Slytherin Romantik

Zack suckar och ser sig omkring på folkmassan som stirrar på dem båda. Han går de sista fem stegen fram till Julia för att inte behöva prata så högt.
"Jag tror inte hon har rätt. Men det är upp till dig att bevisa det..." mumlar Zack och då kommer Mayvis tillbaka.
"Shit, hon va verkligen förbannad." säger Mayvis och fnittrar lite. Zack ser på sin vän och ger henne ett leende.
"Så, middag var det va? Å, hej Julia..." Mayvis röst går från glad till butter när hon får se att Julia fortfarande står kvar.

Julia kollade tyst på Zack och rodnade spred sig över hennes kinder igen.
" Jag borde gå så får ni äta middag ifred" sa hon tyst och kollade ner på sina skor och det pirrade till i magen.

Zack nickar mot Julia och han kan känna passiv aggressivitet från Mayvis som strålar mot Julia.
"Vi ses Julia." säger Zack och går med Mayvis bort till änden utav Slytherins bord där de sätter sig mitt emot varandra.
"Hmm.. Jag gillar inte det här." säger Mayvis och ser sig omkring i salen. Zack tittar upp på henne.
"Vadå? frågar han och återgår sedan till sin mat.
"Ja mens e dig omkring.. Hierarkien håller på att kollapsa och folk et itne vad som kommer hända. nu när Julia bestämt sig för att vara miss goodie goodie helt plötsligt. Jag gillar det inte." säger Mayvis och stoppar mat i munnen.
"Äsch, du överreagerar." säger Zack bara lugnt,
"Jag tycker det är skönt att se att folk kan ändras och at de ändras till det bättre." Zack stoppar mer mat i munnen.
"Jag vet inte..." mumlar Mayvis abra.

Julia satt sig ner på ena kanten av bordet och började direkt äta. Hon kastade blickar mot Zack flera gånger under middagen och kollade sen ner i maten.

Zack och Mayvis sitter kvar och pratar om allt möjligt ända tills klockan blev kvart i sju då Zack reste sig upp.
"Jag ska gå och träffa Raven, lovade henne det. Skulle egentligen äta middag tillsammans men jag tror att hon vill prata och det är bättre att göra där det inte finns så många öron..." säger Zack och skrattar lite. Mayvis nickar och reser sig också från sin plats.
"Gör så, jag ska sätta mig med de andra." säger Mayvis och de går skilda vägar.

Zack vandrar ut ur Stora Salen med hastiga steg. Han går med raska ryck mot Ravenclaw för att möta Raven utanför deras dörr. Han stöter ihop med flera Ravenclaw elever, Jared är en av dem. De säger båda hej lite snabbt när de går förbi varandra och Zack inser hur mycket han saknar att umgås med Jared. Men han hinner inte tänka länge på det. Han ställer sig och väntar lutandes mot väggen utanför Ravenclaw.

Julia hade gått till sällskapsrummet för att plugga och satt i flera timmar med pluggandet och lyckades få alla läxorna klara.
Hon log njöt och gick upp till sovsalen för att byta om till mer myskläder.

Zack hör dörren öppnas och ut kommer Raven. Hon ler glatt mot honom när hon ser att han väntar på henne.
"Hej Zack..." säger hon lite generat och ser ner mot sina skor. Zack ler mot henne och rätar upp sig från sin lutade ställning mot väggen.
"Är du väldigt hungrig?" frågar han och lägger huvudet på sned så att hans lockar faller ner över ögonen. Raven skakar på sitt huvud och Zack drar handen genom sitt hår så att det lägger sig rätt.
"Ska vi gå någonstans där vi kan vara mer ensamma då?" frågar han och sätter händerna i fickorna på hans byxor av svart bomull. Raven nickar,
"Okej, det låter bra..." mumlar hon och de börjar att gå genom skolan i tystnad. De vandrar ut genom bakdörren och de båda drar sina kappor lite tätare om sina kroppar.

De stannar på mitten utav bron så att de har gott om tid på sig att se ifall någon kommer från något håll.
"Så... Rave, vad ville du prata om?" frågar Zack och Raven fnittrar lite när han säger Rave till henne istället för Raven.
"Jag... Umh..." Raven vrider sig lite så att hon kan se på Zack.
"Jag ville säga förlåt och be om en andra chans med dig... Du vet att det, det jag gjorde inte var menat att-" Zack håller upp sin hand och Raven tystnar snabbt.
"Jag vet att det inte var menat att såra mig så som det gjorde... Jag vet det Raven och jag vet att du vet hur ont det gjorde i mig och hur fel det var." Raven nickar och Zacks trycker bort en ensam liten tår från hennes lite kyliga kind. Hon ser upp på honom med sina stora ögon.

"Jag är ledsen Zack... Jag är så ledsen... Snälla, låt mig, ge mig en ny chans..." säger Raven och stirrar upp på Zack som ser tillbaka ner på Raven. Han har saknat henne, deras nattliga samtal, deras små hemliga brev, deras mjuka kramar, sättet hon alltid kröp upp i hans famn då de olovligt spenderade nätter ihop. Han måste erkänna för sig själv att han saknar det innerligt...
"Jag saknar dig Rave..." mumlar han och kysser försiktigt henne panna. Raven lutar sig in i hans famn och de står stilla i vinterkylan, mitt på bron och låter världen fortsätta snurra utan att de deltar i livet för tillfället. Jag har saknat dig, men jag vet inte om det är rättvis att vara med dig när mitt hjärta hyser kärlek för en annan... Tänker han men känslan av Raven i hans armar ännu en gång gör det lättare att trycka undan känslorna.

Julia reser sig upp för att gå iväg och skicka iväg brevet hon skulle göra tidigare men då stötte hon ju på Zack och glömde bort brevet. Hon drog sin kappa tätare omkring sig och gick mot uggleboet. Hon fick ner sin uggla Dark och han flög iväg med brevet direkt. Hon började snabbt gå tillbaka till skolan. Men när hon är på väg tillbaka ser hon Zack och den där tjejen. Hon ser när Zack pussar tjejen på pannan och det hugger till i henne. Hon backar mot uggleboet för att slippa se dom. Tårarna hotar att komma fram men hon kan inte gråta nu. Zack får vara med vem han vill tänkte hon.

Zack släpper taget om Raven,
"Betyder detta att... Att du förlåter mig?" frågar Raven och ser på honom med försiktig blick. Zack ser på henne. [i]Kan jag göra så här? Kan jag vara med Raven när mitt hjärta slår så hårt för Julia..? Jag vill inte såra någon men hur jag än gör så kommer någon att bli sårad... Men Raven är ärlig mot mig, öppen och jag vet hur mycket hon bryr sig om mig... Med Julia vet jag inte och hon verkar så... instabil... som om hon inte vet vem hon är... Men kanske är det det om gör att hon behöver mig mer än vad Raven gör...? Jag är så förvirrad. Varför ska tjejer vara så jävla komplicerade?![i]
"Zack..?" mumlar Raven och Zack dras ut ur hans förvirrade tankar.
"Mm..."
"Hur blir det..?" frågar Raven, Zack tittar bortåt. Då ser han någon stå borta vid uggleboet.
"Julia..?" mumlar han och kisar mot uggleboet.
"Va?" frågar Raven som inte hört vad Zack sagt. Zack ser på henne lite hastigt,
"Umh, jag måste gå. Jag, umh, ge mig lite tid att tänka på allt. Jag letar upp dig, snart!" ropar han till Raven medan han springer över bron för att ta sig till uggleboet innan Julia hinner försvinna. Han slänger en blick bakåt och ser hur Raven står ihoptryckt och sorgsen med blicken fäst på honom. Men Zack har en känsla av att Julia såg honom och Raven och att han måste ta sig till henne.

Julia skyndade med snabba steg tillbaka till uggleboet och sjunker ihop på marken precis innanför dörren och tårarna rinner ner för kinderna. Hon torkade snabbt bort dom och reser sig långsamt upp och kollade på alla ugglor. Hon försöker få bort tankarna på Zack men det är svårt för han dyker alltid upp i huvudet på henne.