Våga erkänna!

Du skriver superbra!!!♥ Längtar efter mer!

Så otroligt bra, men of course kommer det bli hon och Draco i slutet ändå. I think.

Älskar denna redan, precis lika bra som din förra!

Superbra!!

Fast är det inte gryffindorarna som gör allt för sina vänner?

Kapitel 6
Jag äter knappt någonting till frukost. Trots att jag har lagt upp både korvar och äggröra på tallriken så lyfter jag inte ens på min gaffel. Min blick flyger över Slytherinbordet och jag tittar mig så ofta över axeln att jag börjar under ifall jag kommer få en pisksnärtskada. Helt plötsligt ser jag dem överallt. Vissa är blonda med ett skinande vitt leende. Det finns också de med mörkt hår och ögon som har den där glimten. Hur har jag kunnat missat dem i sju år? Har de alltid funnits här? Så klart de har. Jag har säkert mött dem flera gånger i korridorerna och till och med haft lektioner med vissa men jag har aldrig brytt mig om deras blickar och leenden. För mig har det alltid bara varit Draco. Men nu är det dags att gå vidare. Någonting som egentligen inte stämmer eftersom jag inte har någonting att gå vidare ifrån. Jag tror att komma över är ett bättre ord. Nu är det dags att komma över Draco och gå vidare. Ja, det låter bättre.
- Ska du äta de där? frågar Goyle och stoppar sin gaffel i en utav mina korvar.
När gaffelns spetsar trär genom korvens skinn ger den ifrån sig ett knastrande ljud och lite av stekfettet skvätter på Blaises tröjärm.
- Du äter som om vi kommer dö imorgon, muttrar Blaise surt.
- Det är lugnt Blaise. Här ta för dig, säger jag och skjuter min tallrik mot Goyle.
Han hugger genast in på de andra korvarna och Crabbe, som sitter intill honom, nästan kastar sig över äggröran. Draco, som fått oturen att sitta framför Crabbe, flyttar sig ett par centimeter närmare Pansy. Jag kan se hur hennes ögon lyses upp av lycka över att hennes älskade pojkvän vill sitta väldigt nära henne. Däremot tror jag att han flyttar på sig för att komma undan smulorna av äggröra som flyger ur Crabbes mun varje gång han öppnar den för att stoppa in en ny last med mat. Draco tittar inte åt mitt håll och han pratar inte med mig. Han undviker mig. Men just nu tror jag att det är bra att vi inte pratar. För jag är säker på att mina planer om att komma över honom skulle bli väldigt svåra att utföra ifall jag fick ögonkontakt med hans ögon eller råkade röra vid hans arm ifall vi fick bredvid varandra i korridoren. Jag känner en hand på min axel och när jag vrider på huvudet får jag se att Daphne står bakom mig.
- Hej, vart har du varit? Du missar frukosten, säger jag.
- Vi hinner inte äta. Kom, säger hon och drar upp mig i stående position.
- Vad håller ni på med? frågar Blaise nyfiket.
Till och med Goyle och Crabbe har slutat äta för att titta på oss. Och om jag tittar riktigt noga så tycker jag att det ser ut som att Draco sitter och spänner sina öron åt vårt håll istället för att lyssna på Pansy som pratar om någonting samtidigt som hennes anhängare nickar instämmande. Daphne tittar på Blaise.
- Hemligt. Du vet, tjejsaker, säger hon.
Sida vid sida lämnar vi Stora Salen och jag väntar på att Daphne ska öppna munnen för att säga vad vi har så bråttom till. Men hon är tyst. Inte ett ord glider över hennes läppar förrän vi har kommit ner i källaren på väg till sällskapsrummet.
- Jag har tillbringat morgonen med prata med ett par tjejer, börjar hon.
- Och med prata så menar du att du har suttit i ett av båsen på tjejernas toalett och tjuvlyssnat på vad tjejerna har pratat med varandra om, säger jag.
Daphne blinkar och är tyst en stund till.
- Det hör inte hit. Jag har i alla fall hört en hel del som vi kan ha användning av. Ett par tjejer pratade om en kille från Ravenclaw som heter Jason Samuels. Han är slagman i quidditchlaget och en av tjejerna sa att hans hår var ”perfekt blont”, vad det nu innebär. Det enda minuset är att han är ett år yngre, säger hon och tittar på mig.
Jag svarar inte utan låter henne fortsätta.
- Efter en stunds tystnad kom en ny grupp med tjejer. Jag tror de tillhörde Hufflepuff men jag är inte säker, de fnittrade hela tiden så det var lite svårt att höra vad de sa men jag lyckades få fram lite information i alla fall. Tydligen så finns det en kille i sjunde årskursen som heter Oliver Rivers. Eftersom jag aldrig har hört talas om honom så är han troligen en sådan där tyst kille som gillar att hålla till i biblioteket, vilket passar dig perfekt! Ni kan sitta och läsa varsin bok tillsammans, säger Daphne.
- Och vad är hans minus? frågar jag och vi stannar framför stenväggen.
Hon säger lösenordet och stendörren låter oss komma in. Daphne harklar sig.
- Han är mugglarfödd. Jag var inte säker på om jag skulle berätta om honom med tanke på hans föräldrars blodstatus men sen kom jag på att du kunde…umgås med honom tills någon bättre blev ledig. Harper kommer nog göra slut med sin flickvän när som helst och man kan nästan inte göra bättre än Harper, säger hon och vi sätter oss ner i soffan.
Lucas Harper. Han delar sovsal med Draco och de andra men umgås inte med dem. En otroligt snygg och snäll kille men till skillnad från Daphne så tror jag inte att han kommer göra slut med sin flickvän. De har varit tillsammans sedan tredje året.
- Jag uppskattar verkligen din hjälp Daphne men jag tänker inte vara tillsammans med någon som är yngre eller utnyttja någon tills någon bättre dyker upp. När jag träffar någon så vill jag att det ska vara som om det säger klick. Du vet, som i alla andra romantiska sagor. Jag krockar med honom eller något sådant, vi får ögonkontakt och änglasång hörs. Sen lever vi lyckliga resten av våra liv, säger jag drömmande och lutar mig bakåt.
Daphne grimaserar.
- Jag avskyr när du är så där äcklig.
Jag himlar med ögonen och virar en hårslinga runt mitt pekfinger.
- Jag tycker att du också borde träffa någon.
Min bästa vän tittar på mig som om jag precis ätit upp en skål med fluglarver.
- Vi måste verkligen gå till sjukhusflygeln och be Madame Pomfrey titta på din mun. Den säger så dumma saker nu för tiden, säger hon.
Dörren till sällskapsrummet öppnas och en tjej med mörkt hår kommer in tillsammans med en grupp jämngamla elever. Tjejen med mörkt hår lämnar gruppen och sätter sig ner intill Daphne.
- Vill du något särskilt? Vi är uppe i en väldigt viktigt diskussion, säger Daphne till sin två år yngre lillasyster.
- Oooh, Pratar ni om pojkar? Har Daphne berättat hur hon brukar drömma om Blaise? frågar Astoria och tittar på mig.
Daphne slår sin syster på armen och Astoria går skrattandes iväg till sina vänner. Jag tittar på min vän med ett frågande ansiktsuttryck.
- Jag är inte intresserad utav Blaise! Min hemska lillasyster gillar att retas, säger hon till försvar.
- Någonting som hon uppenbarligen fått utav dig, påpekar jag.
Förutom till sättet så är systrarna Greengrass otroligt lika. Båda har de mörka lockiga håret och det bleka ansiktet med framhävda linjer som får dem att se otroligt vackra ut.
- Vart var vi innan min lillasyster kom och störde? frågar Daphne och byter samtalsämne.
- Jag berättade att jag inte var särskilt förtjust i någon utav dina förslag, säger jag.
- Inte ens Jason? Jag menar, trots att han är ett år yngre så låter beskrivningen ”perfekt blont hår” väldigt bra, säger Daphne.
Men jag skakar på huvudet.
- Nej. Det känns inte rätt.
Hon suckar.
- Du och dina känslor, muttrar Daphne och ställer sig upp.
Hon börjar gå mot dörren.
- Vart ska du? ropar jag efter henne.
- Tillbaka till tjejernas toalett, säger hon utan att titta på mig.
Jag skrattar och himlar med ögonen när min vän försvinner bakom stendörren och lämnar mig ensam kvar i soffan. Jag lägger mig ner med huvudet mot armstödet och tittar upp mot stentaket. Han finns där över mig. Jag vet det. Någonstans i skolan finns han som kommer bli min drömprins. Jag bara inte hur jag ska hitta honom.
___________________________________________
Älskar era kommentarer, ni är bäst! Fortsätt att kommentera och skriv gärna vad ni gillade mest med kapitlet ♥

Åh så otroligt bra, gillar tanken på att skvallret finns på tjejernas toalett och du skriver allting så lätt att det blir bara som ett vattenfall när man läser och det är ingenting som behöver nystas ihop, förutom Harry som uppenbarligen är kär i Draco. Wut. Nej men hur bra som helst, älskar avslutet där hon liksom tittar upp ovanför sig. Det var muy bien. :3

Såå bra! Längtar efter nästa kapitel.

Superbra!!

Kapitel 7
Professor Snigelhorn var lärare här på Hogwarts när mina föräldrar gick på Hogwarts. I början av vårt sjätte år ersatte Snigelhorn professor Snape som lärare i trolldryckskonst, trots att han gått i pension för över tio år sedan. Snape är numera lärare i försvar mot svartkonster, ett ämne som han enligt ryktet velat ha sedan han började som lärare här på Hogwarts. Förutom lärare så är professor Snape också föreståndare för Slytherin. När jag hade Snape som lärare i trolldryckskonst så avskydde jag ämnet, så nu när han är borta så klarar jag i alla fall av att stå ut med ämnet. Jag sitter som vanligt intill Daphne. De två tomma stolarna vid vårt bord är de enda som är lediga i rummet och jag vet mycket väl vilka som kommer tvingas sätta sig vid dem. Vid bordet på andra sidan rummet sitter det bekanta ansikten. Harry, Hermione, Ron och Lavender. Trots att lektionen när som helst kommer börja så verkar inte det hindra Ron och Lavender från att sitta väldigt nära varandra och stirra djupt in i varandras ögon samtidigt som de ger varandra kärleksförklaring efter kärleksförklaring. Jag kan se att både Harry och Hermione tycker att situationen är obekväm. De pratar inte ens med varandra. Dörren till klassrummet öppnas och Pansy och Draco kommer in. De tittar bort mot bordet där Goyle, Blaise och Crabbe sitter tillsammans med Theodore Nott. De tittar sen bort mot vårt bord och Pansy grimaserar när hon inser att vi måste dela bord. Bara ett par sekunder efter att de motvilligt har satt sig ner kommer professor Snigelhorn in.
- God dag elever, säger han. Idag ska vi börja på något stort. Vi ska brygga en trolldryck som i fel användning kan få hemska bieffekter. Jag pratar om Felix Felicis.
Det går som en susning genom klassrummet. Felix Felicis är en trolldryck som dricks för att känna sig tursam. Att blanda ihop alla ingredienser är lätt men drycken ska sen koka i sex månader.
- Menar professorn att vi bara ska fokusera på en enda trolldryck i sex månader? frågar Hermione.
- Självklart inte. Vi kommer brygga andra drycker under tiden som era Felix Felicis kokar. Trolldrycken kommer vara klar om sex månader och om allt gått som de ska så kanske ni till och med kan droppa ner ett par droppar i er juice innan ni ska göra era F.U.T.T. Men det är inte någonting som jag rekommenderar. Om ni skulle göra varsin dryck är jag rädd att risken för att Felix Felicis skulle sprida sig som en löpeld över skolan, så jag har bestämt att ni ska arbeta i par, säger Snigelhorn.
Daphne och jag tittar på varandra. Vi är ett par.
- Och det hjälper inte att ni tittar på er bästa vän, det är jag som är lärare här. Jag bestämmer vilka som jobbar ihop, säger professorn och går fram till Harry och deras bord.
- Weasley och Brown. Potter och Granger, säger han.
Snigelhorn går vidare. Jag ser hur lyckliga Lavender och Ron är medan Harry och Hermione fortfarande inte pratar med varandra. Som sagt, någonting är väldigt fel. Professorn har nu stannat vid killarnas bord och han tittar förskräckt på Crabbe och Goyle.
- Det tog flera veckor att få ren kitteln som ni använde i ert senaste försök att brygga en dryck, och jag är en man som lär mig av mina misstag, säger han och tittar sig runt i rummet.
Blicken stannar på vårt bord.
- Goyle, din partner blir Parkinson medan Crabbe får arbeta tillsammans med Greengrass, säger han.
Det känns som om luften går ur mig.
- Och det innebär att Malfoy och Collins blir ett par, säger Snigelhorn innan han går vidare till de kvarstående borden.
Jag lyfter blicken och tittar på Draco. Han tittar inte på mig utan sitter bara med armarna i kors och har blicken placerad åt ett annat håll. Redan nu känner jag att det här samarbetet inte kommer gå så bra. När professorn är klar med indelningen ler han nöjt.
- Sådär, då har alla varsin partner. Förutom att ni ska brygga en dryck så vill jag också att ni tillsammans skriver varsin uppsatts som Felix Felicis på två pergament. Ingredienser och all information finner ni på sidan 53 i er trolldrycksbok. Lycka till!
Daphne lägger en orolig hand på min axel men jag tittar på henne och ler ett snett och lugnande leende. Hon lämnar bordet och går bort mot Crabbe. Pansy lämnar också bordet men innan hon gör det så ger hon mig en mördande blick. Runt omkring oss börjar alla plocka till sig ingredienser eller hacka dem fint. Men vi sitter bara still. Tittar inte på varandra. Säger inget till varandra. Till slut orkar jag inte mer och går in i skafferiet för att börja med drycken innan Snigelhorn märker att inget händer. Efter att jag på egen hand börjat med bryggandet tar Draco tag i nästa del av receptet. Vi tar varsin punkt utan att yttra ett ord. Jag antar att det är såhär vi kommer arbeta.

Det känns som en evighet innan vår professor låter oss gå. Trolldrycken är klar. Nu måste vi bara vänta i sex månader innan vi kan använda den. Jag är en av de sista eleverna ut ur klassrummet. Daphne försvann ut i början men eftersom jag har talmagi och Daphne studietid så syns vi inte förrän vid lunch.
- Hur är det Harry? frågar jag.
Det är bara vi två kvar i klassrummet. Han tittar på mig och ler.
- Det är bra. Bara bra.
Jag hänger min väska på min axel och lägger huvudet på sned.
- Är du säker? Jag har märkt att du varit lite nere.
Harry tittar på mig och nickar mot dörren.
- Gå med mig.
Trots att jag går bredvid honom så säger han inte särskilt mycket. Jag antar att jag behöver mjuka upp honom innan jag får veta vad det är som händer.
- Hur gick trolldrycken? frågar jag.
- Jag jobbade med Hermione. Hur tror du den gick? frågar han och vi skrattar.
Sen är det tyst igen. Vi har tagit oss upp ur fängelsehålorna och jag känner hur jag måste kisa lite. Det är lite ljusare här uppe än där nere. Harry verkar inte ha problem med ljuset, troligtvis eftersom han tillbringar mer tid här uppe än vad jag gör, och jag kan se att han har försvunnit in i sina tankar. Efter att vi klarat oss upp till sjunde våningen, utan att ha blivit avsläppta på fel plats utav trapporna, tittar Harry på mig som om han helt plötsligt märker att jag är här.
- Vad ska du ha för lektion? frågar han.
- Talmagi, svarar jag.
- Imponerande, säger han och öppnar dörren.
- Inte särskilt. Det är ett otroligt svårt ämne men jag står ut, säger jag.
Harry ler.
- Du låter som Hermione. Hon kommer nog hit snart, säger han.
Jag nickar och stannar utanför dörren till klassrum 7A.
- Här stannar jag, säger jag och lutar mig mot väggen.
Harry stannar framför mig. Han hör mig knappt och jag undrar verkligen vad det är som rör sig i hans huvud.
- Är det något stort? frågar jag.
Harry tittar på mig och jag ser att han förstår vad jag pratar om.
- Det är gigantiskt enormt, suckar han.
Jag lyssnar.
Harry skrockar och drar handen genom håret. Gesten är riktigt charmig och jag har sett att han gör det väldigt ofta.
- Det är komplicerat. Otroligt komplicerat. Jag vet inte ens hur jag ska förklara.
Jag sträcker ut min hand och borstar bort lite smuts från hans axel och låter sedan handen ligga kvar.
- Mitt erbjudande försvinner inte, säger jag.
- Tack Austen, säger Harry.
Det är då vi ser hur det rör sig en bit bort. Båda två vrider på huvudet och får syn på Ginny. Jag kan se hur hon tittar på min hand och jag tar snabbt bort den.
- Han hade lite smu, börjar jag men låter sen mina ord dö ut när jag inser att hon inte lyssnar på mig.
Hon går rakt förbi och bort mot vad jag tror är Gryffindors sällskapsrum.
- Och det där gjorde inte saken bättre, suckar Harry.
- Förlåt, det var inte meningen, säger jag.
- Ingen fara. Jag borde nog gå efter henne. Vi får prata mer någon annan gång.
Jag nickar och Harry går iväg efter sin flickvän.

I ett par minuter står jag helt ensam utanför klassrummet innan professor Vector öppnar dörren. Septima Vector är en av skolans strängaste lärare och att hon ofta ger läxor som inte är särskilt lätta gör att det inte är många som vågar ta hennes lektioner.
- Fröken Collins, trevligt att se dig. Kom in, säger hon.
- Tack professorn, säger jag och går in i klassrummet.
Jag sätter mig ner i och ett par minuter senare börjar klassrummet sakta fyllas. Utan att jag hinner reagera så sätter sig någon bredvid mig. Det lockiga håret avslöjar snabbt att det är Hermione.
- Hej, säger hon andfått.
- Har du sprungit? frågar jag förvånat.
Jag menar, det är ju inte särskilt långt härifrån till deras sällskapsrum.
- Jag har stressat. Ron och Lavender gjorde precis slut och Ron var riktigt arg så jag var tvungen att lugna ner honom. Sen börjar Harry och Ginny att bråka mitt i sällskapsrummet. Det var riktigt hemskt. Alla som stod och kollade på trodde att någon av dem när som helst skulle säga att det var slut, säger hon.
- Gjorde de slut? frågar jag.
Hon skakar på huvudet.
- Nej, det slutade med att Ginny försvann upp till sin sovsal. De har bråkat ganska ofta nu för tiden, säger Hermione.
- Det brukar inte vara ett bra tecken.
- Tror du det? frågar hon.
Hennes fråga låter väldigt ivrig och jag känner hur jag nästan ryggar tillbaka. Hermione märker detta och rodnar.
- För jag menar, det vore ju hemskt. Det är ju Harry och Ginny. De har varit kära i varandra i flera år. Att de skulle göra slut vore…hemskt! säger hon.
Vi hinner inte prata mer eftersom professor Vector startar lektionen och när lektionen är slut är Hermione en av de första ut genom dörren. När ska jag få veta vad det är som pågår? Nyfikenheten tar snart kol på mig.
______________________________________
Jag passar på att lägga ut ett till kapitel. Nästa vecka börjar jag sista året på gymnasiet så jag känner att det kanske blir svårt att få tid till att skriva men jag kommer inte svika er mina underbara läsare.

Hoppas ni gillar det senaste kapitlet och kommentera gärna vad ni gillade/inte gillade med kapitlet!

Supergigantisktmega bra!

Det känns nästan som om Hermione är kär i Harry!!