Jag då? [sv]

Det blir bäst om du överaskar oss!

Faktist!

mer!

Superb kapitel!

Hon har inga s: Eftersom hon kan göra konstiga saker vill ingen vara nära henne

Hmm.. Men knaske nån kusin/ släkting?

Mjaa, kanske det Vi får se.
--------------------------------------------------------------

När jag öppnade ögonen igen såg jag ett otroligt vackert tåg. Det stod Hogwartsexpressen på den. I minst fem minuter stirrade jag bara fånigt på det. Sen kom jag på att det kanske var smartast att försöka göra mig i ordning för en lång resa. Eftersom jag hade min osynlighetsmantel kunde jag stå vi en vägg under manteln och byta om. Jag öppnade min väska när jag till min förskräckelse kom på att jag glömt köpa mina böcker och hogwartskläder! Jag stängde väskan och satte mig ner mot väggen.
" Vi måste skynda oss innan tåget går! Scarlet, glöm inte din uggla nu igen!" Jag såg hur en flicka med mörkt rödbrnt halvlångt hår sprang tillbaka mot en ugglebur som stod kvar på en vagn tillsammans med en stor väska. Flickan ( som jag antog hette Scarlet) tog vagnen med ugglan och sprang tillbaka till sin mamma. Jag tittade avundsjukt på Scarlet när hon kramade sin mamma hejdå och klev in i tåget. Jag hörde hur någon blåste i en visselpipa och tåget började röra på sig. Snabbt satte jag mig på pappas kvast och flög efter tåget.

Jag vet inte hur länge jag hade flugit, men en sak var jag säker på, det var otroligt kallt och jobbigt. Jag drog osynlighetsmanteln tätare omkring mig. Det blev ingen skillnad. Soy pep i sin bur. Hon ville ut och flyga. Jag stäckte mig med ena handen ner mot hennes bur som jag hade hängt på kvasten. Försiktigt, för att inte trilla av, öppnade jag buren. Soy flög ut och kuttrade lyckligt. Hon flög snabbt iväg tillbaka mot London. Tänk vad lätt att bara vara en uggla. Flyga vart man ville och få gratis mat. Jag skrattade. Tåget var precis under mig och när jag kollade fram kunde jag se det vackraste landskap jag någonsin sett. Det var träd av olika slag som täckte nästan allt jag kunde se. Mitt bland alla träd kunde jag skymta en sjö och något svart som såg ut som ett hus. Det var så vackert! När jag kollade ner upptäckte jag att tåget hade kommit en bra bit före mig. Jag ökade farten och lyckades komma ifatt tåget. Nu såg jag att huset som jag sett innan visade sig vara ett slott. Jag drog efter andan. Det måste vara Hogwarts! Det kom ett högt visslande från tåget och det sagtade in och stannade. Jag väntade i luften tills jag såg att alla barn hade gått ut från tåget. Försiktigt landade jag på marken en bit ifrån alla andra. Jag hade väldigt ont i mina ben efter den långa flygturen.
"Förstaårselever hitåt!" Det var en stor man som var minst 3 meter hög som hade ropat. Några av barnen gick osäkert fram mot mannen.
"E allt som det ska,Harry" sa han. Pojken med svarta håret kollade upp. Tänk om det är Harry Potter! Men det kunde det väl inte, eller?
" Kom me här, följ efter mej- några fler förstaåringar? Se opp var ni går nu! Förstaårseleverna följer efter mig!" Jag såg hur alla halkade och försökte hinna med den stora mannen ner för en smal brant stig. Jag smög efter, men halkade och råkade glida in i någon. Personen hoppade till och det visade sig vara Scarlet. Hon tittade sig förvirrat omkring, men jag antog att hon bara trodde att det var en sten eller något för hon fortsatte snubblande efter de andra.
"Ni får strax se er första skymt av Hogwarts" ropade den stora mannen. "Bara runt kröken här."
Plötsligt hördes ett högljutt "Åååå!" Från alla förstaårseleverna och jag kollade rakt fram. Där var det en stor svart sjö och på andra sidan sjön, slottet igen uppe på en hög klippa.
"Hur ska vi ta oss över sjön, simma?" hörde jag Scarlet viska. Hon lät ganska rädd.
"Inte fler än fyra i varje båt!" ropade mannen och pekade på en massa små båtar som låg i vattnet. Scarlet såg mycket lugnare ut nu. Alla gick mot sjön och jag smög efter. Scarlet var den sista som gick i en båt och hon satt helt själv. Jag lyckades smyga i hennes båt, men oturligt nog guppade den lite. Scarlet ryckte till. Innan hon han fråga någon i de andra båtarna om det så ropade mannen:
"E alla i båtarna? Då så- FRAMÅT!" Alla båtarna började glida fram över vattnet. Jag kollade på de andra eleverna och de såg minst lika rädda ut som jag och Scarlet.
" Ner me huvet!" vrålade mannen då båtarna längst fram hade nått fram till klippan. Alla böjde på huvudet och vi åkte igenom en ridå av järnek som hade dolt en öppning i klippan. När båtarna stannade vid en strand av stenar och klippor kravlade sig alla ut från båtarna och upp på land.
" Hörru, du där! E det din padda?" sa mannen som kontrollerade båtarna så att inget blev kvarglömt. Jag skyndade upp ur båten och ställde mig så långt från alla andra jag kunde.
"Trevor!" skrek en pojke, som såg överlycklig ut nu, och sprang fram mot mannen som gav pojken sin padda. Mannen började gå och alla följde efter. De kom fram till en stor port och den stora mannen knackade på.
--------------------------------------------------------------

Det blev kanske väldigt likt Harry Potter och de vises sten, men det är bara för att jag inte skulle glömma bort något och för att man ska kunna känna igen det lite så att jag inte ändrat det helt.

Mererr första kommentarern

xD

Är inte det lite spamm?