Efter kriget

Cole såg ifrån flickan med revolvern till den andra. Helst av allt ville han bara lägga sig ned och sova. Bäst hade varit ifall han hade kunnat finna någon torr och varm plats. Under de senaste sekunderna hade han ofrivilligt även börjat hacka tänder och han visste inte vad han skulle göra eller säga. Då den obeväpnade flickan reste sig upp sjönk han ned på marken. Benen ville inte längre hålla honom uppe.
”Okej”, sade han svagt och blundade igen för att öppna ögonen, försöka se klart.
Adrenalinet hade börjat lämna honom och med det värmen och energin.
”Okej”, upprepade han ingen och visste inte om de andra kunde höra honom eller inte. Ifall flickan med revolven sköt, varför skulle hon inte ta hans egna liv så det var i vilket fall något positivt. ”Jag ska bara vila en stund”, mumlade han för sig själv medan tankarna virvlade runt i hans huvud. ”bara en liten stund.”

[Inväntar Angelinaa... Är det några fler än oss som rollar nu?]

((Verkar som om det bara är vi kvar))

Kim såg en sista gång misstänkt på flickan, sedan andades långsamt ut, nickade och sänkte vapnet. Hon hade ingen plan att lägga undan det riktigt än. Hon var fortfarande redo på soldater i vilket ögonblick som helst, men det betydde inte att hon tänkte mörda folk utan anledning. Dessutom hade det ju än så länge inte funnits några tecken på att det verkligen var en fälla. De här personerna satt i samma båt som henne själv, de borde hjälpa varandra, inte hota varandra.
Kim tittade en smula skamset ner på sina händer. Det var då hon såg att killen hade slutit ögonen. Hon hade inte hört honom säga något innan.
"Är du okej?" frågade Kim osäkert med blicken fäst på killens slutna ögon. Hon hade vatten i sin ryggsäck, kanske vore det en bra idé att ge killen lite? Fast å andra sidan, var det verkligen smart att slösa något så dyrbart på en främmande, till synes döende kille? Kim misstänkte att det kunde vara en riktigt dålig idé, men hon kunde väl inte bara låta honom vara?