Den flammande bägaren

Lucy hade kollar efter alla elever från duramstrang och vände sig sen mot Dylan och Tyler.
" jag går och lägger mig" sa hon och gick till sovsalen.

Jag kända att någon stirrade på mig och vände mig om. Det var två killar från Dumstrag som stirrade men tittade snabbt bort när de såg mitt ansikte. Min farmor var en vilie och jag var en åttondel. Plötsligt hyrde jag ord på ryska. Mamma hade lärt mig och Victorie ryska så att vi skulle kunna förstå eleverna från Dumstrang. Den mening jag hörde var motbjudande:
-Min morfar var nära på att gifta sig med en vile, men familjen lyckades stoppa det. Jag har inget emot viler i sig, men att gifta sig med en magisk varelse istället för en renblodig häxa skulle smutsat ner hans namn.

Jag sa till Tilde och Sansa att jag glömde en sak i ''stora'' salen och gick fram till killarna.
-Vad är det för fel med viler? frågade jag killarna.

Ad, svor Aleksey förskräkt, peklo. En Beauxbatons som kunde förstod ryska? Vad var risken att det skulle hända? Och eleven som de just pratat om? På nära håll såg hon riktigt ung ut, fortfarande vacker, men ett barn. Trotts hans tankar kändes klara och enkla kunde han inte få fram några ord. Han hade en gång när han var liten sett en vile på avstånd, han hade varit för ung för att han skulle påverkas av dess magi. Detta var helt annorlunda. Han blev röd i ansiktet, och visste inte om det berodde på vad Marko hade blivit avslöjad att säga, eller om det bara var flickans närvaro. Marko å andra sidan höll huvudet helt kallt. Han såg förvirrad ut.
"Jag engelska inte prata" sa han på extra knagglig engelska. Det lät trovärdigt. Hans accent avslöjade inte att han egentligen kunde prata bättre. "Engelska inte prata hemma." Aleksey gjorde sitt bästa att också se förvirrad ut. Det var inte helt spelat, han hade många anledningar att vara förvirrad.
Det var verkligen tur att Marko försökte undvika bråk. Vika Sandor och Antono Ridzel var strax bakom dem. De gick i årskurs 8 och var också medlemmar var den 40:de kedjan. Traditionen att försvara kedjans yngre var något som tydligt fanns kvar på Durmstrang. Skulle någon ge sig på Marko skulle Vika och Antono inte tveka att göra allt i sin makt för att försvara honom. Att Vika dessutom var bästa eleven i svartkonst på hela Durmstrang gjorde situationen inte säkrare för Beauxbatons flickan.
"Vad säger hon?" Larisa pratade ukrainska, antagligen för att undvika ryskan. Hennes uttal var inget vidare, men Aleksey var glad över en anledning att få sig själv att verka oskyldig.
"Ingen aning" svarade han på samma språk och de tre vännerna fortsatte titta oförstående på flickan.

Melody Malfoy?

Dylan och Tyler var gömde bakom en buske och kollade på när tjejen pratade med dom andra tre eleverna som tydligen inte förstod engelska. Tyler kollade på flickan.
" Lucy skulle ha varit här fatta vad coolt" sa Dylan. Lucy la händerna på deras axlar och flinade enkelt mot dom.
" Jag är här saknat mig eller?" frågade hon med ett flin. Tyler flinade och vände blicken mot flickan.
Lucy reste sig upp ur busken och gick fram till dom andra eleverna.
" Hej" sa hon lugnt och log sitt söta leende.
Dylan och Tyler följde med henne och stod bakom henne.

buske? vi står utanför stora salen
kan Elodie vara 15 istället?__________________________________

Jag kollade på killarna med en konstig blick.
Henriette kom fram till mig.
-Ce qui se produit? frågade hon (vad händer).
-Ils pensent que ce smutasar bas sanglante marier Viler ! sa jag argt, (De tycker det smutasar ned bloda att gifta sig med viler!)
-Comment oses-tu, sa Henriette lika argt som jag (Hur vågar du)
Vi gick iväg.
Plötsligt kände jag en hand på min axel, jag var bäred att slå till den där pojken om han rörde mig men det var inte dumstrag pojken utan pojken med rivsår.
Han log.
-Vad heter du?
-Jag heter Elodie Jane Myttle, svarade jag Nadine var mitt mellannamn Victorias mellanamn var Julie.
-Jag heter Remus, svarade killen och sprang iväg.

När Hogwarts tjejen dök upp glömde Aleksey och hans vänner bort vilen och hennes vänner. De verkade arga, men det spelade ingen roll. Hade de något att säga fick de göra det så alla förstod.
"Hej" hälsade Marko med sin tydliga accent.
"H...ej." Alekseys hälsning var knappt förståelig för någon som inte talade ukrainska. Han talang för engelska utan språkformler var obefintlig. Han visste hur man sa hej, hejdå, ja och nej. Problemet var bara att hans uttal var så kasst att det var nästintill omöjligt att höra vad han ville ha fram. Larisa hälsa också, den var lika tydlig som Markos. Det var bara Aleksey som var helt värdelös.
Hogwarts flickan var också söt, inte lika söt som vilen, och på ett helt annat sätt. För en person som plötsligt hoppat fram från en buske verkade hon helt okej. På Durmstrang var det sällan någon tjuvlyssnare som avslöjade sig själv. Det räknades som så ohyfsat att tjuvlyssna att de hårda straffen var uppenbara. Aleksey visste att saker fungerade väldigt annorlunda på Hogwarts.
Efter att Beauxbatons eleverna gått iväg trängde sig Vika förbi och fortsatte mot båten, tydligen såg hon inte Hogwarts eleverna som ett lika stort hot. Antono stod dock kvar. Även om den äldre eleven låtsades att inte bry sig om vad de yngre gjorde visste Durmstrang eleverna att han var redo att hoppa in och försvara Marko om minsta antydan på bråk skulle blossa upp.

Dylan och Tyler stod bakom Lucy och viskade med varandra.
"Jag vet att det inte är min ensak men varför satt ni er med Slytherin eleverna för?" frågade Dylan och kollade på dom. Lucy suckade uppgivet och kollade på Dylan.
" På riktigt när ska du sluta hacka på Slytherineleverna?" frågade hon surt. Dylan gav Lucy en mördande blick.
" Dom mobbar mig så jag har all rätt att hacka på dom" snäste han. Lucy armbågade honom i magen.
" Jag får förlåta min extremt korkade vän" sa hon och log ett ursäktande leende.

Jag gick till vangen. Madam Maxime sa att det var sovdags så jag gick till mitt rum. Estelle Morrlassi, Afrodite Mordante och Florentia Grace som jag delar rum med kom in i rummet. Vi gick och la oss.

Eftersom att Beauxbatons eleverna var borta verkade Marko bestämma att det var tryggt att prata engelska igen.
"Vi blevt inbjudna" svarade han och tittade undrande från killen till tjejen. Han verkade inte förstå hur någon kunde tycka Slytherinarna var mobbare.
Aleksey visste redan att Marko hade lite annorlunda bild av Slytherniarna än han själv. Han verkade inte ha märkt fördomarna för mugglarna. Antagligen för att Marko också hade en del fördomar. Fast han var ändå ganska nyfiken och positiv emot dem. Av det Aleksey hade hört vid middagen hade engelsmännen inte haft samma uppfattning som Marko. Aleksey kunde inte dömma hela elevhemmet efter de fyra personer han hade pratat med.
"Jag tycker de var trevliga." Aleksey hade ingen tanke på att säga hur han hade upplevt situationerna. Inte framför Marko.