Massmördare och flicka ( Prs)

Jag skrek till av smärta. Mina bröder kollade skrämt på mannen och sen när på mig.

Jag gick fram till den äldre brodern. Man ska ju spara det bästa till sist.

Min bror kollade på mannen med rädd blick.

Jag höjde yxan som flera gånger under kvällen och armen hans föll av.

((Hmm, det där blev nog lite norsk ordföljd . "Armen hans"))

Jag skrek och skrek.
- Sluta sluta, skrek jag och kastade mig mot mannen.

-Varför? Det här är ju det bästa som finns! sade jag samtidigt som jag sparkade flickan hårt i ansiktet igen varpå hennes näsa bröts och flera tänder flög ut, och samtidigt som jag med ett svärdliknande hugg högg av hans huvud.

((Det här börjar bli läskigt. Nu har jag blivit min rollspelskaraktär. När jag insåg att jag skulle döda honom blev jag helt upphetsad! Och ja, I'm serious.))

Jag skrek till och kastade mig mot min brors kropp. Jag skakade av sorg och tårarna forsade ut ur ögonen på mig.

Jag tog ett steg på flickans kropp för att komma till den minsta brodern. Han satt och skakade i sin stol och var nära att bryta ihop. Jag var på riktigt bra humör, så jag bestämde mig för att leka med maten först.

((Gråter nästan för att jag tycker så synd om honom. Men ändå vill jag plåga honom först.))

Jag höll om min döda bror och grät.
- Snälla snälla jag ber dig, grät jag.

Flickan brydde jag mig inte om, utan istället tog fram min små så kallade redskap och började karva ut hans öga. Han skrek inte.