The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Och som om Johannes visste vad han tänkte kom han gåendes genom korridoren och satte sig vid Mark. "Trött? Jag kan byta av dig". Han hade ändå inget bättre för sig.
Lia såg ut genom fönstret mer, från det till marken var det flera meter, kanske femton. HOn kunde omöjligt ta sig ner där utan rep eller något...Då började en ide gro sig i hennes huvud. Lia log svagt och började rota i garderoben, hon kanske kunde binda ihop lite kläder till ett rep.

Mark nickade tacksamt och kom upp på fötter.
"Låt ingen komma henne nära, män......." sa han och såg på Johannes som liksom han var storvuxen, svällande muskler och ärrad. Kanske det var därför de klarade sig? Ingen kunde rå sig på dem. Skulle han någonsin komma från detta helvette så var det med Johannes.
"Du kommer som en räddande ängel." sa han och såg mot dörren.
"Vore bättre för henne om hon hade dött." mumlade han och strök av blodet från armen.

Johannes nickade och såg allvarlig ut. "Det ska jag inte, hon ska inte komma ut heller...". HAn flinade sedan lite svagt. "Vad gör man inte för en broder?" undrade han. De var nästan som bröder ibland, de tog hand om varandra och överlevde.
Han nickade sedan lite med sorgset. "Jo...Men enligt Mathias är hon nyckeln till att komma härifrån...".

Lia hade efter en stund lyckats knyta ihop olika byxor och tröjor till ett långt rep. Hon knöt fast det vid sänggaveln och såg ner innan hon kastade ut repet. Utan att tveka klättrade hon ut genom fönstret och kom ner till marken helt oskadd. Hon såg ingetn.

"Och du tror det?" sa Mark tvivlande och såg på Johannes, ja som bröder var de. Mark hade inte överlevt utan honom och Johannes inte utan Mark.

Johannes tvekade. "Jag vet inte...Men elden brände henne inte...Något är det". Han suckade och hoppades nästan att det var det, han ville komma härifrån.

Lia smög sig bakom hus och bråten för att inte upptäckas. Hon hörde flera gånger människor, men såg aldrig någon. Hon lyckades tillslut ta sig fram till porten, den var öppen men vakter patrullerade ovanpå den. Sakta smög hon sig fram, det såg ut som om hon lyckades gå där oupptäckt, men precis innan hon var ute skrek en av vakterna till. "Där! Där är någon!". Han höjde sitt gevär mot henne och sköt.
Lia dukade undan och började springa, kulorna ven runt henne och plötsligt kände hon hur något träffade henne. En kula i axeln. Hon grep bara krampaktigt tag om sin axel och fortsatte springa.

Mark och Johannes hörde skottlossningen, Mark slog upp dörren.
"Helvette, fanskapet har rymt, kom." sa han åt Johannes och började springa. Skulle de skjuta det som tog dem från ön? Eller var det något mer? Mark ville inte se henne död och de själv skulle bli straffade knappast dödad.
"Sluta." skrek han åt männen uppe på muren.

Lia kom tillslut in i skogen, hon fortsatte dock springa. Adrenalinet fick henne att fara som en vind. Blodet droppade från hennes axel och smärtan spred sig. Tillslut stannade hon dock och sjönk ner vid ett träd. Hon behövde gömma sig, hon behövde något att försvara sig med.

Mark och Johannes fick stopp på dem och sprang efter ut i skogen utanför staden här var deras territorium, här brukar de mer än någon annan röra sig, kanske fly från vardagen i staden.
"Vad heter hon?" frågade Johannes och Mark ryckte på axlarna, han visste inte och inte hade han tänkt att fråga heller, inte någon som skulle dö. Men de fann blodspår och jägare var de mer än något annat. Sakta för att inte skrämma henne tog de sig emot henne.

Lia såg upp och fick då syn på dem, männen. Hon tog sig upp igen och började återigen springa. Tillslut kom hon fram till det som bäst kunde beskrivas som en husruin. Det fanns en del skelett vid ingången, och ett av skeletten hade en pistol i sin hand. Hon tog snabbt pistolen och höll darrigt i den framför sig, hon skulle försvara sig själv, ta sig därifrån.

Johannes och Mark kom lugnt efter henne, skogen hade en lugnande inverkan på dem båda. Då de såg kvinnan med pistolen höjdes Marks ögonbryn.
"Du måste säkra den först." sa han lugnt och beskrev hur hon skulle göra. Johannes såg på honom och lugnt satte sig de båda männen ner och betraktade kvinnan.
"Det är bara att skjuta." sa Johannes, ingen av dem rörde en min.
"Håll pistolen stadigt så du kan skjuta." sade Mark.