Varför, Varför inte?

Fantastiskt bra!

Nytt kapitel?

Har haft mkt med skolan och så så jag har inte skrivit på länge, men här kmr iaf ett kapitel!

Kapitel 5:

Remus vaknade försiktigt till. Han försökte tänka på vad som kommer att hända sen. När allt blir bra. När han kommer hem igen. Men efter förvandlingen och Maias mordförsök så fanns ingenting. Han tog ett steg i taget. Sekund efter sekund. Han försökte tänka på sagorna han hört varje kväll och mammas trygga röst som berättade dem, men i varje saga fanns ett monster som inte ville något gott. Och i den här sagan var han monstret. Han var monstret i sagan om verkligheten.

Träden blev glesare och glesare ju längre in i skogen Maia kom och sången hördes tydligare och tydligare. Melodin var sorgsen och pulsen i sången var långsam samtidigt som hennes gick på högvarv. En ljus stämma sjöng den nätta texten medans Maia började skymta ett litet timmerhus i en skogsdunge. Hennes hand kramade fortfarande kniven som om den vore hennes liv. Hon hörde porlandet av en bäck medans sången slutade.

Like Ben

Vinden susade genom trädtopparna och det rasslade högt. Det här var ljudet av naturen. Ljudet av liv. Maia kollade försiktigt ut genom träden och såg en tjej som var ungefär lika gammal som henne själv och det som antagligen var hennes mor. Mamman drog en kam genom flickans hår och kollade åt det håll där Maia stod. Hon log ett varmt leende.
-Kom, sa hon. Du är smutsig och ditt hår behöver kammas.
Maia gick långsamt fram till kvinnan och satte sig ner på marken bredvid flickan vars hår hade blivit kammat.
-Vem är du? frågade flickan nyfiket. Och vart kommer du ifrån? Själv heter jag Charlotta och det här är min mor Clara.
-Jag är Maia, sa Maia.
Clara tog om hennes handled och försökte lossa greppet om kniven men Maia ryckte tillbaka den.
-Mitt kära barn, sa Clara. Den där kniven är alldeles blodig. Vart har du fått den ifrån?
-Den är min, sa Maia snabbt. Och det ska den förbli.
Allt slutade låta precis när hon sagt de orden. Suset i träden slutade och man hörde inte längre bäckens porlande. En vind for genom Maias hår när hennes grepp lossnade om kniven och den gled ur hennes hand. I samma sekund som den gjort det så fortsatte susandet i träden, bäckens porlande och fåglarna kvittrade nästan mer än förut. Den första som sa något var Clara.
-Tack.

BRAAA! Har faktiskt inte läst kapitel 2-4, men ska göra det imorgon, så vet inte vem Maia är xD Du skriver iaf sjukt bra! ♥

Jättebra! ♥

Bra!

Bra!!!!

Jättebra!

Hur kan du skriva så 7kt bra?????????? Det här är en av de bästa fanfics jag nånsin har läst!!!!!!!!!!! I want mooooooooore!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Aaaaah vad bra ♥ω♥ Ps. Älskar remus hahah ♥