Malfoy och Granger

Kapitel 9

Draco

Professor McGonagall tog med mig och Ron till hennes klassrum.
"Ja, jag har inte någon uppgift till er just nu, så ni får sitta här och tänka över det ni gjort. Jag ska hämta Madam Promfrey och om ni börjar slåss igen innan jag kommit tillbaka, så får ni mer problem, okej?" sa McGonagall strängt.
Jag och Ron nickade surt.
Sen gick McGonagall.
Det var knäpptyst i klassrummet tills Ron avbröt tystnaden.
"Varför lämnar du inte Hermione ifred?"
Jag och Ron kollade surt på varandra.
"Om hon ber mig att lämna henne ifred gör jag det," svarade jag och kollade ner i bänken.
"Hon vill inte vara med dig egentligen," sa Ron.
Om blickar kunde döda hade både jag och Ron redan varit döda.
"Vadå, har hon sagt det till dig, eller?" frågade jag och bet mig i underläppen.
"Ja. Eller nej. Men jag kan se det. Hon har varit så deppig på senaste tiden," svarade han.
"Jag tror inte att jag är problemet i så fall," sa jag.
"Så det är jag som är problemet eller vad?" frågade Ron argt.
"Jag pekar inte ut någon," svarade jag lugnt.
Ron suckade.
"Hon är värd någon bättre än dig," muttrade Ron.
Jag var tyst i någon sekund.
"Ja, ja det är hon," sa jag.
"Jag fattar inte hur hon kan bli tillsammans med dig, ni känner ju inte varandra så bra direkt," sa Ron som nu lät lite lugnare.
"Jag har faktiskt känt Hermione lika länge som du och Harry har känt henne. Jag har faktiskt känt henne längre än er," svarade jag.
"Har du ju inte alls!" nästan skrek Ron.
"Jo, du vet på tåget, när vi åkte till Hogwarts för första gången, när Hermione gick runt och frågade om Nevilles dumma padda. Hon kom till där jag satt och frågade. Sen satt hon sig bredvid mig och pratade länge. Jag gillade henne redan då, tills hon berättade att hon var mugglarfödd..." började jag.
"Aa, schyst pojkvän som dömer efter blod," avbröt Ron.
"Jag har faktiskt aldrig haft problem med att Hermione är mugglarfödd. Men mina föräldrar har alltid sagt att jag inte får bli vän med en mugglarfödda," fortsatte jag.
"Jaja, men hur vet du att hon träffade dig före oss?" frågade Ron surt.
"För att innan hon gick sa hon 'Jag ska iallafall leta vidare efter Neville's padda. Jag har hört att Harry Potter ska sitta här någon stans,'" svarade jag.
Ron fnös till.
Sen kom Professor McGonagall in igen med Madam Pomfrey.
"Jahaja, ni har varit med i slagsmål? Aja, de har ju bara fått några skrubbsår, det kan jag lätt fixa," sa Madam Pomfrey och började med Ron's käke.
---
Skriv gärna om det är något ni tycker att jag borde göra annorlunda

Kanske ge lite mer detaljer men inte särskilt mycket mer
Sååååå megamugglisawsomedunderflunderlunder BRAAAAAA

BRA!

*Längtar!*

Jättebra!

Kapitel 10

Hermione

Jag vaknade och var alldeles kallsvettig. Tårar föll ner för mina kinder. Jag satt mig upp och kollade på klockan på mitt nattduksbord. Klockan var 03.14.
Jag hade drömt en sån hemsk dröm, fast jag gillade den ändå på något sätt.
Jag försökte lugna ner mig men det slutade med att jag började gråta ännu mer.
Jag satt mig i fosterställning på min säng och vaggade fram och tillbaka. Alla tankar surrade runt i huvudet så att det nästan gjorde ont.
Skulle jag göra det? Ville jag ens det? Nej, egentligen inte. Men allt kändes så fel.
"Hermione, är du okej?" frågade Parvati som låg i sängen bredvid min.
Jag torkade ögonen med handryggen fort även fast det var för mörkt i sovsalen för att se några tårar.
"Ja, allt är bara bra med mig," sa jag tyst tillbaka för att inte väcka de andra.
Några sekunder senare hörde jag hur Parvati snarkade igen.
Jag la mig ner igen och fler tårar kom.
Allt kändes bara så dåligt.
Jag klev upp och smög till fönstret och tog ett glas vatten.
Ute var det mörkt och det blåste lite svagt.
Allt såg normalt ut. Men det var det inte. Inte för mig iallafall.
Jag drack upp mitt vatten och jag och la mig igen.
Jag tänkte lite till på det som jag nyss drömt om.
Sen bestämde jag mig.
Jag skulle göra det...
---
(Kort del, men ja...)
Vad är det egentligen Hermione drömde om? Och vad är det hon ska göra?
Detta blev ju en liten "hemlig" del. Men kommer skriva om det i nästa del.

Braaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!

Super!!

Jag hade egentligen tänkt vänta med att lägga upp det här kapitlet, men nä jag ville lägga upp det nu. Och det är en ganska lång del det här.
---

Kapitel 11

Hermione

Jag vaknade 07.30 nästa morgon. Vissa hade klivit upp, men flera låg kvar i sina sängar.
Jag sträckte på mig och gäspade.
Sen fick jag en klump i magen. Skulle jag göra det?
Ja, ja det skulle jag. Det blev bäst så.
Jag tog på mig min skoluniform och gick ut från sovsalen.
Nere i uppehållsrummet så kollade jag efter Harry. Men han var inte där, och jag kunde knappast tro att han redan gått ner för att äta frukost.
Så jag gick ner till Stora salen för att vänta på honom där.
Jag satte mig där ingen satt, så jag satt alldeles själv.
Jag hade ingen matlust och ville helst bara springa upp till sovsalen och gråta.
Jag kollade bort mot Slytherinbordet.
Där satt Draco. Han såg att jag kollade på honom, så han gav mig ett litet leende.
Jag kollade fort ner på mina knän.
Sen kollade jag upp och såg att Harry och Ron hade satts sig och börjat äta.
Jag klev upp och gick fram till dem.
"Harry," sa jag. "Jag vet att jag och Ron inte är vänner längre och jag vet inte hur det är mellan dig och mig, men skulle jag kunna få låna Hedwig nu innan skolan börjar?"
Harry kollade lite förvånat på mig.
"Ehm, ja. Det klart," svarade han.
Ron kollade surt mellan mig och Harry.
"Tack så mycket," sa jag tyst och gick iväg mot Ugglesalen.
När jag kom in i Ugglesalen så kom det direkt en snövit uggla flygande mot mig och satt sig på min axel.
"Hej Hedwig," sa jag glatt.
Jag sa det mycket gladare än vad jag egentligen kände mig.
"Jag har ett brev som jag gärna vill att du skickar," sa jag.
Hedwig flög bort från min axel och satte sig vid ett fönster.
Jag tog fram en bit pergament som jag hade i fickan och skrev noga ner orden
"Möt mig utanför Stora salen ikväll 19.00
/Hermione"
Sen vek jag ihop det och gav det till Hedwig.
"Det ska till Draco Malfoy, och det är viktigt att det kommer till just honom," sa jag.
Sen flög Hedwig iväg.
Jag gick tillbaka in till slottet för att gå på min första lektion.

Draco

Jag satt i Stora salen och skulle precis gå därifrån när en snövit uggla släppte ner en lapp framför mig på bordet.
Jag tog upp den och läste den.
"Vem är det ifrån?" frågade Pansy som satt bredvid mig.
"Ingen speciell," svarade jag kort och gick därifrån.

Klockan 19.00

Jag gick till Stora salen där Hermione redan var. Det var ingen annan där utanför.
"Hej" sa jag.
Hermione suckade.
"Hej," sa hon sedan.
Jag kände att något var på tok.
"Har något hänt?" frågade jag.
Hermione var tyst.
"Jag drömde en dröm inatt," sa hon tillslut med darrande röst.
"Okej," sa jag,
"Den var så bra först, sen blev den dålig, och sen bra igen," sa hon.
"Jag var ingen speciell person, utan jag såg allting uppifrån. Men jag var med i drömmen. Det var ett bröllop, och sen så kom jag gående. Jag såg mycket äldre ut. Jag var nog 25 år eller något sånt. Det var jag som var bruden. Det var ingen annan där, förutom en annan person som stod vid altaret, den personen var du," fortsatte hon.
"Var det det som var hemskt? Att du skulle gifta dig med mig?" avbröt jag med ett snett leende.
"Nej, det var det inte. Lyssna nu. Så när jag kom fram till dig så var du inte du längre. Det var Ron som stod där. Sen så var alla där. Det fanns gäster som satt där. Mina mugglarföräldrar satt där och de såg jätteglada ut. Jag ville direkt avsluta drömmen där, men den fortsatte. Allt kändes fel. Men sen så kysste Ron mig, och allt kändes så..."
"Rätt," fyllde jag i.
Hermione nickade och jag såg att hon försökte att inte börja gråta.
"Hermione, det var en dröm," sa jag och kollade med ledsna ögon på henne.
"Jag vet, men ja..." började hon.
En tår föll ner för hennes kind.
"Jag tycker inte att det här funkar," fortsatte hon.
"Vad funkar inte?" frågade jag.
Jag kände hur jag fick en svidande klump i magen.
"Mellan oss. Mellan dig och mig," svarade Hermione.
Jag sa inget.
"Som Ron håller på och, jag tror inte riktigt vi är menade för varandra. Jag är lycklig med dig och så, men jag tror inte att det är riktigt bra för någon att vi är tillsammans,"
Hermione grät jättemycket.
Jag kände hur det brände bakom mina ögon också.
"Men jag..." började jag.
"Förlåt, men hejdå Draco," sa Hermione tyst och gav mig en kram.
Sen gick hon.
Jag satt mig ner på golvet.
Sen började jag gråta.

Åh, så sorgset det blev plötsligt. Men super.