The Mafie Boss's children(Dragon Fantasy)

"Har du sökt upp vem jag är?" frågar han vänligt, han följde henne in i lägenheten, visade om lite. En vägg var tillägnad svartvita foton med svarta ramar. Det var många på han och Kevin i olika åldrar men även på hans mor som var död sedan några år tillbaka och hans systrar. Det fanns inget på hans far och skulle väl aldrig komma upp heller.
"Tack." log han och såg åt filmerna sedan, han gillade hennes val.

Mia nickade sakta. "Det har jag...". Hon harklade sig lätt, visste inte riktigt mer vad hon skulle säga. Men hon följde efter och såg om i lägenheten, den var fin, hon gillade fotona. Hon hade en del själv hemma, men på dem var hennes far med också. "Och jag antar du vet vem jag är..." mumlade hon sedan. De borde vara fiender, men Tristan var så snäll och vänlig.

Tristan nickade och log snett mot henne.
"Men spelar det någon roll? Vad våra fäder gör är väl deras ensak?" sa han leendes men hans ögon visade ett mörker och en bottenlös sorg.
Han gick till badrummet och vinkade med henne.
"Kom här, har du färgat håret förut?" frågade han och gav henne en flaska med grön färg.

Mia nickade sakta. Han hade nog rätt i det, hon lugnade sig lite och tillät sig själv att slappna av. Han var bara vänlig. Hon kom med till badrummet och nickade sakta.
"Du skulle ha sett mig för några år sedan, jag hade knallrött hår då med svarta slingor" skrattade hon och tog emot flaskan. "Jag vet hur man gör alltså". Hon väntade på att han skulle gå till badkaret så de inte spillde färgen på golvet och hon öppnade flaskan.

"Varför har du det inte längre?" frågade han roat och böjde sig över badkaret, han hade nyss tvättat håret.
"Det ligger en tröja där, dra på dig den och handskar så du inte får på dig färg, det går inte bort." sa han sedan och pekade till vänster. Själv hade han dragit på sig en gammal fläckad t-shirt på sig med Tiger från Nalle Puh på, lite trång och liten var den, men användbar.

"Det är en lite fånig sak men...". Mia drog på sig tröjan och handskarna och började hälla ut färg i hans hår och massera in det. "Det var några år sedan nu, men jag gillade en kille då som sa att han älskade tjejer som hade sin naturliga hårfärg, så jag tog bort min färgning så snabbt som det gick". Vilket hade varit otroligt snabbt då hon klippt bort en del. "Men när jag väl hade mitt vanliga hår igen så sa han att jag inte var hans typ". Hon fortsatte med färgen.

"Vilken idiot." muttrade Tristan till svar.
"Inte du utan han, man kan väl gilla något bättre men det ska inte spela någon roll. Personligheten och det man har innanför pannan det är det som är viktigt." sa han och slöt ögonen lätt då hon masserade in färgen, det var skönt och lugnande.
"Vill du ha något liknande igen, så kan jag hjälpa dig." sa han leende.
"Det vill säga du bestämmer och inte jag och du gör det för din skull." sa han enkelt.

Mia log lätt och fortsatte massera in färgen. "Jag antar det...Men jag fick i alla fall mitt hjärta krossat då och har inte orkat färga om håret". Det slet ju en del på det med. "Tack, men jag tror jag är nöjd för tillfället" log hon sen och fortsatte. Tillslut var färgen klar. Den skulle bara sitta i någon kvart och sedan sköljas ur.
"Så, hoppas det blir bra sen". log hon och drog av sig handskarna och hans tröja osm var alldeles för stor för henne.

"Det blir det säkert, tack." sa han och pekade på en tvättkorg och en sopkorg där hon skulle kasta allt och lägga i tröjan, det syntes att han gillade ordning och reda.
"Låt aldrig någon ändra dig, eller du ändra dig för någon. Den personen är inte värd dig då." sa han med allvar då de väntade på att färgen skulle torka.

Mia la ifrån tröjan och handskarna i korgen där han sagt det och nickade sakta. "Kanske det" mumlade hon. Men problemet var att hon aldrig haft ett bra förhållande, hon hade haft några få men det var år sen nu, hon hade bara haft engångssaker på barer och sådant.
Hon stod tyst och stilla och väntade, kvarten gick fort och hon hoppade innerligt att färgen blev bra.