En verklig mardröm. (Prs)

Lola gav ett förskräckt utryck.
”Kriminell? För att jag har aldrig gjort något fel i hela mitt liv.” Och hon flinade till, för en stund. ”Och så länge jag inte rör min överkropp är jag okej. Fast just nu är jag okej.” Lola nickade lätt emot droppet och vred på huvudet för att se honom igen.
”Film?” sade hon frågande. Försökte se framför sig vad för slags filmer ett sådant ställe hon befann sig på hade för filmer. I nästa stund kände hon sig dum. Nu för tiden fanns det ju allt bara man hade en dator. Hon kände sig själv rodna, det hettade till i henne kinder.
Det kändes konstigt att befinna sig där hon gjorde och kolla på film.
”Vad säger Bossen om att slösa tid på att kolla på film?”
Det glimmade lätt till i hennes ögon och hon hoppades att hon inte missuppfattat honom. Hon hoppades att han inte skulle lämna henne ensam. Genast försökte hon att pressa undan känslan och tittade emot dörren, runt i rummet, överallt förutom honom.

Ace log. "Jag är för värdefull att förlora. Plus så tyckte han att det var en smartare idé att jag skulle berätta för dig var du var då jag inte alls ser lika... hm... dödlig ut som de andra? Och att jag är i ungefär din ålder skadar väl inte heller", log han. "Och så är jag ganska värdelös ändå. Jag gör väldigt sällan mycket."
Jag ljuger.
Och? Vad spelar det för någon roll? Sedan när bryr du dig?
Men jag vill inte ljuga.
Varför inte?
Jag vet inte. Jag vill bara inte ljuga. Hela mitt liv är en lögn, låt mig vara ärlig mot en person bara.
Men om du är ärlig emot henne kommer hon hata dig. Du lät som en jäkla idiot på kyrkogården, kommer du ihåg?
Ace kom ihåg. Han mindes det mycket väl.
Han hade lust att slå huvudet i väggen. Han hatade att ha konversationer med sig själv, men det hade kommit att bli en vana.
Och så tyckte han om Lola. Kanske skulle de bli vänner? Kanske skulle hon inte hata honom? Kanske skulle hon inte glömma honom helt efter att han fått reda på vad det där märket hon ritade innan hon tuppade av betydde?
Kanske skulle han få bära sina egna kläder och ändå kunna tala med henne? För ärligt talat saknade han sina kläder som mest. Han hatade sin tröja. Han ville ha tillbaka sina kläder. Och vapen, kanske.

”Tydligen, för vem annars skulle få som uppgift att sitta barnvakt om inte en väldigt värdefull person.” Lola flinade men blev iskall inuti. "Eller värdelös", lade hon till snabbt, då hon insåg att han använt motsatsen med vilket gjorde förminskade den retfulla effekten.
Hon började bli alldeles för bekväm. Hans ord, påminde henne om varför hon var där och att de ville ha någonting av henne. Det handlade om inget annat än just det. Men kanske för en stund kunde hon låtsas. Tanken fick hennes hjärta att bli tungt.
”Så film?” sade hon frågande. ”I regel ser jag endast på tecknat då jag är sjuk.” Det var en lögn, i regel tittade hon inte på film då hon var skadad eller sjuk. Det hände dock, ensamma kvällar att hon slog på någon eller några.

Ace såg på henne, putade lätt med munnen och tänkte. Sedan ställde han sig upp, gick och satte på teven. Han loggade in i systemet för filmer och letade upp en.
"Tecknat från 2000-talet. Älskar de filmerna. Vill du ha något amerikanskt eller fungerar japanskt lika bra?" undrade han. Hans leende gick inte att sudda bort. Han var bekväm. Han borde inte vara bekväm, men det var en helt annan historia.
Lev i nuet och strunta i framtiden. Det är det Derek tillåter dig göra. Så, gör det. Se till att leva livet nu, Ace.
Aces fingrar vilade på tangentbordet som var kopplat till datorn, i väntan på ett svar från Lola.

Lola viftade avvisande på handen. ”Det spelar ingen roll, ta vad du vill.” Hon lät som en mes.
Med en grimas satte hon sig upp och lutade ryggen emot väggen bakom sig. Hon såg till att inte dra ut droppet och flyttade sig närmare ställningen som påsen hängde i.

Med snabba, vana fingrar så hittade Ace filmen "Det levande slottet" i bästa kvalité inom tre sekunder. Och nästa sekund så laddade den in filmen.
"Den här har varit en av mina favoriter sedan jag var liten, så våga inte mobba mig", varnade han Lola med ett leende. Han var förvirrad. För nu var han inte Derek. Det där hade varit Ace som hade sagt det.
Det är två olika alternativ liv av dig själv, din idiot. Du har ingen personlighetsstörning. Du bara gav det andra alternativet ett namn.
Han förstorade skärmen och gick sedan tillbaka till Lolas sida. Slog sig nästan ner på hennes bädd, men satte sig i stolen istället.
Han ville inte inkräkta. Han var bara van med att kunna sitta bokstavligen var han än ville i sitt hus.

[Okej, det här är något otroligt lamt men min inseration tröt något. x/]


Lola drog upp filten omkring sig och gosade in sig. Utan att svara Derek satte hon sig bara för att kolla. Tidigare hade hon inte sett filmen men hon gillade den.

[Haha x)]

Ace kunde filmen redan så bra att han spenderade hälften av tiden med att se hur Lola reagerade.
Resten av tiden så såg han antingen på filmen eller tänkte på affärerna. Senatorn skulle bli sur. Men, han skulle definitivt skaffa honom en ny bil. Vad med?
Kineserna. Kineserna skulle bli förbannade för att han inte dök upp på mötet. Någon skulle få leva en extra dag. Han missade väl lite pengar på det också... Men annars så klarade han sig. Olivia skötte allt genom nätet. Hon kanske till och med hyrde någon som dödade personen åt honom. Vem visste? Xavier vad dock tvungen att dö. Man kunde inte ha en sådan ond person med både hjärna och makt ute på gatorna.
Om han inte var död skulle det orsaka mer problem...
Han skakade mentalt på huvudet. Filmen. Han skulle se på filmen.

Lola befann sig i något som kändes som ett fluffigt rosa moln. Hon kände sig någonstans fortfarande rastlös och något stressad. Orolig över vad som var på gång men det var som ett ytligt lugn lagt sig över henne. Hon behövde bli bra igen, fort eller tillräckligt för att försöka lista ut någonting.
”Derek”, sade hon utan att ta blicken ifrån skärmen, ”en av männen hade en tatuering på axeln. En triangel med en stor lönn i och en falk. Jag hade en av deras telefoner till motellet, ifall de som var där och tog upp mig har kvar den kan jag ta den till en kille jag känner som är bra på sådant.” Ordet trillade ut. Hon visste inte riktigt varför och bet sig i läppen medan hon funderade.

Ace trodde till en början att hon talade om filmen. Snacka om förvirrad. Sedan insåg han vad hon egentligen talade om.
"Aha. Ah, jo, okej. Vi tar det efter filmen. Eller imorgon", ryckte han på axlarna. "Ingen lär bli sur", lade han till. "Bossen skickade själv ut ett meddelande med texten 'Jag måste ligga lågt ett tag', och ingen annan än bossen behöver egentligen bry sig."