Prs mellan Pinkie Pie och Elsa Gryffindor

Amanda satte sig bredvid mig och det dröjde inte länge innan båtarna började röra sig. Jag som hade förväntat mig att vi skulle ro själva, jag fnyste åt mig själv. Såklart vi inte skulle behöva ro själva, här är det ju magi som gäller. För allt.

Vi gled långsamt över det blanka svarta vattnet. Det var alldeles tyst och stilla, en bit bort tornade än en gång det majestätiska slottet upp sig mot den mörka himlen. Det var en klar, sval natt och en lätt bris från ingenstans gjorde lätta krusningar på vattenytan.
Det var underbart, det kändes som, att jag hade kommit till paradiset.

Jag kunde inte tro mina ögon när jag och Amanda flöt ut mot slottet. Båten rörde sig lite i taget, den rörde sig en bit och sen nästan stannade den innan den igen rörde sig en bit och sen nästan stannade. Så höll den på under hela färden.