103 dalmatiner (Prs)

Alonzo gick till soptunnan och såg att pälsarna var borta. Han log och gick till porten. Han tog upp sin nyckelknippa med runt 50 olika nycklar på. Han letade reda på nyckel till porten och låste upp. Sen gick han in och började damma lite.

- Vi kanske borde sälja rubbet, hitta nya, riktiga jobb, sa jag.
Sven såg storögt på mig.
- Hur?, sa han.
Jag ryckte på axlarna.
- Annons i tidningen?, sa jag.

-Jag tror inte det är bra med tanke på din bakgrund..,sa jag

-Åh men jag är förändrad,jag vill bara alla gott nu,sa Cruella

-Hm...vi kan väl kolla på olika caféer istället?,sa jag

-Javisst..men jag måste gå nu raring,glömde mata min kära katt,sa cruella och reste sig upp.

-Eh jaha..,sa jag förvirrat.

-Jag kommer tillbaka samma tid imorgon,funkar det?,sa cruella.

Jag tittade i min kalender.

-Javisst,sa jag

-Då ses vi imorgon raring,sa cruella och gick ut.

Alonzo såg till att det inte fanns några fler pälsar hemma och snubblade nästan över Meow, han skrek till och ramlade på mage.

- Jag kan sätta annonser i tidningen på en gång, sa jag och tog på mig jackan igen.
- Annonser?, sa Sven.
- Ja.. En om skjulet, en om Joey, sa jag.
Sven nickade.

Jag såg frågande efter cruella.


Cruella gick ut till sin bil och satte sig. Sedan Hasse hon hem och parkerade utanför villan.

Jag gick ut ur skjulet och tog cykeln. Jag cyklade iväg mot stan.

Alonzo såg till att katten var okej och reste sig snabbt upp.

Jag såg på min kalender att jag inte hade fler möten idag så jag reste mig upp och tog på mig min jacka. Jag tog min hjälm. Jag gick ner till min moped.


Cruella gick in genom dörren.
-Alonzo! Mitt förmiddags te,sa hon

Jag cyklade till stan på ca 10-15 minuter. Tidningskontoret låg mitt i stan. Jag ställde cykeln utanför och gick in. Man fick ta en kölapp och sätta sig ner. Jag gjorde som det stod och väntade.

Alonzo hoppade till. Var Cruella redan hemma?
- Ja visst!, sa han och rusade ut i köket. Han dammade av allt och satte på te med hallonsmak.

Jag tänkte precis starta min moped då jag hörde ett högt tjut från en buske. Jag ryckte till och såg mot busken. Jag gick mot busken och fick syn på ett marsvin. Jag höjde på ögonbrynen.

-Vad kommer du ifrån då lilla vän?,sa jag och lyfte upp det.


Cruella hängde av sig sin kappa och gick in i matsalen. Hon satte sig vid bordet.

Tillsist stod mitt nummer på en skylt som hängde från taket. Jag log och gick fram till rätt kassa.
- Goddag, vad kan jag hjälpa er med?, sa kvinnan i kassan.
Hon hade långt brunt hår som hängde i två stora lockar framför axlarna. Hennes stora läppar var fyllda med rött läppstift och ögonfransarna flaxade när hon blinkade med ögonen.
- Öh jo.. Jag skulle vilja sätta in två annonser, sa jag tyst.
Kvinnan såg på mig. Plötsligt fick jag syn på hennes namnbricka. Teresa. Jag log för mig själv.
- Vad för slags annonser?, sa hon.
- En annons om mitt försvinna marsvin, sa jag.
Kvinnan såg på mig med stora ögon.
- Jag förstår, sa hon och vände blicken mot dataskärmen som stod påslagen. Hon klickade några gånger och började skriva på tangentbordet med sina långa fingrar.
- Vart försvann marsvinet och när?, sa hon lite ointresserat med blicken fäst vid datorn.
- Äh.. Han försvann igår vid London swan lake, sa jag.
Kvinnan nickade och skrev ännu mer på tangentbordet.
- Har du någon bild på.. Marsvinet?, sa hon.
Just ja! Man skulle ha bild med sig..
- Nej tyvärr.. Inte med mig, sa jag.
- Ni förstår väl att det lär bli svårare att hitta ditt marsvin utan bild?, sa kvinnan.
- Ja såklart, sa jag osäkert.

Alonzo ställde fram en stor kopp med några hundar som tryck. Inte dalmatiner, för säkerhetens skull. Tevattnet kokade för fullt.

Jag såg mig omkring. Det fanns inte en människa i sikte. Jag bestämde mig för att ta med mig marsvinet hem och sätta upp lappar på stan som en efterlysning efter ägaren. Jag lät mopeden stå kvar fastlåst och började gå hem till fots med marsvinet i min famn.


Cruella såg på koppen. Hon log mot Alonzo.
-Bara en kopp? Alonzo..min kära betjänt du ska också få te,jag vill ha sällskap,sa hon