Veni, Vidi, Vici!

Johanna tar emot armbandet men är en aningen irriterad över förslaget. Det kändes som om hon nedvärderats i hans ögon nu tack vare vattnet. Johanna var fullt kapabel till att ta vara på sig själv, även i att ta sig över vatten. Nu hade mannen erbjudit sig och hon hade tagit emot det. Själv hade hon väl gått tillbaka eller tvingat sig över. Trots detta var hon tacksam, det var därför hon tog emot armbandet utan att bita av med några kommentarer.
Sedan försvinner hon i nästa gång och vid var sväng hon tar slår hon i armbandet så som mannen sagt. Hon följer den svala brisen och hoppas att den leder ut. Johanna trivdes bäst ute, i den fria naturen. Då hon gått en lång bit ser hon snart en skiftning i mörkret, det tycktes bli ett ljusare mörker som på natten.
Johanna snabbar på sina steg, hon ser öppningen ut. Men snabbt skyms öppningen för och något stort och tungt kommer över henne. Johanna svor en lång ramsa och försöker komma loss. Vad det än var tyngde det och gjorde det svårt att andas, då hennes revben hotade att ge med sig får hon tag i en av sina dolkar och stöter till i varelsens mage. Ett genomträngande tjut hörs och Johanna får varmt klibbigt blod över sig. Hon kommer flämtande på fötter och nu ser hon vad det var, något som hon skulle kalla jättespindel. Mer hann hon inte tänka utan hon tog tag i sin yxa och svingade den rakt mot spindeln.

Jezebel hade endast följt efter mannen, utan att säga något, han verkade veta vart de skulle och han orkade inte ifrågasätta det. Han hörde inte flickan komma efter dem, kanske hade vattnet stoppat henne? Han visste inte och han var inte direkt intresserad av det heller. Han såg snart kvinnan och en död spindel bredvid henne, det var den största spindeln han sett. Han var inte förvånad, det verkade finnas allt möjligt här omkring, och han hade knappt blivit förvånad om det dök upp fantasivarelser, det kunde kanske till och med vara roligt.
Jezebel följde efter de andra mot vad som verkade vara utgången men han stannade till när han såg att det verkade vara en tågstation, varför fanns det en tågstation under marken? Under herrgården, han gissade att det berodde på att herrgården behövde förnödenheter till sin forskning och att ta in det via en hemlig tunnel var antagligen säkraste sättet. Han visste trots allt en hel del om hemliga labb och olaglig forskning, inte för att hans och Delilahs forskning var direkt laglig. Han log lite åt vad de brukade göra innan han fortsatte fram, det stod ett tåg där, men det verkade övergivet, och han började med kniven höjd stiga om bord, men det var lika tomt där. Han såg att det var blod över hela vagnen men han reagerade inte utan la sig bara ner på ett säte och slöt ögonen.

Då Johanna kom in i rummet suckar hon bara. En tågstation? Här? Hon hade även en känsla av att den skulle starta då de alla klivit på.
Johanna svor till då mannen klev in, just nu hoppades hon på en av huvudstadens toppmoderna tåg. De som hade rum, sängar, duschar och mat. Ja, precis sådana även om duscha var det sista hon ville även om hon behövde det. Hela hennes framsida var dränkt i spindelns blod och hon kände att något hänt med hennes revben.
Men då hon kommer ombord märker hon att det verkligen inte är dessa tåg, detta var dränkt i blod. Men mannen gick och la sig ändå? Johanna hade inte nerver till sådant. Sedan var hennes sömn mestadels mardrömmar med.

Jezebel höjde inte blicken när någon av dem kom in i vagnen, han hade inte ork eller någon lust heller.
"Nej, vad spelar det för roll? Om vi dör så dör vi" svarade Jezebel mannen utan att se på honom, han orkade inte se på honom. Om de inte var ensamma, ja vad spelade det för roll? Jezebel stirrade upp i taket på blodet som fanns i vagnen, han undrade inte ens vad som hänt här, han ville helst inte tänka alls.
Jezebel kände hur vagnen började röra på sig och han log, ja de skulle ju knappast inte ha något att inte göra. Han kände hur tåget rörde sig i en stadig takt och han undrade vart de skulle ta vägen? Han misstänkte att de rörde sig mot en stad. Jezebel satte sig tillslut upp och stirrade rakt fram, han hade ingen aning om vad han skulle göra, kanske var det lika bra att hjälpa mannen.

Johanna suckade och kastade åt honom armbandet.
"Tack" sa hon en aningen barskt, men mest för att hon var trött på detta. De verkade inte komma någonstans, det verkade vara ett evigt mörker och enbart blod och död.
Dock slöt hon sig vid Yuus sida och studerade skuggan i glaset då tåget startade. Hon var knappast förvånad, men hon ville inte heller veta vad som fanns vid tågets slutstation.
"Låter vi det vara stängt kanske vi slipper det. Annars öppnar vi." sa Johanna, tämligen ointresserat, men hon visade att hon inte skulle svika Yuu.
Johanna var trogen när hon drog nytta av en person, gillade denne eller denne inte gjort något mot henne. Vilken plats Yuu och mannen hamnade på var svårbestämt. De var inte som hennes vän Finnick eller någon irriterande Kattniss.

Jezebel tittade efter Yuu där han försvann, han var inte direkt intresserad av att veta vad som fanns på andra sidan, det som fanns där fanns där. Han hade aldrig varit direkt nyfiken över vem som befanns sig vart, eller vad det var. Han var snarare intresserad över att se hur människor var uppbyggda, vad han kunde göra med dem, och hur mycket de tålde. Han älskade att höra deras skrik när han torterade dem, att utföra experiment på dem och känna dem dö i hans händer. Jezebel log åt tanken och såg sedan på kvinnan som var kvar i hytten.
"Jag antar att det smartaste är att håll ihop" sa han endast och öppnade dörren, han såg att han befann sig utomhus, mellan två vagnar. Jezebel såg ner på spåret och stannade en stund, tåget gick inte direkt fort och att hoppa av skulle inte döda honom. Han stannade där och lutade sig mot räcket, han hade ändrat sig, han ville se om han kunde se hur naturen såg ut. Det enda han såg var mörker, men de befann sig för tillfället i en tunnel. Jezebel hörde något slå mot dörren och han tittade på den men såg inget, det var mörkt i vagnen, men ha gjorde ingen ansträngning för att se om mannen var okej. Han satte sig ner mot tågvagnen och stirrade rakt fram på den andra vagnens vägg. Han kände någon sorts tomhet, kanske kände han sig vilsen. Vad skulle han egentligen göra här? Han funderade på att hoppa av tåget, men något hindrade honom. Han hade egentligen aldrig varit hemifrån, och utan sin fars befallningar, Cassians uppmaningar och ett tydligt mål kände han sig vilsen. Plötsligt tog tunneln slut och regnet slog mot honom, men han rörde ingen min utan stirrade fortfarande rakt fram.

Johanna stannade en stund vid vagnen och kände den kyliga nattluften strömma mot sig. Hon slöt ögonen, det gjorde detsamma om de var öppna eller stängda då det ändå var mörkt. Men hur det än var så såg hon ju ändå bättre med ögonen öppna. En djup suck undkommer henne då hon hör något hårt slås i den ena väggen och glas splittras.
Ännu en suck följt utav en svordom och ett ögonkasst på den sittande mannen tog hon sig över till den andra vagnen och öppnade dörren.
Yuu hade hjälpt henne så hon borde väl se hur det gick.
"Roar du dig eller?" frågar Johanna ironiskt och försöker identifiera vad det nu var. Men det hon utläst av mannen var att han ville göra saker själv. Så hon stod enbart i dörröppningen om han behövde hjälp.

Jezebel hade sett kvinnan försvinna in i vagnen efter mannen, han hörde dörren åka igen men han rörde sig inte. Regnet sköljde över honom, men det bekom honom inte, han snarare kände sig fri. Jezebel kände hur håret la sig vått längs sidorna och han tog bort en hårslinga ifrån ansiktet, och funderade på vad han skulle göra? Skulle han följa efter dem eller sitta kvar? Han suckade, att sitta kvar skulle inte leda till något, antingen fick han hoppa av tåget eller bara sitta där. Jezebel reste på sig och gick efter de andra två i vagnen, han såg inte direkt mycket då ljuset utifrån inte avslöjade något. Kvinnan stod vid dörren och mannen verkade ha fullt upp med något som fanns i vagnen. Jezebel övervägde om han skulle försöka gå igenom vagnen eller inte? Att försöka ta sig igenom kunde leda till att han blev dödad, eller kunde få de svaren han sökte, vart de var på väg? Han bestämde sig för att gå igenom vagnen, trots att han inte direkt såg mycket, han höll kniven i handen och lyssnade efter vad det nu var som fanns i vagnen. Han hörde något snett bakom honom till vänster, ovanför honom. Jezebel förstod att vad det än var som fanns där inne var det i taket. Jezebel fortsatte att gå med ett leende på läpparna, han undrade vad som skulle ske.

Johanna som egentligen snabbt stuckit in i vagnen för att undkomma regnet nickar åt Yuus ord även om han inte kunde se det. Hon kände att även Jezebel gick in i vagnen och Johanna suckar, varför var de tvungna att gå in här?
Det var som om båda njöt av det, tyckte om det. Johanna kunde väl inte säga att hon njöt av det, även om hon inte avskydde det heller, neutral var väl det rätta ordet.
"Är du okej?" frågar hon Yuu i mörkret och drar samtidigt en av sina knivar, här var inte yxa till någon hjälp.
"Kom då lille vän, ja kom här." lockar Johanna på monstret med mjuk baby röst. Något mörkt far ut, som en skugga och försöker få tag i Johanna, men hon drar sig undan i sista sekund. Men i nästa nu slår något till henne bakifrån så hon far framlänges, så som att vad det nu var hade flera armar.

Jezebel la handen för ögonen när vad det än varit som funnits i rummet fattat eld. Oturligt nog var det inte bara varelsen som fattade eld, på grund av dess storlek spred sig elden till möblemanget och gardinerna i vagnen, Jezebel skrattade, ut ur askan in i elden hade fått en ny innebörd.
"Jag vill helst inte flamberas" sa Jezebel och såg på de andra två medan han gick mot dörren på andra sidan. Denna vagnen tog slut där och han klättrade över till nästa, han förstod att de skulle bli tvungna att koppla ifrån den vagnen som brann ifall de inte ville att hela tåget skulle fatta eld. Jezebel gick tillbaka till de andra och öppnade dörren, han hörde rutorna explodera av värmen och log.
"Vi bör koppla loss den här vagnen om inte allt skall fatta eld" sa han och stängde dörren igen, om de andra två inte skyndade sig tänkte han inte direkt visa någon hänsyn till dem, han klättrade över till den andra vagnen och började koppla loss den brinnande vagnen.