Prs med AuroraAlexius

" Tack för att du har varit sånt stöd" sa Aurora och kollade på Will. Hon log ett sött leende mot honom.

"Ingen orsak", svarade han lätt. "Jag är bara glad att jag kunde hjälpa till"
Han såg på henne och besvarade hennes leende. Hon såg gladare ut nu. Gladare än han någonsin sett henne faktiskt. Hennes leende kändes ärligt, och inte nedlåtande och elakt som vanligt.
"Du är mycket trevligare när du visar den här sidan av dig själv", kunde han inte låta bli att säga med ett snett leende.

Aurora skrattade.
" Det säger nog många men det är få som får se den här sidan av mig" sa hon och log mot honom igen.

"Du kanske borde visa den oftare då", föreslog han och sköt upp dörren till entréhallen. "Det är lättare att skaffa vänner om man beter sig som en hygglig människa"
Han gav henne ett snett leende och stannade mitt emot henne.
"Hoppas du klarar dig nu", sa han och gav henne en frågande blick.

" Jag hoppas att jag klarar mig men kan inte lova något" sa Aurora tyst och pillade lite på sina naglar.

Will suckade och såg ner på henne. Hur hade han hamnat i den här röran?
"Jag tror nog att du klarar dig", sa han och log ett uppmuntrande leende. "Du är stark"
Han såg på sin armbandsklocka. Den började närma sig nio, vilket betydde utegångsförbud.
"Jag måste gå tillbaka till mitt uppehållsrum nu. Men vi ses i morgon, vi har ju trollkonsthistoria tillsammans", sa han med ett snett leende. Trollkonsthistoria var allmänt känt som skolans tråkigaste ämne.

Aurora nickade och kollade på honom.
- Syns, sa hon och gick iväg.

"Godnatt", sa Will och började gå upp mot Gryffindortornet. Han behövde verkligen prata med sina vänner.
När han klev in igenom porträtthålet blev han direkt attackerad av sina vänner.
"Var har du varit?" frågade Dorian och höjde på ögonbrynen.
"Dorian sa att du sprang efter Aurora", sa Gideon. "Igen"
"Eh, ja", sa Will, och berättade vad som hänt.
"Wow, jag trodde aldrig Aurora skulle gå så långt...", mumlade Elsa när han var klar.
"Inte jag heller", sa Will.
"Så vad händer nu?" frågade Gideon. "Är ni vänner helt plötsligt?"
Will ryckte på axlarna. "Vet inte. Jag har fått se en helt ny sida av Aurora i dag, men jag vet fortfarande inte riktigt vart jag har henne..."
"Gillar du henne?" frågade Dorian, och ett flin växte fram på hans läppar. "Som i gillargillar". Hans svarthåriga vän blinkade åt honom, och Elsa gav honom en ogillande blick.
"Va?" sa Will. "Nej, det är klart jag inte gör!"
Fast ändå ploppade tanken direkt upp om hur det skulle kännas att kyssa Aurora. De pirrade till i honom. Nej, sluta, sa han åt sig själv och tryckte undan tanken. Det var väl klart att han inte gillade Aurora på det sättet. Eller?

Aurora gick snabbt till sällskapsrummet och smet snabbt till sovsalen för att sova.

Dorian och Gideon fortsatte reta honom om att han skulle gilla Aurora, medan Elsa höll sig förvånansvärt tyst. Tillslut lyckades han få dem att hålla tyst och gå och lägga sig.
Dorian och Gideon gav honom ett sista retsamt leende innan de försvann upp till sovsalen, men Will stannade kvar för att prata med Elsa.
"Hur är det?" frågade han. "Du verkar lite nere"
Elsa gav honom ett svagt leende. "Jag mår bra", svarade hon, och gav honom en granskande blick.
"Men Will", hon tog en kort paus, "passa dig för Aurora. Jag litar inte på henne"
Will såg förvånat på Elsa. Sedan log han mjuk. "Jag ska vara försiktig", sa han. "Jag litar inte heller helt på henne"
Elsa verkade vara nöjd med det svaret. "Bra", sa hon och log. "God natt, Will"
"God natt", sa han och gick upp till sovsal.
"Så nu ska du förföra Elsa också?" sa Dorian retsamt när han klev in i sovsalen.
"Skärp dig", sa Will och himlade med ögonen. "Du vet att jag och Elsa bara är vänner"
"Men Aurora då?" sköt Gideon och viftade på ögonbrynen.
Will suckade överdramatiskt och sjönk ner på sin säng. "Ger nu aldrig upp?"
"Aldrig!" svarade hans två vänner.