Marodörernas tid

Nike skrattar till och nickar.
"Fast man lär sig efter ett tag, tog mig flera veckor innan jag fattade allt. Fast det är nog aldrig någon som känner slottet utan och innan. Vad som helst kan finnas här. Ett rum kan finnas bara på torsdagar ett annat dyker upp när det vill." flinar Nike och verkar på betydligt bättre humör då hon visar Freja upp till deras sällskapsrum.
Hon stannar upp henne och pekar på ett trappsteg.
"Detta brukar försvinna." berättar hon och pekar vidare på en del tavlor och berättar om dem för henne.

Freja lyssnar intresserat på när Nike pekar ut saker. Hennes ögon känns som två stora klot, och ändå känns det inte som om hon kan ta in allt.
"Wow...", mumlar hon och följer efter Nike vidare.
Hon ser misstänksamt på trappsteget som tydligen brukar försvinna. Inte en chans att hon skulle komma ihåg det.
Allt var så fantastiskt, och Freja kunde inte hålla inne sin glädje. Hon kände sig som ett barn på julafton.
Och det som gjorde det bättre var att Nike äntligen verkat accepterat att Freja ville vara hennes vän. Det var någonting med hennes som Freja kunde känna igen sig i och som gav henne en misstanke om att de skulle komma väldigt bra överens när det väl lärt känna varandra.

Nike blev mycket mer avslappnad och pratglad ju mer tiden gick och då de inte hade andra runt sig. Hon gillade Freja mer än vad hon kanske ville erkänna. Hon hoppades av hela sitt hjärta att Freja inte skulle överge henne. Då de väl är framme vid tjocka damen dämpas Nikes leende och spontanitet.
"Här är ingången." säger hon och väntar sedan in den tjocka damen.
"Lösenord?" säger damen och Nike kommer på att hon inte frågat någon om det.
"Kittelkakor." hörs en röst bakom henne och hon vänder sig om för att se Remus själv för en gångs skull.
"Tack" säger Nike leende mot honom innan hon visar Freja in.

"Lösenord?" säger den tjocka damen på tavlan. Freja ser nyfiket på henne. Tydligen döljer sig deras uppehållsrum bakom tavlan. Damen på tavlan stirrar lika nyfiket på Freja som Freja stirrar på henne.
Nike tystnar och Freja ser undrande på henne. Hade hon inte lösenordet?
"Kittelkakor", hörs en röst bakom dem. Freja vänder sig om och ser en av killarna som presenterade sig för henne under middagen komma gående. Det var han med det slitna utseendet. Han hette något på R... Rikard? Rasmus? Re... nånting... Hon skäms lite över att hon redan glömt bort hans namn, men tänker att det var väl bara väntat med tanke på hur mycket ny information hon fått under bara kvällen.
Tydligen var lösenordet rätt, för tavlan svänger upp och hon får en sista nyfiken blick av damen på den innan Nike leder henne in.

Remus försvinner och sätter sig i en av de pösiga fåtöljerna med en bok i knäet. Nike låter sin blick vila på honom några sekunder innan hon vänder sig mot Freja.
"Remus är en av prefekterna, Lily är den andra. Vill du ha hjälp med något, eller undrar över något råder jag dig att fråga någon av dem." sa hon vänligt och visade sedan sällskapsrummet.
"Här kan man plugga och göra lite vad man vill, flickorna och pojkarna har sedan skilda sovsalar." säger hon och pekar.

Frejas första tanke när hon ser rummet innanför tavlan är att det är otroligt hemtrevligt. Mot den ena väggen brinner en brasa och Remus går och sätter sig i en av fåtöljerna framför den efter ha gett dem ett sista leende. Han försvinner bakom en bok.
Nike förklarar hur han och Lily är prefekter och fortsätter sedan berätta om uppehållsrummet.
"Åh, jag vill se vart jag ska sova!" utbrister Freja och börjar gå åt det håll Nike pekar. Hon känner hur det pirrade i henne av förväntning. Hon hoppas att sovrummen skulle vara mysiga.

Nike ler snett åt Frejas entusiasm, hon själv var mycket mer dämpad här bland folk. Hon följer efter Freja upp för trappan till tjejernas sovsalar.
"Hoppas du gillar det, inte världens nyaste, men mysigt." sa hon något nervöst att Freja skulle hata det och öppnar dörren åt henne. Än var det fint och deras koffertar står prydligt vid var flickas säng. Himmelssängar med förhängen och en sprakande brasa är tänd åt dem.
"Det är fint och städat nu, brukar bli värre efter några veckor." flinade hon halvt roat åt Frejas glädje.

Freja slår direkt bort Nike oro när den andra flickan öppnar dörren för henne och hon för första gången får se sovsalen. Det spelar ingen roll att rummet inte är det nyaste, för det är underbart.
Hon gick förbi Nike in i rummet och snurrade runt för att ta in det runda rummet. Runt väggarna stod fem himmelssängar röda förhängen och vid fotändorna stod koffertar.
"Så fint det är", säger Freja och ler. Hon går fram till sängen som hennes koffert står vid och sätter sig ned. Sängen är mjuk och överkastet är rubinrött.
Hon skrattar åt Nikes kommentar om städningen. Hon kan verkligen föreställa sig det, och det var något av en lättnad då hon själv inte var den mest ordningsamma.
Hon vill säga något mer, men kommer inte på vad, så hon ler bara åt Nike igen. Och hoppas att hon inte ser ut som en stor idiot.

Nike ler lättat och sätter sig å sin säng som är till vänster om Frejas.
"Jag är glad att du gillar det." säger Nike mjukt och ser Merlin hoppa upp på sin säng.
"Men hej där, glad att vara tillbaka? Fler feta råttor, mer frihet, inte sant." ler Nike och kramar om honom innan han hoppar ner för att hälsa på Freja innan han ska ge sig av till sina kattkompisar.
"Jag hoppas du ska trivas." säger hon sedan vänligt till Freja innan hon ser upp på henne och skrattar till.
"Hoppas att dina mungipor inte ramlar av heller." flinar hon skämtsamt.

"Hej, katten", mumlar Freja på svenska när Merlin kommer över till henne. Hon klappar den mjuka pälsen när han stryker sig mot hennes ben.
Freja skrattar åt Nikes kommentar.
"Nejdå", säger hon och försöker sluta le. Hon misslyckas.
"Det här så spännande", säger hon och lägger sig ner. "Jag kan inte fatta att är här. När jag fick idén om att gå på Hogwarts trodde jag inte att jag faktiskt skulle göra det".
Hon sätter sig upp och ser på Nike igen.
"Jag tror jag kommer trivas väldigt bra", säger hon och ler brett.