Rollspel [Privat med Spiderpig & HAGRIDBIG]

Lördagen den 4 september 2012
Inget hade hänt under natten så på morgonen när jag såg juveleraren låsa upp dörren så gick jag in på BK och åt frukost. Sen satte jag mig vid fönstret med sikt ut mot butiken. En man satt och läste en tidning mittemot mig. När jag såg rubriken på tidningen så reste jag mig så hastigt upp att jag spillde min ut min cola. Jag reste mig och sprang ut genom dörren och över till den andra juvelöraren. Det stod massor av poliser utanför på gatan och ett fönster var inslaget. Firestar stod vid en
lyktstolpe och tittade på glasrutan. Jag gick fram till henne.

- Vad har hänt? frågade jag.
Hon förklarade allt om branden och inbrottet.
- Kom, vi smyger in och letar ledtrådar, viskade jag och smög runt affären och in i en gränd.
-Det finns en bakdörr här.
Vi smög in i butiken och fick se alla lådor utdragna och tomma.

-Dem verkar ha hittat det dem behövde! sa jag lite missnöjd
-Hård bevakning tillsammans över den andra? frågade Shadow och jag nickade.
-Så vad vill du göra tills kvällen? Kanske på bio? föreslog jag och Shadow tyckte det verkade som en bra ide!
-Så vad för filmer gillar du? frågade Shadow medans vi gick mot salongen.
-Allt möjligt! sa jag och log. Du får bestämma fortsatte jag.

- Har du sett maze runner än? frågade jag.
- Nä, men har länge tänkt se den, många av mina vänner säger att den är bra.
- Då kan vi väll se den?
- Okej.
Vi gick in till biografen och betalade biljetter och köpte popcorn. Sen gick vi in och satte oss på våra platser.

När filmen var slut och eftertexterna kom så reste vi oss upp.
- Den var ju bra, sa jag.
- Jätte! svarade Firestar.
Plötsligt hördes en smäll utifrån. Alla i salen ryckte till.
- What the...? sa jag och sprang ut.
Jag gick in på toa och bytte om.
När jag kom ut så såg jag Firestar som hade bytt om flygandes mot ett ställe bredvid BK.
Jag sprang efter.
Rånarna kunde antagligen inte vänta tills det blev natt.
När jag kom fram till juvelerar-butiken så var fönster rutan inslagen och alla juveler var borta. Det var Firestar också.

*Hon måste ha sett och följt efter rånarna* tänkte jag.
Poliserna hade inte kommit än så jag gick in i butiken och tittade mig omkring. På marken låg det en liten röd rubin som de verkade ha tappat. Jag tog upp den och tittade på den. Sen hörde jag ljud bakom disken. Jag gick och tittade och där låg ägaren med en bula i huvudet.

Hur kunde de komma in i alla butikerna utan att någon hade sett dem en ända gång? tänkte jag.
Det fanns ju massor av höghus och affärer runt byggnaden och någon måste ju ha sett någon gå förbi på vägen.
Plötsligt gick det upp för mig.
Gatubrunnarna, de måste ha kommit upp och ner från gatubrunnarna. De hade snabbt kunnat fly utan att någon hade sett dem. Jag sprang mot ytterdörren men hann inte fram förrän något träffade mig i huvudet bakifrån med en batong och gjorde mig medvetslös.

När jag vaknade så satt jag i en helikopter.
- Var är jag? frågade jag och mannen bredvid mig som verkade vara polis svarade.
- Till SPI, Super Prison Island, för extrema tjuvar och för de som har krafter som du.
- Jag är ingen tjuv! sa jag.
- Men vi hittade dig i juvelar-affären som du hade rånat med en rubin i handen.
Jag slog själv ner dig med min batong, jag kom in bakvägen.
- Om jag är en tjuv, var är då resten av juvelerna?
- Du hann väll gömma dem innan jag kom.
- Ahh, jag är ingen tjuv!
- Du ska få prata med Surge, när du kommer fram, han kan nog få fram sanningen. Och försök inte att fly, armbandet håller fast dig.

När jag kom ut ombytt kunde jag inte Shadow någon stans så jag antog att han antingen var ute redan eller bara långsammare än mig. Jag skymtade en gestalt i svarta kläder hoppa ner i en av gatubrunnarna och han bar på en påse. Någonting trillade ut som liknade en juvel.

Jag sprang fram till brunnen och hoppade ner. Det var mörk men jag vågade inte riskera något ljus. Längre fram kunde jag se hur det lös och jag började smyga mig framåt.

Efter ett tag stannade dem och jag kunde komma lite närmare.

-Perfekt nu har vi allt vi behöver! Sa en av rösterna
-NEJ! Det måste fattas en! Nästan skrek en man med mörkare röst.
-Schhh! Någon kan höra oss din dumskalle! Sa den första rösten
-Vad menar du? Vi har ju rånat varje butik i stan! Det måste räcka? vi har ju t.o.m. räknat på det. sa en tredje röst med förvirring i rösten

*Atchoo* hörde jag mig själv nysa.

Det blev tyst en sekund innan jag kunde se hur en man stå framför mig och sedan tog han ett hårt grepp om mig. Band fast mig i en stol och började fråga mig massor med frågor som: vad har du hört snorunge! osv osv.

Jag hade sett ön uppifrån som inte riktigt liknade en ö. Hela ön verkade vara ett stort fängelse. Där var ingen skog och inga växter. Bara en stor halvcirkel av järn med en stor dörr med många lås på framsidan, inga fönster. När vi hade landat så hade det tagit fem minuter för dörren att öppnas. Alla balkar hade dragits bort och alla koder på kodlåsen hade blivit inskrivna. Sen hade vi gått igenom en lång korridor med många olika celler.

Nu satt jag i min cell och väntade på att Surge skulle komma och fråga ut mig. För att jag ska kunna teleportera mig ut så måste jag ha något att komma ut genom, jag måste ha en fri väg. Annars kan jag inte och det visste de så de hade satt mig i ett rum utan några fönster och för att få in luft så hade de en ventil som sprutade in luft konstant. I rummet fanns en bänk som satt fast i väggen. De hade också tagit av mig min dräkt och gett mig en mörkgrön dräkt fängelse dräkt med ett nummer på.

Dörren öppnades och in kom en 2 och en halv meter lång man med stora muskler. Han höll i en bricka med en papp tallrik med någon brun sörja på.
- Pratar du så får du mat, sa Surge.
- Mat?! är det det ni kallar det.
- Vi har sett dig vid flera brottsplatser och sist så tog vi dig på bar hjärning och såg dig när du stal juvelerna. Var är resten?
- Jag har inte snott någonting, jag försöker bara hjälpa till och gick in på brottsplatsen för att undersöka brottsplatsen.
- Vi har inga klara bevis så vi tänker släppa dig på ett villkor, att du håller dig borta från brott ett tag. Ta inte upp något fall och låt polisen ta hand om det.
- Men jag försöker ju bara hjälpa till!
- Går du med på att hålla låg profil i ett par månader? frågade han.
- Om jag måste.
- Bra, du flygs hem inatt.