Slytherin Kärlek

Zackarias står vid Julias sida, snön knastrar under sulorna på hans bootkängor när han skiftar vikten från ena foten till den andra. Han vill inte höra Julia gråta och han vill inte se henne ledsen. Men han vet inte vad han ska göra för att göra det bättre.
"Jag är också mänsklig." mumlar Zackarias när Julia pratar om att han förmodligen inte bryr sig och att han är den populäraste killen på skolan. Han ser ner på henne där hon sitter i snön och huttrar lätt över kylan. Zackarias tar av sig sin tjocka vinterkappa av tovad ull och går det sista steget fram till Julia.
"Här, du fryser ju ihjäl annars..." mumlar han och hänger den varma kappan om hennes skakande axlar med försiktiga händer. Han vet inte om han gör fel eller rätt men det känns rätt att ge henne sin kappa. Han har aldrig varit i en sådan här situation förut så han känner sig osäker. Men han vet att han har hundra frågor i sitt huvud och en massa känslor som bubblar inom honom som han aldrig känt tidigare.

Julis drog kappan tät omkring sig.
" tack" mumlade hon och reste sig långsamt upp.
Hon kollade på honom och log svagt.
" Du kanske inte är så egoistiska och utseendefixerad som jag trodde" sa Julia och log med hela ansiktet.
Hon granskade honom snabbt och drog kappan tätare.
" Kan vi snälla hålla det hemligt att vi har pratat för skulle mina kompisar få reda på att jag har pratat med dig skulle dom strypa mig" mumlade hon tyst. Hon drog upp armen och blottade sitt ärr och kliade sig försiktigt på armen och drog sen när tröjarmen om kollade på snön.
" För att vi bestämde för att aldrig prata eller bli kära i dig efter som vi inte tycker om dig men jag har ändrat mig du är kanske mänsklig" sa Julia och tog ett steg närmare honom.
Hon tog av sig kappan och gav den till honom.
" Du fryser och det är din kappa så ta den" sa hon och log glatt.
" Jag har blivit utestängd mitt på vintern i bara linne en gång av min far jag klarar kyla ganska bra" sa Julia och log.

Zackarias backar ett steg när Julia försöker ge honom kappan tillbaka. Han ger henne ett litet leende och skakar på huvudet.
"Ta på den igen, bryr mig inte om hur bra du hanterar kyla." säger han och ser menande på Julia där hon står med kappan i handen räckt mot honom. Zackarias har under hela deras konversation velat fråga något. Zack, skärp dig för fan och bara fråga. Tänker han.
"Så... Du har mått såhär dåligt i över ett år... Vart fan är dina vänner och din pojkvän i allt detta? De borde fan ge dig ditt stöd..." säger Han, trots att han använder fula ord är hans röst omtänksam och mild mot Julia. På ett sätt som han bara talar till sin lilla syster på annars.

Julia kollade tyst på Zack.
" Mina vänner vet inte om att jag mår dåligt jag har inte berättat något för dom och jag har ingen pojkvän" mumlade hon tyst. Hon kollade på snön och sen upp på honom.
" Jag borde gå tillbaka till slottet innan mina vänner undrar vart jag är och börjar leta efter mig" sa hon och tog tyst sav sig hans kappa och gav honom den. Hon vände sig om och gick mot skogen.
" Tack för att jag fick prata med dig och att jag fick låna din kappa" sa Julia och log svagt mot honom.