De utvalda ~Tankeläsaren

När Hanna vaknar har troligtvis inte Ria vaknat. Eftersom att hon inte ser något tar hon den säkra vägen tunt för att inte riskera att slå till Ria. Hanna sätter sig ner i fåtöljen och tänker lite. Vem är egentligen deras kung, den där Leck? Hanna funderar lite, men kommer inte på något. Hon väljer därför att ta sina kläder och dra på dem. Det är enklast så om Ria sover eftersom att Hanna inte ser om Ria tar på sina kläder. Hon känner efter och väljer sedan att gå ut. Det är enklast så om hon inte ska störa. Finns det förresten något någonstans runt omkring henne? Hanna känner efter och känner något nytt i marken. Det är stilla och är av någon sorts metall.

Ria sov än djupt hon hade varit på vandring och flykt i veckor och inte sovit ordentligt. Nu när hon äntligen kan gör hon det och sover långt in på eftermiddagen utan att höra något.

Hanna pillar med sker hon vanligtvis gör under dagen, äter lite bröd hon köpte för några dagar sedan och har det allmänt trevligt under förmiddagen och eftermiddagen. In till staden går hon inte gärna och hon håller sig därför gärna omkring sin stuga. Att jaga är inte att tänka på, Hanna kan ju inte pricka alls. Hon kan heller inte se djuren om hon inte är nära, för nära. Om det är nödvändigt att jaga får hon väl helt enkelt gå efter ljudet. In på eftermiddagen vet inte Hanna om hon ska väcka Ria, hon har ju ingen aning hur mycket den andra flickan har sovit den senaste tiden. Möjligtvis är Hanna ganska lyckligt lottad av de särlingar som inte bor på slottet. Hon tycker på något sätt att Leck känns lite opålitlig, även om alla andra verkar tro honom. Nästan i alla fall.

Ria vaknar slutligen och ser förskräckt vad tiden gått. Hon kommer ut och ser ursäktande på Hanna.
"Förlåt, det var inte meningen att sova bort hela dagen, jag var visst trött." säger hon och känner hur det kurrar i magen.
"Hungrig med." mumlar hon, om hon skulle ut och jaga?
"Brukar du fiska?" undrar hon och ser på flickan.

Ja, inte för att Hanan märker Rias ursäktande blick, men eftersom att hon ändå inte bryr sig om när det är spelar det ingen roll. Hanna har bröd, men hon vet ju inte vad Ria gillar. Det är något hon inser nu, hon har inte ens bjudit Ria på något att äta... Fast Ria kanske är glad att få en ordentlig säng att sova i... Eller något mjukt att ligga i.
"Nej, jag brukar inte fiska. Jag har aldrig ätit fisk..." Säger Hanna och blir chokad över det sista. Fisk har aldrig funnits i hennes hjärna, det har aldrig varit ett matalternativ. Hanna undrar verkligen vad Ria kommer säga om det.

Ria stirrar chockat på henne.
"Inte?" säger hon och går mot skogen.
"Tja, då lär det bli ändring på det för jag är hungrig och du kan fiska." sa hon och kom strax åter med en lång pinne där hon band en lina samt med en krok hon alltid bar med sig.
"Kom, var är närmsta vatten?" frågar hon och väntar på flickan.