Prs mellan Irskoo och 9 3/4

"Jag tror vi är klara nu", säger jag.
Vi går in till Ursa igen.
"Så", säger jag när vi kommer in.

"Jaa, men då har vi alla här!" Säger Ursa nöjt.

Vampyrer, spöken, troll, häxor, trollkarlar och många andra varelser är samlade. Även en och annan människa.

Jag tittar på Ursa.
"Och nu?" Frågar jag.
"Som ni alla vet jobbar alla här för att döda. Men nu har jag kommit fram till en sak. Vi är 47 personer här inne, var och en av er kommer få ett `utseende` och en människa. Ni kommer att under två veckor tortera den här personen. Den sista dagen ska ni döda prrsonen. Långsamt och plågsamt", säger han.
Jag stelnar till.
"Sedan ska ni föra kropparna till mig", säger han.
Jag blir blekare och blekare.
"Ni ska gå till varsin maskin där ute i det stora rumet.
Visa bara er hand för den så får ni dem speciella sakerna. Men ni ska göra detta imorgon",säger hann.
Alla nikar.
"Matilda, Irena stanna kvar", säger han.
Jag nickar.
Varelserna lämnar rummet.
"När alla har förhit kropparna ska ni lappa ihop dom", säger han.
Vi nickar.
"Irena du kan gå", säger han.
Irena går.
"Du ska få ditt straff nu", säger han.
Han drar in mig i ett litet rum.
"Sätt dig", säger han och pekar på en stol.
Jag sätter mig.

Jag går långsamt ut, men stannar vid dörröppningen.
Jag måste bara höra vad Ursa och Matilda pratar om!

Han drar fram ett rep och knyter fast dom bakom stolen.
"Inatt kommer dina rädslor och minen spelas upp inom dig:, säger han.
Jag vill skrika men pressar iställey ihop munen.
Han drar fram eb lite nål och sticker in den i mig.
Han vänder sig om och går ut.
Jag vet att det här kommer bli en hemsk natt.
Mitt huvud vickar åt sidan och jag dras in i mina rädslor.

Jag står framför en flicka. Hon har kort ljust hår och en vit klänning.
Jag måste döda henne.
Hon ser mig. Hon blinkar.
Jag glider fram till henne. Jag stryper henne och gråter.

Jag gömmer mig snabbt bakom en liten byrå när Ursa kommer ut. Han skrattar belåtet.
Försiktigt stiger jag upp och öppnar dörren på glänt.
Inne ser jag Matilda bunden vid en stol. Hon vrider sig och försöker komma loss. Skriker gör hon också.

Jag tar djupa andetag och tänker det är bara på låtsas, bara på låtsas. Jag dras in i ytterligare en rädsla.
Jag sitter på en stol. En fågel landar på min axel. Den borrar in ett in sina vassa klor i min axel.
Jag hör sus av vingar och tittar upp. Massor av fåglar flyger mot mig.
Jag kan inte hejda mig och börjar skrika och fäkta med händerna.

(Börjar låta lite som Divergent xD)
Jag måste hjälpa henne. Men hur?

(Kan bara tänka på Divergent hoppas det är okej)
Jag blundar och tar djupa andetag. Scenen ändras.
Jag står i ett rum.
Det här är ingen rädsla det här är ett minne.

Hon verkar slappna av lite. Bra!