Prs mellan Alexandra Hagström och OzzyStar2

"Om du kan ordna så att komma till mig imorgon, och vänta ute på Edmund, så kan vi vara här istället" förklarade jag.
"Mina föräldrar bryr sig inte, de struntar helt i vad jag gör och vilka jag tar hem, bara jag håller mig ur vägen och inte låter för mycket är det okej för de" tillade jag bistert.

- Tack Laura, sa jag glatt.

"Ingen orsak!" log jag tillbaka mot Julia. Då hörde jag ett skrapande ljud som kom bortifrån dörren, och jag hann knappt vända mig om innan dörren flög upp och jag såg Clare stå i dörröppningen.
"Vad gör du här?" for jag ut mot henne. "Har du tjuvlyssnat på mitt och Julias samtal?" Utan att jag märkt det hade jag höjt rösten betydligt, och jag tog ett steg framåt samtidigt som Clare backade ut ur rummet med en förskräckt min.
"Får jag aldrig vara ifred?" skrek jag. "Får jag inte ha något privatliv?"

Jag kollade mot andra sidan och stängde snabbt fönstret.

Jag hörde en smäll och tittade ut genom fönstret och såg att Julie hade stängt sitt fönster.
"Varför kan du aldrig låta mig göra saker och ting ifred?" väste jag ilsket till Clare.
"Laura..." försökte Clare.
"Håll käften! Jag tänker inte lyssna på vad du har att säga!" fräste jag till. Det verkade bli för mycket för Clare, hon rusade ut ur mitt rum och bara sekunder senare hörde jag ytterdörren smälla igen en våning längre ner.

Jag skyndade ner till pappa i vardagsrummet.
- Pappa jag är hos en kompis imorgon, sa jag.
Han nickade och jag skyndade mig upp till mitt sovrum igen.

Jag smällde igen dörren och satte mig kokande av ilska ner på sängen igen och försökte läsa, men jag kunde inte koncentrera mig. Den där lilla idioten! tänkte jag. Hon ska alltid hålla på och snoka. Kan hon inte bara låta mig leva mitt liv och skaffa sig ett eget! Jag kände mig lite skuldmedveten över att jag skrikit åt henne, men den lilla skuldkänslan kvävdes snabbt och försvann i all ilska.

Nästa dag.
Jag kastade i mig frukosten och packade min väska med grejer och kläder.
Felix kom upp till mig.
- Vi kommer sakna dig sis, sa han.
Jag log och kramade om honom.

Jag vaknade på morgonen och kände mig glad, men först kom jag inte ihåg varför. Sedan kom jag på att Julia skulle komma. Jag slängde på mig kläderna och rusade ner på undervåningen för att t lite frukost. I köket mötte jag pappa som satt och läste en tidning.
"Pappa Julia kommer hit idag" sa jag till morgonhälsning. Han tittade upp och svarade:
"Så länge ni inte är i vägen eller låter för mycket går det bra"
"Tack" svarade jag medan jag hällde upp flingor i en skål. Pappa svarade inte, han hade försvunnit in i sin tidning igen.

Jag kollade så jag hade sött och skyndade sen ur huset.
Jag skyndade mot hennes hus och knakade på.