Syrets tid - År 3000

Han log lugnande medan han såg på henne.
"Nej det var inget. Hon har inte haft besök på månader. " Arida såg på vakten och muttrade.
"Du borde inte prata om mig sådär det vet du.."
Han log broderligt bara medan de gick ut.

Hon tittade över axeln och såg efter vakten när de gick ut. När dörren slog igen vände hon sig till vampyren.
"Känner ni varandra väl?"

"Om vi känner varandra?" Hon log medan hon drog upp en ciggarett och tände den.
"Det kan man lugnt säga. " Hon pustade ut rök medan hon såg sig om och började tala igen.
"När han var fem år så dog hans föräldrar när jag såg på. Jag såg hur han gjordes illa av några människor och jag tog hand om honom. Gav honom syre och tränade honom." Hon log. "Han står liksom i tjänst till mig och han ångrar inte det." Hon suckade lätt när hon blinkade till.

"Nämen det var en sådan vacker historia.." Rästen var melodisk och ivrig. Ur skuggorna kom en man med dyrbara kläder och långt brunt hår som han hade sammlat i en hästsvans i nacken. Han log innan han gick fram till dem."Men flickor i eran ålder borde inte vara ute så här sent. Låt en gentleman eskortera er."
Hon kokade av ilska medan hon morrade på ett utött språk. Sedan såg hon på Halo.
"Du kan dra åt skogen Claud. Stick tillbka till Ryssland och skogfabriken."
Mannen skrattade mjukt. "Inte ryssland min skatt. Det är..."Han satte fingret mot läpparna och funderade."531" Han log mjukt.
"Ska du inte pressentera mig till din mat?" Han såg hungrig ut.

Halo tog ett steg framåt och sträckte på sig.
"Jag har inte tänkt bli någons mat. Varken Aridas eller din."
Hon synade honom uppifrån och ner.
"Klipp dig och skaffa dig ett jobb, vetja. Och sluta prata om Arida på det där sättet, jag har en känsla av att hon inte gillar det."
Hon satte händerna i sidorna och stirrade denne Claud rakt i ögonen.

Han skrattade ett klingande skratt och såg på henne.
"Hon vet inte vem jag är eller hur älskling?" Han såg på Adria.
"Halo det här är Claud Silverblood. Ja den mannen"Hon såg på honom och han flinade. "Han har ett jobb att styra allt."Hon suckade. "Jag är inte din fru längre. Lämna mig ifred för något århundrande okej?!"Hon morrade det sista med låg röst.
"Han är dessutom den som skapade mig"

Hon höjde på ögonbrynen.
"Och det gör han ju verkligen bra. Undrar om han är medveten om att små barn svälter, och hostar blod?"
Sedan tittade hon förvånat mellan dem.
"Eh... fru? Var ni GIFTA? Det känns inte som en match made in heaven, precis."
Så skakade hon på huvudet.
"Och han skapade dig. Perfekt. Mördade dig och lät dig leva - utan vänner - i flera tusen år? Skitbra kille!"
Hon kände att hon var på väg att gå över gränsen men kunde inte hejda sig själv. Visst, hon höll inte med Arida om allt, och var inte helt hundra på om hon just blivit utpressad in i en vänskap, men den här mans-vampyren var tusen resor värre, och hon var beredd att försvara Arida med livet om det behövdes.

Hon lade handen mot Halos mun och hychade henne medan han flinade."Det var andra tider då sötnos. Hon vet det och jag vet det."Han smekte Adrias kind och hon såg på honom. "Vad vill du ha nu?" Hon såh på honom med tom blick och han lekte lite med hennes hår."Dig. Men i sinom tid."Sen var han borta. Hon släppte taget om Halo.
"Du gör det bara värree för mig och för dig.du kan inte ge dig av till din svävare i kväll. Han kommer ta dig och.."Hon svalde hårt medan armarna sjönk till sidorna.

Hon kokade av ilska och frustration.
"Det skiter jag i! Jag tänker inte ta att han står här och kladdar på dig. Och jag måste tillbaka till hangaren, jag har en leverans att ta hand om. Jag är inte rädd för honom. Han är ett svin och ett äckel."
Hon ryste av obehag.
"Fy fan..."

Hon såg på henne med skrämd blick och lade armen om henne och suckade.
"Vi måste tillbaka till min våning. Jag kan inte utsätta resturngen och andra för fara. Claud har inte stört mig på ett år. Han måste vilja mig något."Hon började gå tillbaka.

Halo hade inget annat val än att följa Arida.
"Vadå tillbaka?!"
Hon kände sig inte riktigt klar med den där snubben, men kände att det klokaste nog var att följa efter Arida.
"Förlåt, men jag tror inte riktigt att jag hänger med. Vad kan han göra dig?"