The pie club prs

( vet inte jag kör dem helst på svenska... )
Amelia:
Jag vaknar på morgonen av ett ringande ljud och kollar på väckarklockan.
" F*n den där 11 himla trasiga väckarklockan jag måste köpa en ny!skolan började för en halv timme sen!"
Säger jag trött till mig själv.
Jag slänger kudden över huvudet och blundar.
Sen går jag upp och skyndar mig att göra en macka och springer till bussen.

(Kan vi köra på svenska? Annars blir det så förvirrande o.e)

Lucy ~
Jag lutar huvudet mot skåpet och drar upp mobilen.
LU!!! JAG, J OCH H SKA HA ETT PARTY PÅ SKOLAN NÄR ALLA GÅR, PLLLZZZ KOM?
Jag rynkar pannan åt Ellas meddelande.
Kan du ta det där på engelska, tack? skriver jag tillbaka och kan känna hur hon himlar med ögonen.
Srsly doe, är du med eller inte?
Visst, visst. När träffas vi?
Efter skolan, direkt. Duh -.-
Jag lägger ner mobilen i väskan och börjar gå.
Jag kan svara sen.

Luke~
Jag ler. Hon är för underbar. Johanna, min bästa vän, står framför mig med ett dokument.
"Okej, Luke. Nu är det dags. Du måååste få bra betyg nu, annars är det kört?", säger hon med allvar i rösten. Jag nickar. Hon sträcker fram dokumenten till mig.
"Har står allt du behöver göra", säger hon. Jag bläddrar genom sidorna. Hon vänder sig om för att gå när jag tar tag i hennes tröja.
"Tack", säger jag och ler. "Vi ses."
Jag sätter mig ner vid skåpen och ska precis börja plugga när Jeremy och hans "vänner" kommer.
"Vad håller du på med? Pluggar du?", skrattar han och rycker dokumenten ur händerna på mig. Visst, han är en bra vän, men så jäkla irriterande ibland.
"Hey, lägg av", säger jag och tar tillbaka dem. Han himlar med ögonen.
"Visst, visst. Vi ses", mumlar han och går iväg.

Grace ~

Jag sitter ensam på en bänk i parken. Skolan.. Äsch. Bara tanken på att gå dit är illamående, ingen märker ändå att jag är där. Jag är ingenting. Jag är ingen. Jag borde inte få finnas. Jag suckar och lägger huvudet i händerna när mobilen plötsligt plingar till i min ficka. Va? Ingen brukar ju kommunicera med mig över huvud taget. Jag drar försiktigt upp den och blir plötsligt rädd, men slår bort tanken. Det är säkert ett hat-sms. Jag fick ett par sådana på mellanstadiet. Fan ta Connor och hans polare i klassen över som gjorde det. Doppade mitt huvud i toaletten också. Ingen fick någonsin reda på det, och nu har de bytt skola. Skönt, men på ett vis inte. Då visste jag vem jag var. Jag visste att jag var ett jävla freak, en nolla som borde dö. Men nu... Jag är ingen längre. Jag vet inte vem jag är, bara att jag inte borde vara här. Allt känns bara så fel. Jag öppnar meddelandet.

(Jag kommer göra det, andra får väl göra som de vill)

Angelina:
Äntligen kommer bussen jag hoppar på och väntar på anat bussen ska komma fram någon gång. Det känns alltid som att buden går så himla långsamt när man har bråttom!
Äntligen framme!
Jag hoppar av och springer till skolan den är helt tom på elever.
Jag går fram till mitt skåp och hämtar ut matte böckerna och går till lektionen.
När jag kommer in ser fröken inte så glad ut.
" Du är sen."
Konstaterar hon
" Jag vet förlåt! Jag försov..."
Hon avbryter mig
" Stopp jag vill inte höra din ursäkt! Det här är tredje gången denna veckan Angelina det betyder kvarsittning!Sätt dig längst bak i klassen och sättigång att jobba."

(Grace var i parken. Inte i skolan Alice Weasley)

( sooooooooory!!!!! Jag slarv läste kanske då jag ändrar genast!
Btw du måste skriva vidare jag vill veta vad det står i smset XD )

När Stephanie kommer in i klassrummet är det ingen lärare där. Eleverna leker viskleken, men tystnar när hon kommer in.
"Do you want to join?" Sebbes röst tränger in i Stephanie, som svarar:
"Yeah, sure!"
Egentligen vill hon inte, men det är ju ett måste om man vill passa in i gänget.
"Steph, you can sit here." Liam pekar påen plats bredvid honom, där Stephanie sätter sig.
Hon hör ordet "beautiful" och viskar vidare det. Det slutar med att Annie säger "broom" och alla börjar gapskratta. Även Stephanie.

Lucy ~
Pling. Pling. Pling.
Jag har lust att drämma mobilen i marken men istället stänger jag av ljudet och löser enkelt talen i boken.
Till skillnad från alla andra i den här klassen har jag A:n och B:n i betyg, men anses inte som en nörd.
Jag visar inte upp mina betyg, jag har inte glasögon eller tandställning - även om det är patetiskt att folk tycker man är nörd då - och räcker bara upp handen ibland.
Jag försöker smälta in så bra jag kan, bli osynlig.
Jag vill inte uppleva det jag gjorde på min förra skola. Och den före det.
En tår slinker ner men som tur är döljer mitt hår totalt ansiktet.
En tjej rusar in och lärarinnan vänder sig mot henne.
"Du är sen", säger lärarinnan med en besk röst.
"Jag vet, förlåt! Jag försov-"
Lärarinnan visar upp handen och avbryter med ett;
"Stopp. Jag vill inte höra din ursäkt. Det här är tredje gången denna vecka, Angelina! Vet du vad det betyder? KVARSITTNING. Se, så! gå och sätt dig längst bak och börja jobba!", morrar hon innan hon sätter sig vid katedern igen och tar en tugga av sitt äpple.