På havets botten.

Hon gav i från sig ertt stön och en kort hostning när hon släpptes ner i sängen och ur ett föråd kom en ung kvinna och såg frånvarande ut. Med en lätt ton såg hon på Co och log.
"Doktorn det var mig en ära. Jag ska ta hand om henne." Ur hennes ena finger kom det en liten laser och hon skärde bort de våta kläderna och hon nynnade lite mekaniskt. "När kommer min uppgradering?" Hon vred onatuligt på huvudet och ett surrande hördes.


(Hon är en robot. Skåpet är en doknings station typ))

"När tiden är inne", sa han och vände sig bort.
"Ta nu hand om henne ordentligt"
Roboten lydde order, och han stegade ut ur rummet.

"Jag är en robot ingen människa" sa hon och tog och värmde upp sängen medan hon gav Aida lite torrare kläder innan hon stoppade om henne och gick och hämtade ett glas med vatten och log.
"Drick du är så uttorkad"
Hon tog tacksamt emot och drack, en bitter smak och snart så sov hon.
Roboten sänkte ljuset med handen och ställde sig i skåpet igen.

Co vaknade tidigt nästa morgon. Han kom genast ihåg flickan han opererade igår. Han hade haft många patienter, men den här flickan hade etsat sig fast i hans minne.

Hon hade vaknat och satt nu upp i sängen medan hon åt någon gröt liknande sörja och hon såg sig om i rummet. Hon var lite trött fortfarande men mycket bättre. Roboten eller vad hon var hade tagit hand om henne och hon log taksamt.

Han gick provocerande långsamt mot rummet där han lämnat flickan igår. Han funderade. Hur skulle han förklara allt?

Hon svalde vattnet och lutade sig tillbaka.
" Så inga tester ii dag?" Roboten skakade på huvudet. "Tyvärr blir det tester. Jag ber om ursäkkt"

Han såg på dörren. Tog ett djupt andetag, och öppnade.

Hon såg på dörren och lade bort talriken.
"Vad vill du nu? Ta mitt ena öga?"

"Nej", suckade Co.
"Jag tänkte visa dig runt"