Spegel Spegel på väggen där

_{Skrivet av Borttagen:}
Snart kommer ett nytt kapitel, kära mugglisar! Åh, jag har så mycket idéer så jag helt enkelt inte vet vad jag ska göra ^^ Jag ska försöka få med de allihop. Det kommer bli awesome

Yay :d * väntar med spänning*

7 maj, 2014 17:07

_{Skrivet av Borttagen:}

_{Skrivet av Borttagen:}
Snart kommer ett nytt kapitel, kära mugglisar! Åh, jag har så mycket idéer så jag helt enkelt inte vet vad jag ska göra ^^ Jag ska försöka få med de allihop. Det kommer bli awesome

Yay :d * väntar med spänning*

Samma här

---

7 maj, 2014 18:45

_{Skrivet av Privet Drive:}

_{Skrivet av Borttagen:}

_{Skrivet av Borttagen:}
Snart kommer ett nytt kapitel, kära mugglisar! Åh, jag har så mycket idéer så jag helt enkelt inte vet vad jag ska göra ^^ Jag ska försöka få med de allihop. Det kommer bli awesome

Yay :d * väntar med spänning*

Samma här

Ja, umdrar vad som kommer att hända

7 maj, 2014 21:06

Kapitel fem kära vänner. Jag fick inte med allt jag ville riktigt, så ni kan vänta er ett kapitel till snart.

Förlåt för att det har gått så segt framåt. Jag vill bara så gärna få med alla detaljer. Det blir så mycket lättare för dig att kunna tro på mig då, och det är det som är anledningen till att jag ens skriver. För att du ska tro mig.

KAPITEL FEM: ROTEN TILL ALLT ONT

Jag var på väg tillbaka upp, till Liams toalett på femte våningen. Det skulle ärligt talat bli skönt att återigen få komma bort från folk litegrann, och bara få vara med Liam en stund, men jag blev stoppad i trappan från entréhallen.
"Isabelle!" Jag vände mig om, men jag visste vem som hade talat redan innan jag såg hans ansikte.
"Hej, Adam!", sade jag, och kände att jag kanske ångrade det där med att jag skulle gilla Liam mer än Adam, för det pirrade till i magen på ett sätt som det inte hade gjort någon gång när jag varit med Liam.
"Jag vann gobbstensmatchen igår!", sade han glatt.
"Jag hörde det", svarade jag lika glatt tillbaka. Ryktet hade nått mig, och jag var uppriktigt glad för Adams skull, men Liam väntade på mig.
"Jag måste nog gå nu", sade jag ursäktande. "Jag måste avsluta en uppsats till Professor Binns."
"Okej. Men vi kanske kan plugga tillsammans någon dag. Jag har massor av läxor, och du är mycket bättre än mig i det mesta. Du kanske kan hjälpa mig? Kan du efter skolan på torsdag?"
"Javisst." Jag nickade. "Men jag måste verkligen gå nu."
"Vi ses på torsdag då", sade han. Jag svarade bara med ett leende och skyndade mig sedan upp till Liams badrum.

---

Chen rörde om i sin trolldryck.
"Och var är miss Smith?", frågade professor Snape. Chen suckade.
"Jag vet inte, sir", sade hon artigt och smulade ner två spindelben i trolldrycken, som nu blev illgul.
"Då kan du hälsa Smith att om hon fortsätter att frånvara från mina lektioner så blir hon inte bara underkänd på sina GET-prov utan får inte möjligheten att göra dem." Chen nickade.

Hon orkade inte ställa upp och hitta på en lögn för Isabelle. Kanske hade hon gjort det om hon faktiskt visste vad Isabelle höll på med, men Chen hade ingen aning. Först hade hon trott att Isabelle skulle förbereda något till Chens födelsedag, men det visade sig att Isabelle inte ens kom ihåg den. Isabelle var inte som hon alltid hade varit. Hon skolkade, gjorde inte sina läxor och verkade hela tiden vilja göra något annat än att vara med Chen. Kanske hade hon fått en ny bästa vän?

---

Adam kände en enorm trötthet. Han orkade inte en sekund till i professor Trelawneys bedövande, dimmiga klassrum. Han kunde inte andas, och känslan av att sitta där inne var närapå klaustrofobisk.
"Du ser ut som du är på väg i drömtillstånd", sade Trelawney i en viskande ton till honom. Adam hoppade till.
"Va? Nej", svarade han hastigt.
"Men det är något bra, lilla vän. Det är vad vi strävar efter, för endast då kan du se vad framtiden har att utlova."
Adam nickade. Det här var den enda lektionen som det var okej att sova på, och han tänkte utnyttja det, och drömma om hur det skulle bli på torsdag. På torsdag när han skulle träffa Isabelle.

Han visste inte hur han kände inför henne, men han hade alltid hoppats att han skulle få tillfälle att lära känna henne bättre, och här var det. Det var nu han skulle få chansen att träffa Isabelle. Adam hade inte sett henne mycket på sistone överhuvudtaget och Chen hade oftast gått själv i korridorerna eller tillsammans med sin lillasyster. Adam undrade om Chen och Isabelle var ovänner. Det var synd i så fall, tänkte han. De hade ju alltid verkat vara så nära varandra.

---

"Kan du receptet till motmedlet?", frågade jag med andan i halsen, för jag hade återigen sprungit in på toaletten.
"Nej", svarade Liam medan hans ansikte dök upp på ytan. "Men det finns i biblioteket. Boken heter `Avancerade magiska motmedel och trolldrycker´, tror jag." Jag log mot honom.
"Då är det biblioteket nästa alltså." Jag gick ut ur toaletten och styrde stegen mot biblioteket, fullt medveten om att jag egentligen borde vara nere i professor Snapes klassrum. Jag brydde mig inte om lektioner och läxor längre. Jag brydde mig inte ens om Chen. Det viktigaste var att få ut Liam ur spegeln.

Jag hittade boken på en dammig hylla i trolldryckssektionen av biblioteket. Den var tjock och läderombunden med en titel som var skriven i guldbokstäver. Avancerade magiska motmedel och trolldrycker . Jag slog upp registret och fann sedan rätt motmedel på sidan 27. Motmedel mot spegelförbannelsen, stod som överskift. Först stod det lite bakgrundsfakta om medlet som jag hoppade över. Sedan kom jag till själva receptet, och det var antagligen det mest komplicerade recept jag någonsin hade sett.

Ingredienser:
Fyra hartassar
Ett gram skalbaggsögon
Två pulvriserade tänder från en grön mamba
Tre droppar mjölk från en nifflare
Två knippor gräslök
En gren från ett piskande pilträd
En matsked eldwhisky
Tio droppar blod från trolldrycksmakarens värsta fiende


Jag stod bara och stirrade ner på receptet. Hur skulle jag lösa det här? Jag kunde döda en hare på skolområdet, ta de skalbaggsögon jag hade till trolldryckskonsten, sno gräslök från Hagrid, ta eldwhisky nästa Hogsmeadhelg, ta en gren från pilträdet på skolområdet och ta blod från Alicia. Visst att det skulle bli svårt, men två pulvriserade tänder från en grön mamba? Det var ju världens farligaste orm. Var skulle jag på en sådan?

---

Under tiden jag funderade över det omöjliga elixiret stod Alicia och pratade med Liam.
"Vem är vackrast på Hogwarts?", frågade hon honom, men svaret kom inte som hon ville ha det.
"Jag har sett en annan, vackrare flicka än dig, Alicia."
"Va?" Alicia visste inte vad hon skulle säga. Det var som att hon inte kunde andas. "Vad menar du? Du ska ju säga att jag är vackrast."
"Jag måste säga sanningen. Det är en del i att vara en spegel. Speglar visar sanningen, eller hur?" Alicia kände sig tom inombords, som om hon förlorat något riktigt viktigt, och hon visste inte vad hon skulle ta sig till, men hon var tvungen att få reda på vem det var.
"Vem?", frågade hon andlöst.
"Isabelle Smith", svarade Liam och Alicia föll ner på marken i förtvivlan.
"Inte hon", sade hon. Tårarna började välla fram ur ögonen. Varför skulle Isabelle ta allt från henne? För Liam var allt, och Liam gillade Isabelle mer än henne. "Vem som helst, men inte hon", sade Alicia uppgivet. "Jag trodde du gillade mig mest."
"Jag har inte sagt något om vem jag gillar mer."
"Men säg något då!" Alicia blev med ens arg. Liam var bara hennes. Ingen hon ville dela med Isabelle. "Säg att du gillar mig mest. Vad ska jag göra för att du ska glömma henne? För att jag ska vara vackrast igen?"
"Det finns en sak...", sade Liam tvekande.
"Vad?", frågade Alicia desperat. Hon skulle göra vad som helst för att få ha Liam för sig själv.
"Döda henne. Om du dödar Isabelle så finns det ingen kvar som kan vara bättre än dig. Då är du den vackraste jag har sett igen."

11 maj, 2014 18:29

Detta inlägg ändrades senast 2014-05-11 kl. 19:26
Antal ändringar: 4

11 maj, 2014 18:34

11 maj, 2014 19:15

11 maj, 2014 19:36

11 maj, 2014 19:53

11 maj, 2014 21:04

Tack för era kommentarer, och förlåt för cliffhangern

KAPITEL SEX: DEN FÖRSTA INGREDIENSEN

Jag vaknade på torsdagsmorgonen med trötta ögon och en fruktansvärd huvudvärk. Jag hade nästan inte sovit alls under natten, för jag hade använt tiden till att planera torsdagen framför att sova. Jag skulle börja skaffa ingredienser idag, och jag tänkte börja med hartassar, som förmodligen skulle bli en av de enklare ingredienserna. Det var bara att gå ner till Rubeus Hagrids stuga och se om han hade några jag kunde ta. Jag var ändå tvungen att gå på ett par lektioner, för jag ville inte att mina föräldrar skulle få hem ett brev om min frånvaro.

Chen var inte kvar i sovsalen när jag var redo att gå till frukosten. Hon pratade knappt med mig alls längre, och ärligt talat så gjorde det mig ingenting. Liam var ändå viktigare för mig än vad hon var. Han förstod mig på et sätt som Chen aldrig skulle göra. Det var inte nog med att han faktiskt lyssnade på allt jag hade att säga, utan våra samtal var närapå beroendeframkallande.

---

Chen var uppriktigt orolig för Isabelle, och hon saknade att ha henne som vän. Nu var Chen oftast ensam, eller med sin evigt pladdrande lillasyster som hon aldrig verkade kunna bli av med. Trots det hade Chen fått ut något gott av det där mystiska som Isabelle höll på med, för hon hade fått fler vänner och hade börjat prata med elever som hon aldrig hade umgåtts med förut. Sedan hade hon också träffat på Daniel några gånger i korridorerna som, precis som Chen, ofta gick ensam. Underligt nog hade han faktiskt varit trevlig. Han hade nickat vänligt eller frågat henne artigt hur hon mådde. Kanske var det för att han inte umgicks med Alicia han var så snäll.

Chen hällde tankfullt upp sina frukostflingor. Allt var så konstigt i år. Så omvänt mot vad det brukade vara. Isabelle ville inte vara med Chen, och hon verkade inte ens intresserad av Adam längre. Daniel var faktiskt schysst och Alicia hade inte plågat Chen alls sedan de började. Det var som om Hogwarts inte riktigt var Hogwarts. Som om det var en skev bild av verkligheten hon levde i. En dröm. Chen önskade att allt bara var en dröm. Att hon snart skulle få vakna upp och inse att terminen ännu inte börjat och att allt var som det borde vara. Men det här var ingen dröm. Det här var riktiga livet, men något var verkligen fel, och Chen tänkte ta reda på vad.

---

Alicia hatade i vanliga fall att behöva gå på lektioner som inte stod på hennes schema. Professor Sprout tyckte att hon skulle gå den här lektionen med gryffindorarna och ravenclawarna för att ta igen för en tydligen mycket viktig lektion hon missat med sin egen klass. Som sagt så hatade Alicia att gå på extralektioner i vanliga fall, men nu var det annorlunda. Hon var tvungen att göra som Liam hade sagt och döda Isabelle. Det var det enda sättet att få tillbaka Liam till att bara se Alicia och ingen annan. Nu var hon så nära, där hon stod precis bakom Isabelle. Alicia skulle kunna röra vid henne, och ändå fick hon inte. Hon skulle vara tvungen att göra det här med list, och att överlista Isabelle skulle inte bli enkelt.
"...men akta er för den gröna mamban i växthus fyra, där ni nu ska hämta era giftiga ormbunksplantor. Jag kommer att eskortera er dit barn, men tänk på att den är mycket giftig." Alicia såg Isabelle rycka till vid orden Grön mamba. Eller var det bara inbillning från Alicias sida?

---

Det var inte inbillning. Jag hade hört professor Sprouts ord, och jag hade insett att jag hade min chans. Jag var bara tvungen att smyga ifrån resten av gruppen och på något sätt antingen döda mamban eller dra loss dess tänder. Växthus fyra var mycket större än det växthus vi vanligtvis var i, och det var mycket mörkt. Jag gick tveksamt in efter Adam i ledet av mina klasskamrater med professor Sprout i spetsen.
"Ta nu era plantor", sade hon och såg sig vaksamt omkring. Jag såg tveksamt på plantorna. Var det nu jag skulle gå iväg från resten av gruppen?
"Isabelle?" Jag tittade upp. Det var Chen. "Ska du inte ta din planta?" Hon höll redan i sin. Jag nickade, och tog upp en av krukorna från golvet. Gifttänderna fick vänta, tänkte jag. Jag kan ärligt säga nu efteråt att jag var rädd, men jag skulle aldrig ha erkänt det då.

Väl tillbaka i klassrummet ställde vi upp våra ormbunkar på borden som var utplacerade i växthuset.
"Professorn?", frågade Chen. "Varför har ni en så giftig orm i växthusen?" Sprout såg på henne.
"En mycket bra fråga. Den tog sig hit av eget bevåg, och vi bestämde oss för att ha kvar den på skolan för att..." Jag räckte upp handen. Jag vet att det får mig att låta som en besserwisser, men jag kunde inte motstå frestelsen.
"Ja, Smith?"
"Var det för att giftet kan användas till olika trolldrycker?"
"Det är rätt, men det är alldeles för avancerade trolldrycker för att ni ska använda er av den ingrediensen ännu. Fem poäng till ravenclaw för din djuplodande kunskap i ämnet, Smith."

---

Skolan var sedan länge över och Adam satt i biblioteket. Han såg ut genom fönstret. Det var perfekt väder för en gobbstensträning, men han skulle träffa Isabelle, så han tänkte inte gå någonstans. Han väntade och väntade och väntade. När Adam till sist suttit i ett par timmar och bara stirrat ner i sin bok, orkade han inte mer. Han reste sig, slog igen boken och gick ut ur biblioteket. Isabelle hade inte dykt upp, och Adam kunde lika gärna plugga i uppehållsrummet. Han hade trott att Isabelle verkligen ville träffa honom, men tydligen hade han haft fel. Hade hon bara glömt det eller hade hon lurat honom? Hon kanske satt någonstans, såg på honom och fnissade? Som om det här på något sätt skulle vara kul. Adam kände sig så liten som på riktigt trott att någon som Isabelle ville umgås med honom. Hon hade säkert redan andra att vara med. Kanske till och med en pojkvän. Det knöt sig i magen vid tanken.
"Vad ser du så sur ut över?" Adam skakade på huvudet. Han insåg plötsligt att han måste ha gått mycket längre än han hade trott. Han stod redan i trapphuset på väg upp mot gryffindortornet, och Dylan stod bredvid honom.
"Jag skulle ha träffat Isabelle efter skolan idag, men hon dök aldrig upp."
"Du gillar henne, eller hur?", sade Dylan med ett flin.
"Gör jag inte alls", sade Adam tyst. "Men det var inte schysst av henne att inte komma."
"Nej, jag vet", svarade Dylan mer allvarligt. "Hon har betett sig konstigt på sistone. Man ser henne nästan aldrig, och hon är inte med på alla lektioner."
Adam var bara tyst. Om det var så att Isabelle hade struntat i honom så tänkte inte han bry sig om henne. Han kände sig sårad.

---

Jag satt inne på en toalettstol i ett av båsen i Liams badrum. Jag var helt blodig över hela armarna och händerna och min kjol var också täckt av blod. I mitt knä låg en hare. Dess blod var fortfarande varmt, för jag hade precis dödat den. Jag hade givetvis föredragit om jag kunde hitta några hartassar inne hos Hagrid, men där fanns ingenting (inte skogvaktaren heller, tursamt nog). Det var därför jag fick jaga. Först såg jag mig givetvis omkring innan jag dödade den. Sedan bar jag in den under min mantel.

Jag visste inte om då varför jag var så brutal. Jag visste inte ens om att det knappt var jag längre. Jag hade blivit så beroende av att hjälpa Liam att jag inte längre visste vad som var jag och vad som var han. Vad som var min vilja och vad som var hans. Det var i stort sett samma sak, så det spelade inte egentligen någon roll. Jag vred om tassarna på djuret, och hjälpte till med en trollformel så de lossnade innan jag lade ner de i den hittills tomma kitteln. Mycket saknades än tills medlet var komplett, men jag skulle klara det. Jag kunde bli färdig innan året var slut.

Som du förstår började jag förändras. Jag vet inte om jag någonsin helt kommer bli den jag var förut. Det kanske är omöjligt, jag vet faktiskt inte. Hur ska man kunna gå tillbaka till sitt gamla liv efter att ha varit någon annan i över ett halvår? Hur ska man någonsin kunna bli sig själv efter att ha gjort så hemska saker som jag gjorde? Jag kan inte släppa sinnesbilden jag har på den där haren med knäckt nacke i mitt knä. I mitt knä. Jag, som aldrig skulle skada något i vanliga fall. Och ändå blev allt ännu värre än bara en död hare till sist.

12 maj, 2014 20:28