The living dead(Dragon Fantasy)

Mark gick fram och tog upp hennes gevär. Han hade kunnat lite innan om vapen med, även om han inte direkt hade det som hobby. Nu hade han tvingats lära sig. Han studerade det och fingrade lätt på det. "Jag tror det är en lite äldre modell...Kanske svårare att hitta passande kulor då? Men det verkar lite trasigt också...". Något kändes inte rätt med det.

"Äldre modell, ja......den är efter min farfar så den mycket äldre." säger hon med halvslutna ögon men kikar på honom.
"Tror du att du skulle kunna titta på det? Kanske laga?" sa hon hoppfullt och log. När hon blev bättre skulle hon betala igen genom att hjälpa honom innan hon begav sig av. Tjänster och gentjänster kallades det.

Mark såg på geväret en stund innan han sakta nickade. "Jag är ingen expert, men jag kan försöka". Han satte sig ner på golvet med det och drog fram en trasa. Han började försiktigt plocka isär geväret och rengjorde en del delar. Han hittade tillslut felet, pipan var lite ihoptryckt. Han försökte rätta till det så gott som det gick och nickade sedan gillande för sig själv innan han började plocka ihop det. "Jag tror det fungerar nu...".

(Ärligt talat vet jag inte mycket om vapen så det här var mest påhittat från min sida med pipan xD)

Alex log tacksamt, bara han ville försöka. Men hon studerade vad han gjorde, man kunde lära sig mycket i det med. "Att se är att lära." brukade hennes farfar säga, hon log lite åt minnet medans Mark fortsatte.
"Tack" sa hon då han var klar.
"Hade aldrig klarat det själv." sa hon och såg sedan på maten.
"Jag blir skyldig mycket." sa hon betänksamt och suckade. Många kvinnor betalade med sina kroppar, men inte hon dessutom vägrade hon sätta ett barn till denna förhatliga värld.

Mark satte dit den sista delen och provsiktande med geväret, det kändes bra nu i alla fall. Han gav det tillbaka till henne och nickade sakta sen. Han skulle ta 'betalt' i hjälp som att jaga och sådant, kanske även i någon av hennes knivar. Men sen då? SKulle allt återgå till honom själv i hela den här skogen? Han ville inte det...

"Fast å andra sidan är det ditt fel att jag är här." flinar Alex som att hon följt hans tankar och tar maten och började äta. Hon kände sig bättre även om febern satt i och benet var som det var.
"Du är duktig att laga mat." sa hon uppskattande och åt hungrigt av köttet , hon hade fått halvsvälta den senaste tiden och var hungrig.

Mark suckade lätt och svarade inte på det första, han hade trott att hon var en zombie, hade han inte sagt det? Han satte sig ner igen vid henne då hon åt och log svagt. "Tack...Man har tvingats lära sig...". Han hade också hittat lite kryddor i skåpen och några örter i skogen osm han använde till så det skulle bli bättre.

"Smakrikt." mumlade hon mellan tuggorna. Filtarna hade fallit ner och visade hennes vältrimmade överkropp, dock självklart med en T- shirt på. Smårispad och småärrad var hon överallt men ett skarpt stort ärr längst överarmen, visade att allt inte hade varit frid och fröjd.
Hon ställde ner tallriken och tackade innan hon drack än mer.
"Så du har bott här ensam? Hela tiden?" frågar hon nyfiket.

Mark nickade sakta. "Jag har lite kryddor". Han studerade henne lätt, försökte att inte stirra denna gång. Som han själv var hon ärrad och vältränad av att klara sig själv. Härdad.
"Ja...Då jag såg att de döda härjade på gatorna så packade jag mina saker, köpte vapen och så mycket saker jag kunde och tog mig ut hit...". Han hade velat ta med sina föräldrar, men de bodde i en helt annan stad.

Alex nickade, så han hade bara flytt från allt?
"Jag höll ihop med min farfar tills de tog honom, sköt honom, begravde honom och gav mig av." sa hon men i alltmer kvävd stämma och vände ansiktet från honom för att inte visa hur illa berörd av detta.
Hon märkte hans granskande blick, ville inte att han skulle se. Det hade varit det svåraste för henne, att skjuta sin älskade farfar även om han förvandlats.