PRS(fashion7)

Mina var skräckslagen och försökte ta sig loss men mannen höll henne i ett järngrepp mot väggen. Hon kände snart hur det snurrade till i huvudet av att hon inte fick någon luft. "Snälla...sluta..." fick hon fram och mannen stirrade på henne. "Dina ögon...". Han tryckte hårdare till om hennes hals och det flimrade för Minas ögon. mannens andra hand började vandra nerför hennes hals.

Nu hade Nash tittat klart, och han visste vad Joakim kunde vara kapabel till. Men samtidigt som han drog undan Joakim från Mina och undvikte den nu ursinniga broderns knytnävar, förstod han hur Joakim kände sig. Det fanns en viss osäkerhet över Minas ögon, något som fick en att vilja utrota det möjliga hotet men ändå inte. Joakim var en man som aldrig gett plats åt nya vanor eller andra saker. Allt skulle vara samma, vilket bara gjorde det värre då Mina var helt otänkbar för honom. Ett knivhugg i axeln gjorde Nash olidligt medveten om vad som skedde men han själv vägrade göra sin bror illa. Han försvarade sig själv så gott han kunde, tog emot de slag som inte var livshotande och kunde åt slutet få på Joakim handbojorna. Joakim var rasande, men än mer rasande var Valeria. Hon skällde ut Joakim ordentligt och skickade honom till fängelsehålorna.
Sedan drog hon med Mina, och Nash som hade knivar instuckna lite varstans i sig.

Mina sjönk ner på golvet och hostade efter luft och gned sin hals som var öm och röd. Då hon äntligen återfått andan så tog hon sig darrigt upp och såg förskräckt på bröderna som slogs, eller snarare Joakim som slog på Nash.
"Sluta!". Det hjälpte såklart inte men tillslist var det över. Hon såg oroligt på Nash medan Valeria drog med sig dem. "Hur är det?" frågade Mina Nash. Hon gned än sin hals lite. "Han höll på att strypa mig" mumlade hon.

(Vem frågade "hur är det?" til vem? :O)

(Sorry, skrev lite snabbt, Mina till Nash xD)

(ok)

Nash ryckte på axlarna men svor häftigt då kniven i axeln rörde sig djupare. Allt på honom gjorde ont. "Tysta båda två!" sade Valeria strängt och drog ner Mina i en säng innan hon började dra av det mesta Nash hade på sig. Han fick sitta upp i början, så att Valeria kunde ta ut knivarna, tvätta sy och binda om såren. Efter ett tag fick han ligga ner om han ville, men det hoppade Nash över, då minsta rörelse sed ordentligt. Senare, när Valeria skulle dra ut den sista kniven, ur Nashs ena lår var han dock tvungen att ligga ner. Medan sköterskan gjorde sitt svor Nash långa, fula ramsor för sig själv medan han spände och lösgjorde sina knytnävar.

Nash grymtade bara tystlåtet åt Mina, för trött för att orka svara. Valeria suckade och bäddade om Nash. "Ta hand om dig Nash." uppmanade hon i mjuk ton.
Hon satte sig sedan hos Mina, när Nash somnat.
"Nashs hela släkt har alltid varit väldigt impulsiva och våldsamma av sig, jag är rätt säker på att Nash är den första av dem som är klok nog att inte skada nån annan. Det är främst därför jag fattade tycke för honom från början. Men han tycker inte om att prata om det, jag vet inte varför... Han tycker inte om att prata om sig själv överhuvud taget faktiskt..." förklarade hon för Mina.
Nash sov tungt på andra sidan salen.

Mina såg upp på Valeria, hon var den hon pratade mest med förutom Nash. "Nash är alltid väldigt lugn" mumlade hon och gned än sin hals. "Men jag förstår fortfarande inte varför någon skulle vilja strypa mig här...Kanske i Sunder men inte här...". Hon svalde hårt och suckade lätt.
"Han sa att mina ögon gjorde honom galen...Att jag måste vare ett monster..". Hon blev förvirrad av det. "Vad menar han?".

"Joakim ogillar nya saker. Han har aldrig bytt mönster i sitt liv, aldrig börjat med nya vanor och han insisterar på att be till de gamla gudarna istället för de nya. Han vägrar vänja sig vid annat än han redan kan. Dina ögon är verkligen nytt. Det kommer ta väldigt lång tid, om inte för alltid för honom att lära sig att leva med det." suckade Valeria och seglade mot Nash.

Mona nickade sakta och såg mot Nash hon med. "Jag förstår...Jag hoppas det här inte händer igen bara...". Hon satte sig upp lite. "I Sunder, och där jag kommer ifrån så är särlingar föraktade, sådana som jag får behandlas hur som helst, till och med dödas om de inte är viktiga för kungafamiljen" berättade hon för Valeria innan hon tog sig upp ur sängen, hon tänkte gå tillbaka till festen och se hur det var. Joakim var ju i fängelset för tillfället så hon fruktade inte honom.