Internatet.

"Om du säger det, jag tänker inte tala illa om någon som jag inte träffat, det är din familj och du vet bäst" sa han och log svagt och nickade sedan.
"Ja det var kanske tur att jag glömde boken i biblioteket" sa han och log glatt emot henne.
"När är det frukost?" frågade han och kände att han började bli hungrig.

Samantha sa inget mer om sin familj trots att han hade rätt i sina antaganden. Dock blev hon väldigt glad av hans följande ord och hennes ögon glittrade av glädje, tyckte han verkligen det? Om henne? Det kunde inte vara sant.
"Jag är glad att du gjorde det." fick hon ur sig ivrigt att hon inte ens hann hindra orden och kastade sedan en blick på klockan.
"Halv sju till tio är matsalen öppen för frukost." sa hon som ett rinnande vattenfall, hon kunde tider och sådant utantill även om hon sällan använde dem.

"Det är ju tur att du är glad över det, det hade annars blivit väldigt tråkigt för mig" sa han och nickade sedan och reste sig upp.
"Jag borde kanske äta frukost då" sa han och öppnade garderoben och tog fram en ren T-shirt och drog av sig den gamla och på den nya, han hade nästan glömt av att Sam var i rummet, men han hade inte orkat be henne gå för att han skulle byta tröja. Han kollade sig i spegeln och ja de här kläderna fick duga för dagen.
"Skall du äta?" sa han undrande.

Sam skulle ha vänt bort blicken men hon gjorde inte det av någon konstig anledning. Dels sa han inte att hon skulle det och dels för att, hon tänkte inte på det. Men då han talade med henne rodnade hon djupt som hon blivit påkommen och skakade på huvudet åt hans fråga.
"Är inte hungrig." mumlade hon oklart, hon åt som sagt sällan. Sedan ställde hon sig upp och tog skolväskan över axeln, hon kanske hann läsa lite innan lektionen.
"Tack." mumlade hon lågt fram utan att möta hans blick.

Daryl log när hon rodnade, han visste att han såg bra ut, ändå hade han inte menat att göra henne obehagad.
"Då får vi kanske samtala någon annan gång över frukosten när du är hungrig" sa han vänligt och tittade på henne när hon började gå.
"Ingen orsak" svarade han och gick ner till matsalen. Den var stor och han var nästintill ensam när han tog en macka och satte sig vid ett bord. Men trots att klockan var väldigt lite fick han snart sällskap i matsalen av en tjej och han tittade på henne när hon slog sig ner framför honom.

Samantha log vakt då hon såg efter honom. Betydde det att han ville ses mer? Fast nu när skolan började på allvar skulle han säkert hitta fler och glömma henne. Hon suckade och satte sig utanför klassrummet, det hade varit trevligt i alla fall. Hon drar över huvan mer över huvudet och tar fram en av de tjocka böckerna, nu skulle hon läsa det hon missat kvällen innan.

"Du går i min klass" sa tjejen och Daryl nickade.
"Jag antar det, jag är inte så bra på ansikten" sa han och skrattade.
"Jag är Jean" sa hon och han nickade.
"Daryl" han granskade henne, hon verkade vara en av de där söta tjejerna som endast intresserade sig av popularitet och utseende, en sådan tjej han brukar umgås med.
"Får jag ge dig ett tips?" frågade Jean och han nickade. "Jag såg att du träffade Samantha igår och jag tycker du skall hålla dig borta ifrån henne, hon är underligg, ja nästan knäpp, allt hon gör är att sitta i biblioteket, hon äter inte, hon sover inte och hon pratar inte med någon" sa Jean. Där satt den tänkte Daryl, människor som Jean såg alltid ett hot hos folk som Sam som de visste såg bra ut, de var rädda att de skulle ta över.
"Tack för tipset" sa han och Jean log stort.
"Jag kan följa dig till lektionen" sa Jean och han nickade, varför inte, han var inte säker på om han ens skulle hitta, han reste sig upp och började gå till lektionen med Jean.

Korridoren började sakta fyllas med stojande och skrattande elever. Samantha stängde ut dem som hon brukade och ingen brydde sig om den lilla grå gestalten intill väggen som var gömd bakom en stor bok.
Då klockan var prick slog äntligen dörrarna upp och Samantha kunde sätta sig på av bänkarna.
Lektionen började, dubbeltimme i grekiska innan lunch var det, inte särskilt intressant kanske, men bra på sitt vis. Hennes tankar var dock mer ofokuserad än vanligt kvällens händelser verkade som att det inte ägt rum.

Daryl satte sig ner på bänken och Jane bredvid honom, han visste inte vad hans kulle tycka om henne, men han hade inget emot henne. Daryl lyssnade knappt på vad läraren sa, något om antiken, men han var inte direkt intresserad av vad läraren sa. Han tittade ut genom fönstret och vände sig inte om fören Jane la handen på hans ben, Daryl vände sig om, hon verkade vara tjejen som var rätt fram, han var inte säker på hur han skulle reagera, han var van vid det, det var inget konstigt egentligen, han hindrade henne inte, det kunde i alla fall göra lektionen roligare.

Då lektionen var slut drog de flesta till matsalen och Samantha gjorde det samma, hon måste få i sig något. Hon hade svimmat förr och ville inte vara med om det igen, så långsamt följde hon med strömmen av elever och hamnade i kön.
Hon undrade var Daryl var, även om det var en engångshändelse, någon annan hade säkert slagit klorna om honom redan. Men hon uppskattade den korta stunden av vänlighet och värme. Hon tar sedan sitt äpple vilken enorm måltid och är på väg ut ur matsalen, hon kanske kunde finna ett fint träd att sätta sig och läsa under.