Julens stjärna ~Julkalender~

Jättebra♥♥♥♥ Längtar till nästa kapital♥♥♥

♥ ♥ tumme upp ♥

Bevakar, tummar, läser ända till jul.

Det är mega super bra. Ungefär så bra som nya pokémon Alpha Sapphire med mega utvecklingar och värsta coola kyogre i mega utveckling

Jaaa!
Jättebra! längtar såå!
Du skriver så sjukt bra,helt Amazing.

Tack för alla kommentarer♥♥ Ni är underbara!! ♥♥




3 december-Julmagin

*Detta hände igår: *

Katie följde med Morgan till en grotta inne i skogen. Där träffade hon jultomten...

*

"Jultomten!" utbrast jag, för det var inget tvivel om vem han var. Han stog där, i andra änden av den jordiga golvet, och lyste så att jag nästan trodde att han bakrundslystes av strålkastare. Han hade, eller har kanse jag ska säga för jultomten är känt för att alltid ha likadana kläder på sig, en röd rock med vita "kanter". Inte röd som blod eller Gryffindors vapensköld utan RÖD. Röd som det rödaste färger du kan tänka dig och rödare. Hans ansikte såg så varmt och glatt ut att jag bara ville krama honom, och hans skägg, som räckte honom till knäna, var bländande vitt.

"Ja!" log han. "Och du är Katie Farley kan jag tänka mig? Dina brev har översvämmat min inkorg, även om den var rätt översvämmad innan också."

Jag rodnade. "Förlåt herr jultomte"

"Det gör ingenting!" sade han. "Din tro bevisar bara för mig att du är den rätta för att hjälpa mig."

"Hjälpa dig...? Med vad?" jag såg förskräckt på honom. Visst, jag hade alltid velat vara med om äventyr men....jultomten lät så allvarlig. Tänk om jag gjorde fel och förstörde allt? Jag tror nog att mobbarnas snack om hur värdelös jag var hade påverkat mig mer än vad jag insåg. Det hade förstört mitt självförtroende även om jag själv inte förstog det vid det tilfället.

"Följ med" sa han och öppnade en dörr på sidan av gången som jag inte hade lagt märke till. Jag tvekade, men Morgan - som jag hade glömt var kvar - knuffade mig i sidan så hårt att det gjorde ont och jag insåg att jag var tvungen att följa efter.

Jag steg in i rummet och blev väldigt överraskad. Det kändes inte längre som om jag stog i en ogästvänlig jordhåla. Jag stog i ett rum, ett runt, mysigt och varmt rum. Om jag någonsin hade varit inne i en hobbithåla (det har jag nu) så hade jag tyckt att det var mycket likt. Senare fick jag också reda på att det var hobbitarna som hade byggt och inrett grottan åt tomten. Till vänster brann det en brasa och bortom den så var det en liten dörr som det luktade gott infrån (senare fick jag reda på att den ledde till köket). Väggarna var sharlakansröda och mjuka, som om gigantiska mattor hade klistrats på dom. Till höger så fanns det två fotöljer och en soffa som bildade en halvcirkel och i mitten (om nu en halvcirkel kan ha en mitt) så stog det ett brunt träbord. Det fina med runda hobbitrum är att det inte blir några mörka, läskiga hörn utan bara ett enda härligt rum. Jag för min del kan inte förstå hur människor kan gilla kantiga rum bättre.

"Sätt dig ner" sade tomten. Han satt i en av de mjuka fotöljerna. Jag trodde först inte att jag hade hört rätt. Skulle JAG få sitta i en av de mjuka, härliga fotöljerna? Tomten log.

"Jag vill att du sitter ner", sade han och svepte menande med handen mot den andra fotöljen. Jag gick försiktigt fram och satte mig ner.

"Du undrar säkert varför jag har låtit hämta hit dig"

Jag nickade och mumlade: "Jo...jag funderade lite på det"

"Det är nämligen så", fortsatte han. "Att jag behöver din hjälp med en sak." Jag behöver väl knappast säga att jag spetsade öronen vid dessa ord?

"Min magi har blivit stulen, julmagin"

"Kan den bli stulen?"

"Ja, du förstår, julmagin är inte MIN utan den tillhör alla jultomtar."

"Alla jul....du menar alltså att det finns FLERA av er?"

"Ja! Men bara en i taget förstås. Efter tusen år så dör jag. Då väljer magin ut en tomtenisse som blir den nya jultomten. Magin används inte i vanliga fall. Den ligger bara i en diamantkupol och ger liv åt skogen, du förstår, utan magin så dör hela den hära skogen också. Men nu när julen närmar sig....det är magin som skapar julstämningen förstår du. Utan den så kan inte mina renar flyga och jag kan inte flyga i ljusets hastighet och dela ut alls julklappar i tid, och ingen får den sköna känslan av jul inom sig. Jag MÅSTE få tillbaka min magi innan julafton."

"Jag ska alltså...vadå? Komma på vem som har stulit den?"

"Nej, vi vet redan vem som har stulit den. Det är påskharen."

Jag måste erkänna att jag skrattade inombords. Jag menar, hela den här historien låter ju som en berättelse en tolvårig flicka skulle kunna skriva på en...typ....Harry Potter-forumsida eller någonting vid jul. Jag menar, att PÅSKHAREN själ julmagin från jultomten. Det verkar ju inte riktigt klokt! Högt sa jag bara:

"Hur vet ni det? Jag menar, såg ni påskharen eller något sånt?"

"Jag såg honom inte", sade jultomten med allvarlig röst. "Men Morgan säger att hon gjorde det."

Jag fortsatte: "Och ni....ursäkta frågan....ni litar alltså fullt på Morgan?"

"Hrm, hrm!"

Jag vände mig snabbt mot dörren. Där, brevid den öppna spisen, stog Morgan och blängde ilsket på mig.

"Jag kan försäkra", sade jultomten när jag vände mig mot honom igen. "Att jag litar fullt på Morgan." hans röst var inte arg eller ens kylig, som den "borde" vara om man har beskyllt någons tjänare eller kanse till och med vän för att vara en lögnare, den var fortfarande lika glad och fyllig som förut. Fast det förstås, jultomtar kanse tränas i att dölja känslor. Han kanse var tvärarg på mig nu. Jag tänkte att det nog var bäst att ligga lågt ett tag.

"O....okej.....", sade jag rodnande. "Så...jag ska alltså hitta påskharen? Varför kan inte ni göra det?"

"Jo, för att dom enda personer som kan transportera magi förutom den magin tillhör - som julmagin tillhör jultomten och trollmagin tillhör trollen -är rödhåriga människor. Och eftersom jag inte har tid nu när julen närmar sig, det är så mycket att göra, så behöver vi alltså din hjälp med att ta tillbaka magin."

"Vad händer om jag säger nej?"

"Då får vi försöka hitta en annan människa. Om vi inte gör det så kommer hehela julskogen att dö och det blir ingen jul i år." svarade jultomten enkelt.

"Okej...jag hjälper er! Men jag är inte särsilt duktig på sånt så det kommer kanse inte att gå så bra."

"Min vän, att du säger de orden bevisar för mig att du är redo. Om du hade sagt att du var helt säker på att klara det så hade jag varit helt säker på att du skulle misslyckas."

Vi ställde oss upp.

"Följ mig!" sade jultomten och ställde sig upp. Och jag följde honom ut ur rummet men mitt hjärta var fullt av fruktan. Tänk om jag skulle misslyckas? Vad skulle hända då?

*

Ja, vad skulle hända då? Och vad kommer att hända nu? Läs nästa del av Julens Stjärna imorgon!




♥♥

bäst ♥ ♥

Åååå... Du skriver bara så bäst!!!!!
Helt fantastiskt!!!

Tack♥

så lite så ♥ ♥

Azzum!