Zombieroll

Carol nickade och la ner fällorna i väskan inlindade i filtarna så att de inte skulle höras så zombierna skulle följa efter dem.
Carol log ett stort leende emot Clove, ett tröstande nästintill moderligt leende.
"Jag förstår dig, man kan inte skada dem man älskar" sa hon och suckade. "Jag kunde inte skjuta min dotter när hon förvandlades, jag visste att jag borde men jag kunde inte. En vän fick göra det. Jag klandrar inte dig för att du flyr, det gör inte dina föräldrar heller, de hade förstått" sa hon tröstande. "Om det känns svårt kan vi undvika ert hus och söka igenom de andra husen?" sa Carol och lyssnade efter några walkers men hörde inget och började gå emot staden de valt ut.

Clove nickade och de gick under tystnad en lång stund, Clove tänkandes på Carols ord samt såklart lyssnandes även om hon inte hade sin vanliga uppmärksamhet idag. Carols dotter död, men ändå, vore det inte skönt att veta det?
"Jag vet inte, när vi ändå är där känns det dumt att inte ge dem den sista vilan och jag måste in i vårt hus." sa Clove och drog efter andan, hon fick bestämma sig att göra det, finna mod om hon nu alls ägde något, kändes inte som det just nu.

Carol nickade.
"Jag kan göra det om du inte orkar" sa hon enkelt, Carol tänkte på den kvinna hon blivit, att hon från början inte hade kunnat stå upp för sig själv, att hon var beroende av andra, vilken svag kvinna hon hade varit, men sedan Sophia hade dött hade hon utvecklats hon hade blivit starkare, självständigare och mer säker på sina kunskaper.
"Jag förstår, då besöker vi ditt hus" sa hon och Carol undrade om hon hade besökt sitt hus ifall hon kunnat, antagligen inte. Det fanns inget särskilt hon behövde där, inga kläder som var användbara, inga värdesaker, det enda hon hade velat ha var ett kort på Sophia, men emotionella ting hade man ingen nytta av, det som behövdes var mat, vapen och andra överlevnads saker. Hon önskade att hon hade kunnat finna något bättre än sina knivar, de var bra vapen men hon var tvungen att komma väldigt nära för att kunna bruka dem, och pistolen lät för mycket, Daryl använde armborst men det var en talang hon inte behärskade. Hon funderade på vad hon kunde tänkas använda, en golfklubba kanske? Ett svärd som Michone hade varit behändigt, men inte heller det behärskade hon, och ja vem hade egentligen svärd liggandes hemma? Carol började skymtade en rörelse längre bort och stannade genast drog in Clove bakom trädet, la handen för Cloves mun och visade att hon skulle vara tyst, längre fram såg hon fyra walkers, de hade inte upptäckt dem ännu och Carol ville att det skulle förbli så.

Clove log svagt och tryckte Carols hand som tack.
"Jag vill helst själv men om jag inte kan...." Cloves röst bröts och hon förbannade sig själv att hon var så svag, att hon visade sig så. Hon gick i egna tankar var inte så uppmärksam som hon brukade och hade det inte varit för Carol hade hon gått rakt i dem. Clove drog efter andan och gjorde stora ögon då hon såg dem men nickade åt Carol att hon skulle vara tyst och mer uppmärksam med, hon hade inte ens sett eller hört dem, Carol hade räddat hennes liv.

"Jag förstår det, jag tänker inte göra det om du inte ber mig eller om jag inte hamnar i livsfara" sa hon och menade det, om Clove vill göra det själv respekterar hon det, hade hon kunnat göra det själv hade hon tagit ut Sophia, men hon hade inte kunnat. Hon nickade och tog bort handen ifrån hennes mun, hon visste att Clove skulle vara tyst nu. Carol funderade på vad de skulle göra, om det fanns fyra i skogen fanns det definitivt fler. Hon funderade på om de skulle ta ut dessa och försöka att inte bli upptäckt av de andra, men hon var inte säker på vad som var bäst. Hon gav Clove en frågande blick, var hon beredd att döda dessa eller skulle de undvika dem?

Clove mötte Carols blick och drog en av knivarna, bättre att bli av med dem. Hon hoppades på att det inte skulle vara fler men troligen var det ett tröstlöst hopp. Just nu ville hon bara döda bara ge sig på dem ge sig på något. Hon såg frågande på Carol var det en dum idé? Men Cloves blick var svart som något hon ville och behövde. Var de bara fyra kanske de inte var fler.

(Blir lite kort är hos en kompis och skriver på mobilen ;P)

Carol nickade, det kanske var lika bra att ta ut dem, fyra zombier mindre i världen var en vinst, en väldigt liten vinst men det var fyra mindre att behöva akta sig för. Hon drog sin kniv och började gå emot zombierna, den ena vände sig om och Carol körde in kniven under hakan på den och upp i hjärnan, hon drog snabbt ut den och zombien föll ihop död på marken, hon upprepade sceneriet med den andra zombien som kom emot henne. Hon tittade på Clove, hon visste inte hur kvinnan hade dödat sina zombier, men de var döda.
Carol stod nu stilla och lyssnade efter ler som kunde ha hört oljudet men det tycktes vara lugnt. Hon tittade ner på de döda kropparna framför henne, fyra män och en kvinna, hon undrade vilka de hade varit? Men hon sköt snart den tanken åt sidan, det spelade ingen roll vilka de hade varit, för de var nu döda, vilka de var innan spelade ingen roll. Carol funderade en stund, hon visste inte hur många zombies de fanns i staden och att maskera sig kunde ha sina fördelar, Michone hade haft zombier i kedjor, något hon inte kände sig så trygg med och hon hade ingen vidare lust att behöva dra runt med walkers efter sig, nej hon funderade på Rick idé och tog fram sina regnkläder och öppnade sedan magen på en av zombierna, drog på sig handskarna och började smeta in sig i de förmultnade inälvorna. Hon kände hur stanken spred sig till näsborrarna, den var vedervärdig, men hellre illa doftande än död!
Carol tittade på Clove.
"Du borde göra det samma, det underlättar. Zombierna går inte på sina egna, och om vi luktar som dem så kommer de inte märka oss och vi kan lättare ta oss fram" förklarade Carol med ett svagt leende. Hon tittade upp emot himlen, inte ett moln på himlen, det gladde henne, hon ville nämligen inte råka ut för samma sak som Glenn och Rick hade gjort, att blodet rann av dem. Hon hissade upp sin väska på ryggen, hon skulle få tvätta kläderna ordentligt sedan, men det var det värt. Carol såg sig omkring i skogen, ingen där.
"Tänk på att vandra långsamt, som dem när vi kommer in i staden" uppmanade Carol Clove. "När vi kommer fram får du visa vägen. Vi gör det så fort vi kan, in och ut. Jag vill inte stanna i staden längre än jag behöver"

Efter en lång bilfärd på en ensam väg stannade bilen pga. motorn eller något liknande, vilket på något sätt lättade honom. Detta hade varit alldeles för enkelt för denna värld full av kaos. Så nu stod han vid utkanten av en skog och använde de få verktyg han lyckats skrapa ihop från här och där för att försöka fixa vad det nu var för fel. Inte ens han visste, så det kunde ta ett tag, men rök började stiga upp från motorn och steg rätt högt, så om någon nå råkade vara i närheten skulle dem mest troligt se röken från trädtopparna.

Clove gick i strid hon med om man nu skulle kalla det strid, men vad annars? De var människor, smittade mäniskor. Clove brukade kunna skilja på det, veta att det var mer av en nåd att låta dem dö och bättre för se levande människorna. Men kanske var det något med att närma sig din barndomsstad, att möta sina föräldrar som fick henne att inte tänka riktigt klart.
Clove stirrade sedan på Carol´, ja hon såg äcklat på henne eller snarare på maginnehållet som Carol drog över sig. Det stank och Clove var tvungen att hålla för mun och näsa för att inte spy upp innan hon han samla sig.
Hon drog ett djupt andetag, med munnen denna gång och nickade. Hon hade aldrig behövt misstro Carol så varför skulle hon göra det nu? Trots att tanken äcklar henne drar hon fram sin jacka och följer samma procedur som Carol trots att magen gör uppror och ögonen tåras av stanken, hon skulle uthärda.
Då de närmar sig staden nickar Clove beslutsamt och börjar ta en långsammare gång uppmärksam på att Carol följer efter henne. Samt att hon försöker undvika att se dem som går på gatorna, om hon skall känna någon, hon ville inte råka i panik. Hon hade alltid försökt att undvika städer. Samhället de går igenom syns det är att det är ett överklass samhälle, stora ljusa villor med gräsmattor och stora garage. Undrar om deras bil var kvar? Hon svänger av mot en av de större vita villorna, ser efter att Carol följer med, ser på henne med en blick som ber om att inte Carol ska döma henne för hennes ursprung.

"Du kommer vänja dig vid lukten, tänk bara inte på den så känns det bättre" sa Carol och började sedan följa efter Clove mot staden. Hon började vandra långsamt när de kom närmare zombierna. Hon var glad över att hon hade täckt sig själv i blodet, de hade inte haft en chans annars. Carol studerade försiktigt stadens hus, de flesta var igen spikade och Carol misstänkte att husen var fulla med walkers, hon ville inte ens veta hur många, hon hoppades att det inte skulle uppkomma några plötsliga ljud som lockade fram dem. Carol studerade gatan de gick in på, hon hade misstänkt att Clove var ifrån en finnare familj, så hon var inte förvånade över husen som fanns på gatan. Men det kändes konstigt att få en inblick i Cloves liv innan apokalypsen, det kändes som om hon snokade i hennes privatliv. Carol tittade på Clove och nickade för att visa att hon var med och att hon skulle visa vägen.