Fluffiga grisar och andra hemskheter

Nike försvann in i skogen, hon kände sig friskare än förr men knappast gladare till sinnes. Carol och Daryl hade visat henne vad hon missat i att vara själv. Att bara ha någon att samtala med, att dela bördan med.
Men deras närhet till varandra gjorde henne illa berörd, att hon var utanför. Sedan ville hon inte tränga sig på, Carol som varit så snäll skulle inte behöva dras med och stå ut med henne. Hon hadesagt sanningen till dem, hon hade inget att tillföra en grupp, bara göra det värre. Det var bättre att vara ensam, ja så var det. Detta intalade hon sig och fortsatte att gå framåt, framåt var lika bra som vänster eller höger och alltid tog hon sig någonstans.

Carol hade diskat besticken i sjön så gott hon kunnat, Daryl hade samlat ihop snörena med burkarna, hon såg honom komma tillbaka och reste sig upp.
"Skall vi ge oss iväg?" frågade hon och han nickade, snart hade de gett sig av längre in i skogen.

Nike fortsatte sin färd och började hamna i sitt vanliga tempo. Hon tog sig över stock och sten, inget hände allt var som vanligt.
Hon var tyst hon hade lärt sig att gå ljudlöst för att hålla sig undan både människor och walkers. Hon ville inte möta någon av dem. Men allt var inte som vanligt, hon kände sig inte lika.
"Vad är fel?" sa hon eller snarare hennes andra röst nästintill ljudlöst. Rösten hade kommit till henne, pratade med henne som en illasinnad vän.
"Du saknar dem inte sant? Saknar någon. Men du vet att ingen vill ha dig så varför söka?" sa den lågt.
"Du vet vad som händer i grupp, vill du det igen?" fortsatte rösten och ett kvidande hördes från Nike.
"Nej, nej, nej, inte minnas, vill inte." kved hon fram. Men sedan hördes inte mer bara Nikes skrik och en man kom mot henne, mannen därifrån följt av en kvinna med hotfullt leende.