~Kärlek i en Flammande Bägare på Hogwarts~ [PRS]

Penelope ser på Jade lite snabbt innan hon slevar upp potatisgratäng, grönsaker och två kycklingfiléer på tallriken. Hon har alltid ätit mycket, men hennes kropp behöver maten. mellan allt plugg och all hård träning behöver hon få i sig energin för att orka.
"Jag vet inte, men troligtvis har de lektioner ihop med oss. Men hur de delar upp det vet jag inte." svarar hon på Jades fråga och stoppar sedan in en tugga med sallad i munnen. Penelope har alltid älskat mat men aldrig varit stor och hon vet att många tjejer runtom dem undrar hur hon kan äta sådana mängder och ändå hålla sig i sådan bra form.

Penelope ser upp på Jade igen,
"Men, vad som än händer i år så har vi ju varandra och vi kommer plugga stora mängder för jag tänker inte gå ut med ett dåligt betyg på min futt." fnittrar Penelope fram och sväljer det sista av potatisgratängen. Hennes tallrik nu tom.

Jade ser på det stora lasset mat Penelope lägger upp på sin tallrik och flinar lite. Vad hennes vän gör av allting hon får i sig är ett mysterium, och många var avundsjuka på det. Jade hade själv varit det var hon väl tvungen att erkänna men för det mesta var hon nöjd med sin egen kropp. Den var i alla fall timglasformad och jämn i sina kurvor, och den fungerade som den borde så hon såg ingen anledning att klaga på den. Men visst önskade hon ibland att hon var slank trots att det kändes som att hon lika gärna kunde önska sig vingar.

"Precis, vi har varandra. Tack och lov att vi tycker skolan är viktig båda två! Det handlar ju om att ha möjlighet att ta sig dit man vill efter examen. Jag tror att många glömmer bort att tänka på framtiden", sade hon och rynkade pannan. Hon drevs själv av två saker. För det första älskade hon skolan och att lära sig saker och för det andra tänkte hon se till att få ett jobb där hon kunde tjäna pengar nog att kunna ta hand om sin mormor. Hon ville ge tillbaka för alla år hennes mormor hade tagit hand om henne.
"Jag hoppas nog att vi slipper ha lektioner med de från durmstrang. Tänk bara på hur alla kommer svärma för Krum"

Penelope fnittrar lite åt Jades kommentar om Viktor Krum. Hon fäster håret bakom sitt öra och ser lite hastigt bort mot Drumstrangs bord i bortre delen av salen. Hon tittar på den unga mannen som i år kommer vara den kille alla tjejer suktar efter. Förra året var det Cedric diggory, detta året blir det stjärn-sökaren i världselit. Undrar om han är lika osmart som han ser ut? Hon vrider sitt huvud mot Jade igen,
"Tror du han är lika korkad som han ser ut? Asså, han ser ut att vara en sådan där kille med bara muskler och ingen hjärna." frågar hon Jade och ser undrande bort på Krum igen som nu pratar med sin bordskamrater och det är tydligt att många tjejer sitter och stirrar på honom.

Jade följer Penelopes blick och får syn på den stiliga unga mannen. Hon granskar honom värderade med ena ögonbrynet lätt höjt. Han är stilig. Men stram. Hon undrar vad som egentligen rör sig i hans huvud, om det rör sig något alls.

"Antagligen", säger hon och vänder sig mot sin vän igen, "Antagligen är han precis lika dum som han ser ut"
Hon flinar mot Penelopes, men känner ett hugg av dåligt samvete. Hon vet hur det är att bli dömt efter utseende och trivs inte riktigt med att göra samma sak mot andra.
"Men vem vet", fortsätter hon därför, "Han kanske visar sig vara smartare än vi tror"

Hon vänder blicken mot Krum igen och låter den sedan vandra vidare mot Severus. Ett ögonblick kändes det som att han mötte hennes blick och hon blinkade förvånat till. När hon åter fokuserade blicken på honom var han vänd mot professor McGonagall. Hon tänkte att hon måste ha inbillat sig.

Penelope rycker på axlarna, man ska inte döma människor efter hur de ser ut... Men, ibland går det inte hjälpas. Fy på dig Penelope. tänker Penelope och suckar lite. Hon kollar runt i Stora Salen lite och möter Cedrics blick, han vinkar glatt mot henne, Penelope vinkar lite lätt tillbaka och en liten känsla rör sig inuti henne men hon kan inte sätta fingret på vad det är för känsla riktigt.

Efter ett leende mot Cedric som nu pratar med flickan som sitter bredvid honom vänder Penelope blicken mot Jade.
"Ska vi gå till Ravenclaw? Det börjar tunnas ut här och jag vill packa upp väskan och allt det." säger Penelope glatt mot sin vän som tycks tänka på något.

Jade rycks upp ur sina tankar och nickar mot Penelope med ett litet leende. Hon ville också hinna packa upp sin väska och komma i ordning inför skolstarten imorgon.
"Det låter som en bra idé", säger hon och reser sig från bordet. Med en sista blick mot Severus börjar hon sedan röra sig mot entréhallen igen.
"Jag hoppas att schemat blir bra i år! En håltimme om dagen vore bra, då kan vi vara i biblioteket", hon ler mot sin vän och känner hur förväntningar inför det kommande skolåret växer inom henne.

Penelope slänger sin väska över axeln, som hon haft bredvid sina fötter på golvet, medan de vandrar ut genom Stora Salen.
"Ja eller och förhoppningsvis slutar man tidigt på Onsdagar, då är alltid biblioteket tomt eftersom det är quidditchträning för de flesta och folk vill ju alltid titta på." svarar Penelope med ett undrande ansiktsuttryck medan hon skakar på huvudet, oförstående till varför folk vill titta på träningarna. Men hon måste erkänna att hon finner sporten otroligt intressant och hon tycker om matcherna. Men hon önskar att hon kunde varit med på Världskuppen förra veckan, men man kan inte få allt. Tänker hon och de börjar vandra upp för trapporna.

"Tror du att vi kommer dela rum detta året med?" frågar hon Jade med lite nervös röst. Penelope har aldrig tyckt om förändringar i vardagslivet eller nya saker alls för den delen. Hon vill ha sina rutiner och hålla sig till dem. Trots detta skulle hon gärna resa runt i olika länder för att samla kunskap, besöka historiska platser och se världen efter att hon tagit sin F.U.T.T examen från Hogwarts, men vad hon vill arbeta med är något hon funderat mycket på under sommaren, men hon kan inte riktigt bestämma sig.

Penelope har tappat fokusen och ser på Jade med undrande blick för att se ifall Jade sagt något till henne, Jade vet att Penelope ibland tappar fokusen när hon försvinner in bland sina egna tankar och då hör hon inte vad som sägs runt omkring henne. Väldigt fiffigt när man ska studera men inte när man umgås med sin bästa vän.

Jag ler mot Penelope när hon ser hennes undrande uttryck.
"Jag tyckte väl att du försvann lite", sade hon och fnittrade, "Jag svarade bara att jag alldeles säkert tror att vi kommer dela rum. Vi har inte misskött oss på något sätt så jag anser inte att det har någon anledninga att ändra på det för oss när de vet hur bra vi trivs ihop"

Hon krokade arm med sin vän medan de tog sig upp för trapporna och hoppades att hennes egna ord var sanna. Hon visste inte om hon skulle klara av att hantera att bo med någon annan än Penelope. Det skulle inte kännas tryggt, och hon hade nästan ingenting gemensamt med de andra tjejerna i deras årskurs.

"Åh, att jag alltid lyckas förtränga att det är så många trappor.", suckade hon sedan missnöjt

Penelope börjar skrattar rakt ut över Jades suckande och stönande över de hundratals trappstegen flickorna tvingas ta.
"Haha, jadu, du är inte ensam om det. Fast sååå jobbigt är det ju inte." skrattar hon fram och ser på sin vän där de går arm i arm. Några andraklassare viker av från deras väg mitt i trappan och de fortsätter sin vandring mot sitt älskade elevhem.

"Okej., nu är vi nästan framme, jumla trappor alltså..." mumlar Penelope, väskan dinglar mot hennes sida där den hänger över axeln på henne.
"Tror du att Drumstrang och Beuxbatons eleverna kommer dela elevhem med oss? Det kan de väl ändå inte göra?" frågar Penelope och ser på Jade, de är nästan framme vid sitt elevhem nu. Snart dags att svara på årets första gåta.

"Se, jobbigt är det allt", säger Jade och skrattar lite andfått åt hur Penelope också släpper fram en liten klagan över trapporna, "Nej det kan de väl ändå inte? Det känns ju helt orimligt.. Vart skulle de ens få plats? Kanske att de sover någon annan stans i slottet?", hon rynkar fundersamt pannan för hon hade inte ens reflekterat över gästerna, "Dumbledore skulle nog ha nämt det i så fall, tror du inte?"

Äntligen får hon syn på dörren som leder in till deras uppehållsrum och ett brett leende sprider sig över hennes ansikte. De kommer fram till bronsörnen vid dörren innan Penelope hinner svara. Istället hör de den välbekanta rösten ge dem en gåta.

"Vad har hatt och fot men saknar huvud och sko?"

Jade tittar på Penelope.
"Svamp?", frågar hon.