Fight four elements (Öppet rollspel)

Vanessa kollade på kvinnan från jordnationen.
" Vanessa Birch" sa hon lugnt och lekte lite med vinden. Hon rättade till sin lätta klädsel som bestod av ett par ljus beige byxa som satt löst och en ljus beige tröja med en ljus beige sjal runt halsen.

Luli blinkade med ena ögat mot Tierra som en vänlig hälsning och satte sig ned mitt emot henne. "Jag tycker att det låter som en vettig idé!" hon lät sin blick dras till den enda från luftnationen. "Jag kan inte säga att jag inte är glad att min nation.." hon harklar sig och sneglar mot den andra personen från samma nation som henne själv. "VÅR nation.." rättar hon sig, "har startat krig och förödelse runtom i världen, men jag är även lyckligt lottad som är därifrån, då jag har sluppit att bli drabbad, men jag tycker inte att jag är bättre än er för det." hon tar en paus och suckar lite lätt innan hon ler igen. "I vilket fall är jag och säkert resten av er här för att skapa och behålla fred mellan nationerna och därmed är det freden vi alla ska kämpa för. Jag heter Luli, och jag är ifrån Eldnationen." säger hon vänligt där hon sitter med strikt och rak hållning.

Reid suckade djupt och slog sig ned med de andra. För en stund lyssnade han till dem. Snappade upp deras namn men så vandrade hans tankar iväg. En liten fågel kvittrade i trädet som den efterlyste lutade sig emot. Han kunde inte se den även om dess sång var klar.
Reid drog en hand genom håret och lät den lätt massera sin nacke för att sedan falla till hans knä åter igen.
”Jag är Reid”, sade han enkelt då det blev en paus i deras prat och fortsatte med en mer allvarlig röst. ”Så, det finns en del alternativ för oss…” Han antog att de andra likt honom var där av en anledning och hade något att bidra till gruppen. ”… det första tror jag är att stärka upp de andra nationerna och göra eldnationen svagare i sin framfart. Dessutom måste vi hjälpa våra allierade så att de ska kunna slåss bredvid oss.” Hans blick vandrade över de andra igen. Ingen av dem liknande hans fars soldater som i mellanåt var som robotar. ”Och ifall vi ska vinna det här kriget måste vi se till att jordriket blir starkare igen.” Han lånade sin fars ord. ”Så mitt förslag är att vi börjar där.”
Det fanns ingen tvekan om vad han ansåg om att skapa fred. För honom fanns det ett alternativ, vinna kriget. Eldnationen skulle aldrig stoppa i sin framfart. Inte så länge den nuvarande kejsaren satt på tronen.

Vanessa kollade på killen som presenterat sig som Reid. Hon suckade tyst.
" Jag måste hjälpa min byn då vi blivit anfallna av eldnationen i veckor dom gör sig aldrig så jag måste hjälpa min by" sa hon mjukt och kollade på dom alla. Hon lossade på sin sjal och då såg man brännmärkena på hennes hals.

Alex tänkte göra Jord riket starkare hm inebar säkert att han skulle försöka slåss mot den nuvarande kejsaren och samtidigt undvika att bli fångad.
" Mitt namn är Alex och jag vill bara få slut på kriget " sa Alex och såg på de andra. Han la ner sin ryggsäck I den hade han saker han kunde a vända för att täcka ansiktet om det skulle behövas. Och det skulle verkligen behövas om han skulle ta sig in i jordbrukets kungarike utan att bli sedd och infångad.

[Har inte alla skrivit inlägg? o.0]

Reid log lätt emot Vanessa och granskade henne uppifrån och ned och sedan upp igen innan han talade.
”Ibland måste man offra för att vinna. Och ifall du måste hjälpa din by, vad gör du då här? Om inte för att vinna kriget och i sådana fall vad har din by som kan hjälpa oss vinna?”
Han var något chockad över sig själv. Orden som kom över hans läppar. Hårda och kalla. Kontrollerande. Inte alls hans vanliga, avslappnade jag. Hans far skulle varit stolt över honom och det fick honom att göra en grimas innan han kontrollerade sitt ansiktsuttryck och slappnade synligt av.
Utan att säga någonting mer drog han fram sin ryggsäck likt Alex och började rota runt i den tills han nådde kartan han tagit med sig. Det var Roans karta. Hans anteckningar och små klotter över den. Kodade ifall någon skulle få tag på den men Reid kunde tolka den. Och Roan skulle bli förbannad då han insåg vad Reid gjort vilket var en av anledningarna han tagit den.
Han spridde ut den på marken framför dem.
”Vart ligger din by?” frågade han Vanessa med en liten gnutta medlidande den här gången.

Vanessa kollade på kartan.
" Där" sa hon och pekade mellan två skogspartier. Hon tog upp en salva från sin ryggsäck och smörja in sin hals.

"Ehm, jag är Kaen", sa han och tittade ner på marken vid hans fötter. De andra verkade så säkra, målmedvetna ochh visste vad de höll på med. Sen var han här osäker och visste inte på vilket sätt han skulle kunna hjälpa gruppen, han borde stannat hemma istället.

Tierra såg på dem men sa inget, hon lät tankarna vandra medan hon lyssnade. Det hördes på Reid att han visste vad han talade om och att han var en van ledare. Hon hade inget emot om han tog ledarrollen då den föll honom naturligt, dock tänkte hon inte blint lyda honom. Hon hade varit sin egen alldeles för länge för att gå med på något sådant.
"Tja, jag har varken ett hem, släkt eller något liknande. Men jag borde ha haft det en gång i tiden och jag vill inte att något barn ska behöva uppleva det. Även eldnationens soldater är föräldrar, även de som vi alla kan dö. Många familjer och hem går förlorade i krig." sa hon plötsligt något frånvarande, men klart och tydligt. Det var som om hon tänkte tillbaka på något helt annat. Faktum var att hon hade mycket få minnen från förr. Hon var åtta då eldnationen anföll deras by, men innan dess var allting svart. Efter det mindes hon bara fragment och det var mer på senare år hon mindes. Hon mindes en del från tiden då hon var med gruppen och sedan själv.
Hennes liv bestod mest av sådana svarta minnesluckor. Hon hade inget hem att kämpa för eller släkt och vänner. Men on kunde det för andra och hon gillade äventyret och upptäckterna det innebar.
"Men du har rätt Reid. Vi måste göra det som krävs för att vinna. Om det är anfall är det så. Men att stärka och försvara är bra det med. Tror dock inte att eldnationen kan stoppas med värna ord utan motangrepp." sa hon enkelt och log lätt mot dem alla. Hon log ofta det var ett sätt att få förtroende och att folk inte skulle ställe besvärande frågor om hur det stod till.
"Dessutom finns det två av eldnationen som vill få slut på kriget finns det säkerligen fler, så helt ensamma är vi inte." fortsatte hon innan hon tystnade för att låta någon annan ta till orda.

Alex hade inte heller något emot att Reid kanske kunde bli ledare för gruppen själv skulle han inte klara av sånt. Han var ingen ledare kände han. Och jag ska föreställa jord rikets lill prins tänkte han och suckade tyst. Det var hans brors jobb att leda han började tänka på sin familj Jord riket hade varit så mycket starkare om dom hade varit vid liv tänkte Alex.
" Jag tycker att Reid borde vara ledare " sa Alex ärligt för att säga sin åsikt och dessutom tyckte han att ledare borde väljas nu så de kan planera för att sedan röra på sig. Alex gillade inte att stanna på samma plats för länge längre än en dag var för farligt för honom.