The wolves (öppet)

Kate suckar då hon ser den andre lägre anfalla. "Okej den som e ledare över den där lilla valpen kan väl stoppa inna jag bossar Scott på henne för Scott e inte skonsam han slet en människa i två stycken när han var nyomvänd"sa hon korto ch Scott suckar och kollade på sin alfa och hans ögon ändrar sakta färg och hnas tänder kom snart och han stod lugnt bredvid sin alfa och höll sig i mänsklig fomr.

"Eryn" ropade Atlas skarpt till henne då han såg henne göra ett anfall mot den andre alfan.
"Backa" fortsatte han lika skarpt och morrade till åt den andre som sa till honom.
"Hon är en egen individ och ska då handla som en sådan." sa han enkelt och väntade att Eryn skulle backa.
"Du har nu oskadliggjort henne, sluta nu. Man skall inte anfalla en annan alfa." sa Artemis enkelt och de väntade båda två att Eryn skulle backa och ställa sig vid dem.
De båda uppskattade vad Eryn gjort även om de mer var rädda om att hon inte skulle komma till skada.

Kate kollade på dem och alfan som sa till och sne på Scott och han blev mänsklig igen. "seriäst varför följde du efter mig+"fårade hon ocnu och scott rynkar näsan lite av alfans fråga "vet inte bara gjorde det tänkte så om något av dina sdor gör något dumt kan jag spöa digsah an på skoj och hon suckar och granskar omgena som bör skämas att anfallit en annan alfa, om hon skulle tillhört KAtes flock skulle det inte vara direkt kul för henne just nu, det skulle blivit en räjäl utskällning, något kate hade som regel. ALDRIG skada en annan alfa eller vaurlv/ulv utan de utför ett hot som SKA döda dig.

Eryn hörde Atlas och stannade upp även om hon fortfarande hade sin blick på vargmänniskan för att sedan sluta upp bredvid tvillingarna åter igen men med Samir den här gången vid hennes sida. Det syntes tydligt på henne att hon inte gillade det gjorde hon som hon blivit tillsagd.
Hon kände den andra alfans blick på sig men mötte aldrig hennes blick utan stirrade lätt under hennes ögon längst hennes käke innan hon vände den emot den andra med samma lukt. Men hon slappnade aldrig av trots säkerheten och lukterna av flock och hem som tvillingarna bar med sig. Istället var hennes kropp spänd beredd på att någon av de främmande vargmänniskorna skulle försöka något.

jag slytar, jag vi9ll inte, men när jag e aktiv laggar min dator så jag kan sluta rollet...... lycka till med fortsättning i rollet

Vetemjölet tack för inbjudandet till rollet men jag måste avstå

Freya nickade i tysthet och funderade på vad hon skulle säga. "Nåväl, trevligt att råkas med er alla." hennes röst hackade lite, hon hade aldrig känt sig så obekväm i hela sitt liv.
Efter ett tag rätade hon på ryggen och harklade sig, "Nå vad bör vi göra?" hon nickade mot liket och doften av blod gjorde narr av henne.
---
ber om ursäkt för att jag ej har svarat på ett tag, mitt internet har varit skit!
Minerva Snape okej

Scott kollade på liket och tänker lite grann "kan ni inte göra det så det ser ut som en björnattack"sa han och flinar roat och KAte kollade på henne "hmm dålig ide på ett vis kanske annars göra så det ser ut som ett mord av en människa, det går ibland täka sånt hr"Sa Kate lugnt och granskar den obekväma omegan.

Eryn fnös ljudligt till. Något som var längre ifrån en vargs ljud än vad hon gett ifrån sig på mycket länge. Det kliade i henne att fnäsa åt de dumma vargmänniskorna men istället vred hon sitt huvud ifrån dem och gnällde lätt till tvillingarna ihop om att de skulle bege sig.
Den mänskliga delen av hennes insåg hur dumma förslagen var. Det var inte många människodofter i skogen och en björnattack skulle endast locka ut dem i skogen. Eryn kände igen att en björn som dödat en människa skulle bara göra det igen tills den blivit stoppad. Likt en varg som gett sig på tama djur var människor enkelt byte. Ett mord var bättre men inte den ultimata lösningen. Det bästa var att låta kroppen bara försvinna.

Kan jag joina igen

Freya slickade sig runt munnen och studerade liket.
"nå...det kanske är bäst att bara låta det vara, om fler människor kommer hit så är det endast deras eget fel fall de lyckas få samma öde som den här stackaren."
hon nickade försiktigt åt sitt eget förslag och kollade på de andra för att se fall de höll med henne.