Rebecca Lupin

BÄSTIGAST i hela världen!!!

.

Jättebra

Ellaravenclaw vill du skriva ett till avsnitt

Och nu kommer kapitel 7, ungefär ett år senare xD

Kapitel 8.

Jag, Mike, Hugo och Katniss kollade på våra scheman. Jag och Hugo hade örtlära med hufflepuff samtidigt och efter den hade vi alla spådomskonst. Katniss och Mike skyndade iväg till deras lektion och jag och Hugo började gå mot örtläran. Efter alla dagens lektioner sågs vi i uppehållsrummet igen. Jag hade sätt Nick några gånger och han hade kollat på mig med en sorgsen blick, jag hade kollat tillbaks likadant. Vi satt vid ett bord och Hugo och Mike spelade trollkarls-schack.
- Kan vi inte göra någonting? frågade Katniss efter en stunds tystnad.
- Jo, men vadå? frågade Mike henne och kollade upp. Jag kunde nästan se på honom att han var kär i henne. Det syntes i hans ögon, de liksom glittrade när han kollade på henne. Men Katniss verkade inte märka.
- Men typ, bryta reglerna. Gå upp mitt i natten, eller något sådant. Jag kollade på Katniss med förvånad min.
- Men, vill du hamna i trubbel eller? frågade jag henne.
- Men det är ju så tråkigt att inte göra något, du måste ju ta lite risker Rebecca! sa hon irriterat till mig. Jag reste mig upp och sprang upp till vårat sovrum. Det var ingen där ännu. Jag nästan kastade mig på min säng och grät. Jag bara grät. Det var inte bara för det som Katniss sa. Det var bara allt. Jag hade byggt upp en mur som höll känslorna borta, men det där som hon sa gjorde att muren rasade. Och känslorna kom fram. Jag låg där i minst en timme och grät. Till sist kom Katniss in.
- Vi ska gå och äta nu, kommer du?
- Mmm, ja..g kom..kommer s..nart, svarade jag. Katniss satte sig på min säng och la sin hand på min rygg.
- Förlåt, alltså det var verkligen inte meningen att göra dig ledsen, sa hon lugnt. Jag torkade bort mina tårar och satte mig upp.
- Det är inte ditt fel, det är bara allt, sa jag och kollade blygsamt mot henne.
- Men kom, så går vi och äter! Hon ställde sig upp och jag tog hennes hand. Sedan gick vi och åt. Mike och Hugo sa ingenting om mitt "utbrott" under hela middagen, jag antog att Katniss hade sagt åt dem att inte säga någonting. Det kändes mycket bättre efter att vi hade ätit. Vi gick upp igen och Mike sa "Citruskaramell" till den feta damen så att vi kom in.
- Jag är lite trött, jag tror att jag går upp och lägger mig, sa Mike.
- Jag med sa Hugo, och de båda gick mot killarnas sovsal.
- Kom Becca, vi går upp! sa Katniss, och vi gick upp till våran sovsal. Vi satte oss på hennes säng.
- Jag har något att berätta för dig! sa jag och kollade henne i ögonen.
- Jag med!! svarade hon exalterat. Vi skrattade så mycket att Katniss nästan ramlade ner från sängen.
- Du först! sa hon.
- Okej, du vet Mike, började jag. Katniss nickade svagt.
- Jag är typ bombsäker på att han är kär i dig! sa jag medans jag log stort.
- Va? Nej, det kan han inte vara! Det är ju Hugo som är kär i dig! svarade hon. Jag kollade på Katniss. Att Hugo var kär i mig, det kunde ju inte stämma. Eller?


Oj.. det här kapitlet blev kanske liiite längre än de andra. Men eftersom jag inte skrivit på typ är år så..

MEN, hoppas att i tyckte om det!!

braa

Super bra