Stuck Inside A Maze

Rackhel hade svårt för den andra kvinnan sarkasm, det var inget hon uppskattade, eller egentligen förstod sig på, vad skulle det tillföra?
Rackhel tittade nästan förvånat på kvinnan när hon reagerade så plötsligt mot henne, innan verkade hon inte skrämt kvinnan, men nu verkade kvinnan ta avstånd till henne.
"Se nu har du skrämt bort henne" sa en man och Rackhel suckade.
"Det har jag inte alls, och om jag har det gör det väl det samma, vi har inte ett hotell här som är skyldiga att ta emot gäster" svarade hon mannen. Rackhel såg på kvinnan.
"Ja inget särskilt händer, jag tar lite svamp." sa hon endast. Rackhel hade för tillfället ingen plan på att döda kvinnan, då kvinnan inte direkt irriterat henne, hon intresserade henne inte heller, utan hon var snarare neutralt inställd till henne.

Då Sam än står på betryggande avstånd, säger hon inte mycket. Hon hade redan förstått att kvinnan hörde röster. Om de var verkliga eller ej var en annan sak. De kunde lika gärna vara osynliga spöken, vem visste i denna labyrint.
"På ett hotell kommer gästerna inte med maten heller, så det är inget hotell." sa hon försiktigt och provade på åter ett steg fram och ett till samtidigt som hon höll fram svamparna i handen mot kvinnan.
"Kanske inte världens bästa plats för ett hotell heller? Inte många som kommer förbi." sa hon med ett snett skämtsamt leende.

Rackhel reagerade knappt på hennes skämt, hon kunde inte minnas att hon varit på ett hotell, eller vad det egentligen innebar, allt hon visste var att det kom dit människor och bodde där. Rackhel ryckte helt enkelt på axlarna som svar, eftersom att svara något annat vore korkat då hon inte visste hur det låg till.
"Det kommer förbi folk titt som tett, de brukar oftast inte stanna dock, utan hålla sig undan" sa Rackhel enkelt och suckade sedan när det började regna, nu skulle hon bli kall om hon stannade ute.
"Det kommer hon också bli" sa en kvinna och Rackhel nickade, det var korrekt den andra kvinnan framför henne skulle med största sannolikhet bli blöt om hon stannade i regnet.
"Du kan komma in om du vill" sa Rackhel utan att vet varför, kanske hade hon saknat att ha en vettig konversation? De hon brukade prata med var inte direkt vettiga, inte alla iallafall. Kanske var det för att hon var nyfiken på varför kvinnan var nyfiken på henne, eller så ville hon helt enkelt ha skvaller ifrån gläntan.
Rackhel gick in i stugan och satte sig åter framför brasan på golvet, hon hade svärdet bredvid sig, beredd på att dra ifall kvinnan skulle försöka något, ja om hon kom in i stugan det ville säga. Rackhel satt och lyssnade spänt efter ljud.

Sam såg upp i skyn då det började regna, hon suckade uppgivet. Egentligen var det bara regn vilket inte var så farligt. Hon kunde välja på att bli blöt, gå tillbaka till lägret eller finna skydd. Hon var mitt uppe i sina funderingar då kvinnan påkallade hennes uppmärksamhet.
Hon sänkte blicken och såg misstänksamt på kvinnan, men hon verkade inte vilja något farligt med det. Sams nyfikenhet tog över och hon följde efter kvinnan in i stugan. En varm brasa sprakade där och Sam gick fram för att värma sina frusna händer, hon var lätt fuktig, men det skulle torka snart.
"Tack för din vänlighet." sa hon artigt åt kvinnan.