Prs mellan Jessica Tonks och Lama

Hawe hade packat sina få ägodelar i en liten väska utav djurskinn dagen innan. Han skulle ge sig av till skogen och försöka hitta en annan demon by som han skulle kunna bo i, en människo by skulle hanske också duga. Han hade fått lite pengar, men det lilla han hade fått skulle inte räcka långt.
Han hoppade smidigt upp på hästens rygg och började trava mot den mörka skogen.

Ann gick längre och längre in i skogen, ännu längre än hon brukade faktiskt. Det blev mörkare och träden tätare. Plötsligt hörde hon ett lågt morrande och hon hann bara vände sig om innan en demon flög på henne, eller hon trodde det var en demon. Det var som en manbjörn, stor och reslig som en man, men den hade långa klor och nästan som päls. Den började riva över henne över armarna och Ann skrek till innan hon försökte kämpa emot.

Hawe hörde skrik längre in i skogen och började manade hästen till galopp. Han drog fram sitt spjut och fick syn på något som liknade en björn, men som ändå inte var det. Den hade attackerat Ann.
Hawe siktade noga så att han inte skulle träffa Ann och kastade spjutet på varelsen som med ett smärtsamt stön sjönk ner på marken. Hawe hoppade ner från hästen och försäkrade sig för att varelsen var död innan han vände om sig mot Ann.
- Hur gick det? Frågade han oroligt.

Ann låg kvar på marken och flämtade lätt. Hon såg upp på Hawe med blekt ansikte. "Dåligt...Den rev mig...". Hon hade stora rivmärken över armarna och ett över kinden. Hon satte sig långsamt upp och slöt ögonen samtidigt som hon andades långsammare.

Hawe grävde i sadelväskan och fick till slut fram några örter som skulle hjälpa såren och rivmärkerna att läka. Han rev ett litet tygstycke från sin mantel som han skulle andvända som bandage. Han satte sig på huk vid Ann och lade försiktigt på örterna på hennes armar och lindade runt tyget.
- Gör det ont? Frågade han.

Ann kände hur något las på hennes armar och hon öppnade ögonen igen och såg på Hawe. "Ja..." mumlade hon men sa inget mer om det. "Tack..Andra gången du hjälper mig" hon log lite svagt mot honom innan hon reste sig upp. "Vad gör du här nu?".

Hawe suckade och tänkte tillbaka på dagen innan då kungen hade bett honom att ge sig av. Drottningens kalla röst ekade i hans huvud.
- Kungen bad mig att ge mig av. Svarade Hawe kort och såg på Ann.
- Varför är du här? Frågade han sedan. Antagligen hade hon ingen anledning. Han hade iallafall förstått att hon bara gillade att vara där.

Ann såg medlidsamt på honom. "Men vart ska du ta vägen? Har du någonstans att bo?" undrade hon och rörde försiktigt armarna, de var ömma men nu när det var ombundet var det bättre. "Jag är ute bara" sa hon sen och ryckte på axlarna. Hon ville inte vara hemma och höra sina föräldrar prata.

Hawe nickade åt Anns svar, men skakade sedan på huvudet åt frågorna hon hade ställt.
- Jag vet inte, men jag ska försöka hitta en demon eller människo by som jag kan få stanna i. Svarade Hawe och såg på Ann.

Ann funderade kort en stund om hon skulle försöka hjälp honom innan hon tog upp sin båge. "Jag vet en gammal stuga som finns i närheten här, den är har möbler tror jag men ingen har bott där på länge, du kanske kan kanske stanna i den ett tag". En gammal människo skogsvaktare hade bott där, men när han dött hade ingen kommit och ersatt honom.