han vill. Merc har behövt ta den rätten vilket resulterat i utfrysning och ignoranta demoner som bara hört hemskheter om Merc. Han borde bli fallskärmshoppare eller något, fritt fall gör honom glad. Tyvärr kommer marken väldigt fort tillbaka.

Merc landar smidigt på ett av hustaken men håller noga koll på var Naeva.

[Dude, du kan skriva på vilket språk som helst XD Då mår jag bättre när jag råkar göra det också ]

Hon skulle precis kyssa honom. Allvarligt. Det där är bara elakt. Hennes hjärta slår hårt och hon känner sin kropp längta efter hans och sedan hoppar han.
"Stanna", säger hon åt mattan och den gör även så. Sedan griper hon tag i den och rullar lätt ihop den innan hon flyger ner till samma tak som Merc.
"1. En klubb låter jättebra", ler hon stort. "2. Jag kan tänka mig massvis. 3. Ta den här innan jag råkar ta sönder den", säger hon och räcker honom hans flygande matta. "4. Inte schysst alls att bara hoppa ner när jag precis tänkte kyssa dig", säger hon aningen mer irriterat och drar honom närmare och kysser honom.
Hon hade glömt hur det kändes att kyssa någon hon verkligen inte borde, men definitivt ville. Hon hade glömt hur lusten hade känts när hennes hjärta slog hårdare och hennes kropp blev känsligare.
Därför njuter hon av det hela. Ikväll är natten hennes. Hennes och Mercs. Ifall något sker imorgon så får det vänta tills morgondagen. Ikväll tänker hon leva och göra precis som hon vill. Änglarnas lagar gäller inte henne längre och hon är ganska säker på att helvetet inte har några lagar om att demoner inte får dejta änglar. Man förväntas bara att inte göra det.

[I’m going to take your word for it. Because I think my writing is better when it’s in English.]
“But jumping is so much f-” Merc is cut off by the kiss, it wasn’t unexpected nor unwelcome it was just a pleasant diversion from what he was about to sarcastically say. Now, jumping was a lot of fun but his bodily functions of lust and passion did exceed his will of challenging a mortals certain death. The excitement of the forbidden was unmatched by any other action he could imagine so why not keep his carefree nature and just stop caring and thinking so devil-damned much? If Finn were there Merc was certain there’d be a million reasons to not do whatever but Merc was the type that only needed one reason to oppose the tradition.
Either way he did still put thought into the kiss but not enough to make it noticeable. Merc was careful with how much he let on, leading himself to be a more teasing kisser than he would’ve actually liked. He barely grazed the innards of her mouth when he kept the kiss going.
Eventually it was broken, Merc knew he would have all the time in the world later to actually do what he wanted instead of this infernal tantalizing he was up to for the moment.
“So, a club?” he said and had a wide grin as he took his carpet under his arm, took a step back and jumped down to the ground. He had landed on the club roof so there was little time for anything but either standing in line of telling the embodiment of forceful jerk at the door to step to the side. Then again, Merc had been one of those jerks himself. However with his thin build he had people trying to one-up him all the time, this jerk didn’t seem to have any contestants.

[ See? Much better. Much more good. XD ]

Naeva stönar till och kliar sig i bakhuvudet. Hon hade njutit mer än hon vill medge. Dessutom hade han inte ens kysst henne ordentligt. Bara frestat henne. Hon hoppas och ber att det är ett löfte om något mer senare. Hennes kropp vill då verkligen. Och hennes hjärna tror för tillfället att Merc inte är som alla andra demoner, vilket han förmodligen inte är. Frågan är bara ifall det är bra eller inte. Och hennes hjärta är redan förlorat. Hennes hjärta brukar hålla med hennes kropp, vilket inte alltid är bra. Speciellt inte nu.
"En klubb låter bra det", mumlar hon istället för sig själv och följer så diskret som möjligt efter Merc. Vilket är väldigt enkelt med tanke på att hon är en ängel och de råkar vara något magiska.
Väl framme vid Merc så ställer hon sig kanske aningen för nära honom. Hon håller tillbaka kommentaren "inte schysst alls". Hon tycker inte om att visa vilken makt en person kan ha över henne. I en säng så är det en helt annan sak, då båda sidor brukar ge hän åt sina instinkter, men ute på gatan så känner hon att hon inte vill ge Merc den makten. Inte ännu. Kanske aldrig. Vem vet? Hon vet bara att hon inte vill riskera ett brustet hjärta igen. Hon blev nästan av med sitt jobb förra gången. Inte för att hon nu har ett jobb heller, men, poängen är i alla fall att det inte är en vacker syn.
Hon tar istället tag i Mercs hand och tränger sig fram genom kön, men ingen verkar bry sig. Alla ser förtrollat efter henne, och hon kanske är skyldig till användandet av magi. Bara lite dock. Att vara ängel brukar lösa saker och ting. Till och med en fallen ängel.
"Hej", säger hon till vakten. "Vi hörde att det här var stället ifall man verkligen ville ha roligt? Och vi har bara en natt i Venedig."
Vakten ser ogillande på hennes hand och sedan på kön, och sedan på Naeva. Sedan suckar han. Han öppnar dörren och verkar tycka att Naeva och Merc inte riktigt är värda bråket. Plus, ingen annan i kön klagar.